Elin Danielson-Gambogis kvinnor var människor med egen karaktär och egna tankar

– Elin hade redan tidigt en väldigt målmedveten önskan att utbilda sig och kunna försörja sig – det kan ha berott på faderns självmord när hon var 11 år gammal, säger konstvetaren Salla Leponiemi.

Avslutad frukost, 1890. Systern Tytty som modell för den frigjorda moderna kvinnan som kan tillåta sig en bohemisk pose. Charmig, ser spontan ut men är lite arrangerad. Notera cigaretten på bordskanten – ett spår av konstnären som hastigt lämnat frukosten för att föreviga vyn.
Pia Ingström
10.04.2021 07:00 UPPDATERAD 10.04.2021 23:30
Den finska konstvetaren Salla Leponiemi som bor i Florens har skrivit en biografi över den finländska konstnären Elin Danielson-Gambogi, också hon på sin tid länge bosatt i samma trakter. Boken Niin kauan kuin tunnen eläväni: Taidemaalari Elin Danielson–Gambogi ("Så länge jag känner mig levande: Konstnären Elin Danielson-Gambogi") ger en livfull bild av både livet som konstnär i slutet av 1800-talet och strax före modernismens genombrott på 1900-talet, med resor, tävlingar, stipendier, brödjobb och vänskap, och av Danielsons målningar. Den som brukar besöka konstmuseer och olika temautställningar i Finland känner igen många favoriter som omskrivs och avbildas i boken. Den senaste stora utställningen med hennes tavlor i Finland ordnades 2006, I italienskt ljus på Didrichsens.

ANDRA LÄSER