Krönika: Tills vi ses igen, helt enkelt

Tack och hej. Jag har tagit farväl av er Husisläsare flera gånger förr, men innan jag gör det igen ville jag gärna presentera mig. Det har blivit ogjort, trots att det snart är 40 år sedan jag började jobba som reporter här för första gången, klev in på redaktionen och kände att det var där jag hör hemma.

Som reporter fick jag vara läsarnas öra och öga och fötter där ute i verkligheten. Senare, som kolumnist, har jag fått dela tankar och åsikter. Om säkerhetspolitik och lavendel, om finlandssvenska, Malmö och Trump. Famnat brett och har också varit privat.

Jag har skrivit om min pappa, en nattpappa som aldrig svek när mörkret skrämde.