Där var hon, tillbaka från en två veckors sjukledighet, hon hade inte berättat orsaken. Jag visste inte vad jag skulle säga, ”Hur mår du? Kan jag göra något för att du ska må bättre?” Allt kändes påträngande, jag kände ju inte henne så bra. Hon hade presterat lite sämre just före ledigheten, kanske hon skulle tro att jag kritiserade henne? Till slut sade jag bara något klumpigt. ”Eh, kiva att du är tillbaka”.
Jag ville visa att jag brydde mig, jag ville fråga ”Kan jag hjälpa dig med något?”, men jag vågade inte. Det här är ju ändå en arbetsplats, vi är här för att jobba, privata saker hålls hemma. Eller?
I boken ”Awakening compassion at work” beskriver forskarna Monica Worline och Jane Dutton hur vi har skapat normer som håller oss borta från vår naturliga medkänsla på arbetsplatsen. Vi sporras till att hålla emotionellt avstånd och vara ”sakliga”. Men vi vet i dag att det inte alls är bra för organisationen, det sänker trivseln och engagemanget, och påverkar resultaten negativt. När vi tränger undan vår naturliga medkänsla tränger vi också undan en enorm kapacitet till handling.
ANDRA LÄSER
Ryssland
Ryssland stryper diplomatiska band till Finland – ”Ansvaret helt och hållet Finlands”
30.05.2023 21:01



TV
”Nepobarnsdebatten var tragikomisk” – ny säsong av Längtan till landet planeras, men utan paret Donner
30.05.2023 16:12

Skärgård
Efter skärgårdsbornas raseri: Posten kommer med plåster på såren till Bengt, 73: ”Det har varit helt åt helvete”
30.05.2023 17:11
