Katastrofal nedgång

I HBL (4.11) skriver Mikael Kilpi att vårjakt, ejder och havsörn är en svår ekvation. Det är säkert riktigt, men ekvationen har tyvärr många fler obekant faktorer. Problemet med ejderstammen är välbekant: ett minskande antal ådor och en minimal föryngring. Orsaken är troligtvis miljöfaktorer, forskning i Sverige pekar på till exempel närings- och vitaminbrist. Orsaker som är svåra att utforska och ännu svårare att åtgärda. Lättare att åtgärda borde det vara att anpassa jakten till verkligheten och inte till någon paragraf i EU:s fågeldirektiv.

Att utpeka vårjakten på guding som en fara för en hotad ejderstam är nog att sila mygg och svälja kameler. Kanske dags för lagstiftare, EU-byråkrater, "birdlifare" och andra inflytelserika personer att börja diskutera den nästan halvårslånga jakten på ådor och årsungar som obegränsat bedrivs i Östersjöområdet under tiden augusti-januari. Den vanliga regeln för beskattning av vilt, att "ta av räntan och spara kapitalet" gäller inte här när räntan närmar sig noll och kapitalet består av ett enormt överskott av gamla gudingar som aldrig kommer att avkasta någon ränta. Att beskatta ejderstammen på en relativt liten del av gudingöverskottet kan inte vara ett hot, tvärtom skulle en ökad jakt på guding återställa litet av balansen mellan han- och honfågel och ge ådorna en möjlighet att i lugn och ro försöka genomföra häckningen.

Jag har i över sextio års tid följt ejderstammens utveckling på nära håll i den åländska skärgården. Stammens storlek har varierat, säkert på grund av olika orsaker. Nuläget skiljer sig dock radikalt från tidigare år: under de senaste 5-10 åren har produktionen av ungar sjunkit katastrofalt. Här är nog ekvationens verkligt svåra nöt att knäcka.