Svenska Akademiens ordbok räddades – en del av pengarna kommer från Svenskfinland

Det har gått cirka 140 år sedan den första ordboken kom ut och nu ser ordboksredaktionen som ligger på Dalbyvägen i Lund vägs ände. Mot slutet av 2023 sätter redaktionen punkt för den här versionen av ordboken. Då är bokstaven ö färdig.

När Svenska Akademien meddelade att det inte längre finns pengar gick språkvetare, språkvårdare, språkforskare, författare, översättare och journalister och andra upp på barrikaderna för att försvara – kulturarvet – ordboken. Över 1 000 personer skrev under ett upprop mot den planerade nedläggningen.

– Här pynjar vi på medan det pågår en storm utanför, säger Alexandra Hibolin, som har jobbat på redaktionen sedan slutet av bokstaven T.

I praktiken i 12-13 år. Nästan direkt efter att studierna avslutades i Uppsala, dit hon flyttade från Vasa.

Ordboken ska inte förväxlas med Svenska Akademiens ordlista – SAOL. Skillnaden definieras av ordboksredaktionens redaktionschef Christian Mattsson.

– SAOB är ett slutförvar för det svenska språket. De ord som har etablerat sig i det svenska språket medan SAOL också tar upp de nya orden och trenderna.

Dagsländorna kallar han dem.

– Vem kommer längre ihåg vad hästlasagne är för något, frågar han sig.

För den som inte kommer ihåg nyordet från 2013 så togs det med i listan efter att det hade upptäckts hästkött i olika produkter.

Redaktionschefen Mattsson och biträdande redaktörerna Hibolin och Eva Nordgren lyser lika glatt som marssolen över de första vårblommorna vid byggnaden som är ordboksredaktionens högkvarter. Det är arkitektprofessorn Sten Samuelssons privata bostad som har varit redaktionens hemvist sedan man flyttade från sitt skriptorium som fanns i Universitetsbiblioteket i Lund. Villan ligger vackert i ett grönområde och närmaste grannar till huset är artisten Måns Zelmerlöws barndomshem. Små vackra hus i tegel medan Ordbokens byggnads arkitektur kallas för betongbrutalism.

Orsaken till glädjen på redaktionen är enkel. Det finns pengar för en fortsättning.

Det har gått en vecka sedan det blev klart att Svenska Akademien får hjälp med finansiering av ett konsortium där bland annat Svenska litteratursällskapet är med. Den sammanlagda summan är 100 miljoner kronor, knappt 9,7 miljoner euro, Akademien bidrar med 45 miljoner, resten av kostnaderna täcks av Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, Vitterhetsakademien och Riksbankens Jubileumsfond.

– Det bör räcka minst sju år, säger redaktionschefen, det är fortfarande Akademien som är arbetsgivare.

I ett av rummen skannas ”lapparna” där informationen, källhänvisningar och etymologin till orden finns nedskrivna. Apparaterna blir dammiga för det finns 9 miljoner "lappar" som är arkiverade i 16 000 ”kapslar” och som nu blir ett inskannat arkiv. Inte digitaliserat förklarar Mattsson.

– Det finns inte teknik som klarar av att läsa in handskift tillräckligt bra men kanske det finns om 10-15 år, hoppas han.

Fram till dess är det frågan om 9 miljoner bilder.

Skillnaden på de gula och vita lapparna är att de gula är citat ur ordböcker och encyklopedisk information. Det är sådant som man ska kunna kontrollera i ett uppslagsverk.

Bakgrunden till det är en tidigare chef som var betuttad i taylorismen, berättar Eva Nordgren.

– Det baserar sig på ett ackordsystem. Redaktörerna som skrev skulle avverka tolvtusen vita lappar på ett år. De gula var mera som en extra hjälp och betalningen fick de för antalet vita lappar, säger hon.

– Han införde det efter ett studiebesök i Ryssland, inflikar Alexandra Hibolin.

Ett något ålderdomligt system kan man tycka men ordboksredaktionen slutade med systemet först på 1990-talet.

Finansieringen från konsortiet ska användas för en revidering av ordboken. Det arbetet inleds efter att det sista ö-ordet har granskats av kontrolleraren och av ett tiotal kolleger. Ändringar, förtydliganden och preciseringar sker under hela processen.

Eva Nordgren tar ordet yoga som exempel.

– Jag läste korrektur på det och saknade verbet, att yoga. Det är lika gammalt som substantivet, säger hon.

Den ändringen gjordes även om det var i ett sent skede av processen.

Ordboken visar också skillnaden på synsätt under olika epoker av samhället. Det gäller användningen av ord på olika sätt under olika tidsåldrar.

– Det finns en generationsdiskrepans i en del fall, säger Nordgren och berättar om den äldre kollegan som använde ordet neger i definitionstexten.

– Han förstod inte att jag tyckte att det var fel, konstaterar hon.

– Det första vi kommer att göra när vi börjar revideringen är att gå igenom prioriterade felsättningar. Olämpligheter där man till exempel beskriver folk på ett väldigt konstigt sätt. Vi kommer absolut inte att ta bort språkprov för de speglar en annan tid och det skulle vara att radera historia däremot kan det definieras på annat sätt, fortsätter Christian Mattsson.

Kuriöst nog finns inte pronomenet hon med i ordboken.

– Bara som underordnad form till han, säger Mattson, och hen finns i ordboken men i betydelsen slipsten eller brynstål.

Den allmänna språkvetenskapliga normen var då att han var grundformen. Men ordboksredaktionen var mansdominerad. Den första kvinnliga redaktören anställdes först på 1980-talet. Före det var kvinnorna redaktionsbiträden och senare ordboksassistenter.

Men det finns också andra ordluckor som allergi och antenn som tar emot radiovågor. Allergi för att det inte fanns ett sådant ord på 1890-talet och antenn för att Marconi och Tesla kom med sina uppfinningar efter att ordboken blev klar.

Eva Nordgren säger att det finns sfärer som man kan se.

– Det finns oerhört mycket militära termer, däremot inte så mycket som berör hushåll.

De stora luckorna finns ändå från 1950-talet och framåt.

– Det är där det egentligen börjar bli ganska glest i materialet, säger Hibolin.

Därför startar man nu ett digitaliseringsprojekt för att samla in texter från 50-talet och framåt. Det ska sedan sammanställas i en korpus – en stor samling språkdata.

– Som ett viktigt komplement till vårt gamla arkiv kommer vi att upprätta ett nytt. Där hoppas jag att vi kan samarbeta med Språkbanken i Göteborg som är vana vid att hantera sådant. Det arkivet kommer vi att kunna börja använda 2024 efter att vi är klara med bokstaven ö, säger Mattsson.

Själva revideringen kommer inte att gå bokstav för bokstav. Dels för att en del ord är ”döda” och används väldigt sällan, dels för att arbetet kommer att göras mer tematiskt.

– Det betyder inte att vi kommer att göra a till en perfekt nivå utan mera ”utsmetat”. Den blir mera enhetlig. Från bokstäverna a till g märks bristerna som mest. Vi kommer att fokusera mera på de första bokstäverna än på slutet, säger redaktionschefen.

Det betyder att den redaktör som jobbade med bokstaven S i 40 år, från 1962–2002 i större utsträckning får hålla kvar sina alster. Också stationsprick som är det man ser av en station på långt avstånd.

En av målsättningarna med revideringen är att göra materialet mera lättillgängligt.

– Vi har kommit ganska långt i det hur vi presenterar innehållet på ett läsarvänligt sätt. Mycket är ju skrivet av forskare för forskare men mycket är sådant som många fler kan ha nytta av, säger Alexandra Hibolin.

Nu när Svenska litteratursällskapet är en av finansiärerna kommer frågan om det svenska språket i Finland att finnas ännu mer i fokus.

– Man har iakttagit svenskan i Finland ända sedan början. Det står i inledningen till första bandet att man väljer att lyfta fram det eftersom det anses vara ett starkt litterärt språk. Jämfört med till exempel amerikasvenskan, påpekar Hibolin.

Det svenska i Finland funderar man mycket på och hoppas på seminarier i Finland där omfattningen kan diskuteras.

En Ö-fest ska det bli när den sista punkten är satt. Efter ordet öxla som betyder föröka sig eller fortplanta sig.

– Jag hoppas att vår kung skulle delta. Det var Gustav III som startade det hela, säger Christian Mattsson.

Läs Jan-Erik Andelins reportage om ordboken här.