Huvudstadsregionen växer

Befolkningsprognosen för Helsingfors och dess grannkommuner är nästan hisnande. Faktacentralen i Helsingfors presenterar tre olika alternativa prognoser, och utgångspunkten är att den snabbaste mycket väl kan förverkligas.

Prognoser är förstås bara prognoser. Men om man ser bakåt har befolkningstillväxten rätt väl följt uppskattningarna. De senaste 35 åren har huvudstadsregionen vuxit med en halv miljon människor. Därför är det inte orealistiskt att förvänta sig att samma utveckling fortsätter. Särskilt som en allmän trend är att den urbana livsstilen intresserar. Det här ställer stora krav på samhällsplaneringen. På bostäder, trafikplanering, kollektivtrafik, skolor, dagvård, äldreomsorg.

Idealet för en livskraftig stad är att befolkningen är relativt ung, det vill säga att den arbetsföra befolkningen är så stor att den kan försörja de äldre. Det förutsätter förstås att det finns jobb, vilket i sin tur förutsätter tillväxt.

Vi vet att andelen äldre kommer att växa. Om ungefär tio år är de stora årsklasserna så ålderstigna att det ställer särskilda krav på servicen. Det skulle i sin tur förutsätta planering av till exempel särskilda kvarter där man kan bo självständigt men där hjälp av olika slag skulle finnas väldigt nära. Den formen av äldreboende kan också hjälpa mot ett av de största sociala problemen – ensamheten.

Under några år lyckades Helsingfors locka till sig invånare från grannkommunerna. Det sades att barnfamiljer hellre bor trångt, men centralt. Det normala är ändå att barnfamiljerna söker sig till grannkommunerna, där det lättare går att hitta lite större – och lite billigare – bostäder. Nu verkar vi ha återgått till normalsituationen, det vill säga att det flyttar fler personer från Helsingfors till grannkommunerna än tvärtom.

Huvudstaden har förberett sig på befolkningsökningen genom att gå in för en tätare byggnadsstruktur. Tanken är att bygga fler bostäder där kollektivtrafik redan finns eller planeras. Den här trenden gäller också Esbo och Vanda.

Nu har ringbanan byggts ut, västmetron kan förhoppningsvis efter sju sorger och åtta bedrövelser snart börja gå och spårjokern och Kronbroarna ska också byggas. Det är bra, men det som tycks halta är parkeringsplatserna vid stationerna. För trots matartrafik till metron har särskilt barnfamiljer behov av bil för att föra och hämta barn. Därför behövs parkeringsplatser och det är kortsynt om människors vardagsliv krånglas till av bristen på dem.

Helsingfors vill ha så lite biltrafik i centrum som möjligt. Cykelvägarna byggs ut hela tiden, vilket är positivt och cyklisterna har också ökat. Det blir allt vanligare att transportera småbarn med cyklar eller cykelvagnar.

Då det gäller bostadsproduktionen är planerna i Helsingfors storstilade. Målet är minst 6 000 nya bostäder per år. Problemet är att historiskt sett har stadens bostadsmål sällan nåtts. Nu är i alla fall förutsättningarna bättre än på länge. Det beror på att Busholmen, Fiskehamnen och Kronbergsstranden har planerats och byggandet pågår för fullt.

Stora städer som blir större riskerar att segregeras och uppdelas så att de välbärgade bor för sig medan de som tillhör svagare socioekonomiska grupper samlas i samma områden. Det här har Helsingfors länge motarbetat genom att på nya områden se till att bostadsbeståndet blir blandat och består av både ägar- och hyresbostäder. I äldre stadsdelar där staden inte äger mark är det däremot svårare att få in förmånliga hyresbostäder och därmed består ändå en segregering.

Det som oroar i Helsingfors är statens nedskärningsplaner i yrkesutbildningen. De senaste åren har Helsingfors kunnat erbjuda alla en studieplats efter grundskolan. Om anslagen för yrkesskolorna minskar är risken stor att studieplatserna blir färre. Just yrkesutbildningen kan vara rätt val för dem som annars skulle sluta studera efter grundskolan. Vi vet att just den gruppen hotas av marginalisering.

För oss som har svenska som modersmål är det glädjande att än en gång konstatera att vi ingalunda blir färre. Vi blir fler. Däremot ökar inte andelen svenskspråkiga eftersom staden växer kraftigt och många som har andra modersmål än svenska och finska flyttar in.