Linda trivdes alldeles utmärkt med livet i stadens hyreshus i Lillhoplax, där hon bodde i många år med sina två barn. Men när en familj med missbrukande föräldrar flyttade in blev vardagen snart mycket stökig i höghuset. Det var ett ständigt spring i trappan då ”kunder” kom för att köpa narkotika och nattetid dunkade huset av högljudda fester som gjorde det omöjligt att sova.
– Jag minns tydligt en morgon då ett par grannar hackade på mitt fönster och skrek att de ska ta barnen ifrån mig, de påstod att jag hade fått socialen att omhänderta deras barn. Det var droppen, jag kunde inte bo kvar i ett hus där jag och mina barn blir hotade till livet, berättar Linda.
Hon är kulturarbetare och verksam i Helsingfors, men vågar inte uppge sitt efternamn av rädsla för att de tidigare grannarna ska verkställa sina hot. Men hon vill berätta sin historia, för hon vet att det är många hyresgäster som råkat ut för liknande händelser i Helsingfors stads bostäder, Heka.
Mångkulturell miljö
– Det är mycket tragiskt egentligen, för vi trivdes mycket bra i hyreshuset tidigare. Där var en härlig stämning och en bra gemenskap, många av de andra hyresgästerna hade utländsk bakgrund. Där bodde folk från bland annat Estland, Grekland och Somalia, och jag var glad över att kunna ge mina barn en så mångkulturell uppväxtmiljö. Jag blev också god vän med många av de andra mammorna i huset, flera av dem var likt mig singelmammor och vi hade mycket gemensamt, berättar Linda.
Efter att Linda separerade och blev singelmamma var hon mycket tacksam över att hon fick en av stadens hyresbostäder, där hyran ligger på en rimlig nivå.
– Som ensamstående hade jag aldrig haft råd att betala 1 500 euro i hyra, det är vad en trerummare i Lillhoplax kostar på fria marknaden. För många låginkomsttagare är stadens hyreslägenheter den enda möjliga bostadsformen i Helsingfors, påpekar hon.
Men mitt i idyllen fanns ändå en del problem. En del av lägenheterna var stadens stödbostäder och de som bodde där klarade inte alltid av att ta hand om sig själva.
– Under hela coronapandemin led vi av en stark urinlukt i trappuppgången. Vi påtalade problemet till Heka många gånger och med vaktmästarens hjälp lokaliserade vi lukten till en av lägenheterna, men där var det stopp, ingen öppnade dörren. Heka fick inte heller bukt med luktproblemen. Först senare, när dörren en dag stod öppen till lägenheten, såg jag att det bodde en massa kaniner där, det fanns hö utspritt över hela golvet. Kvinnan som bodde där hade inte skött om vare sig sin egen eller djurens hygien på det sätt som man borde ha gjort, berättar Linda om en incident i höghuset.
Nattliga fester och oljud
De riktiga problemen började ändå när en familj med skolbarn flyttade in. Snart klarnade det för de övriga hyresgästerna att föräldrarna i den nyinflyttade familjen var missbrukare. Det var barnen som bar hem plastkassar med matinköp, medan föräldrarna sålde droger och stod värd för högljudda fester under sena kvällar.
– Vi såg länge mellan fingrarna på familjens problem. En del grannar bjöd hem barnen på middag så att de ibland skulle få i sig varm mat. Men missbruket påverkade livet i hela huset, det sprang tidvis skumma människor i trappuppgången, missbrukare som kom för att köpa narkotika av olika slag. Jag är inte insatt så jag vet inte exakt vad de sålde, men en del kunder stod och rökte rakt utanför ytterdörren. Vi såg hur vita kuvert bytte ägare och en morgon låg det en stinkande pipa utanför min dörr, berättar Linda.
Som ensamstående kvinna med två skolbarn kände sig Linda ganska utsatt i hyreshuset, när några av de andra boende hota henne, i ett par olika etapper. Numera bor familjen i en annan stadsdel och barnen måste åka buss till sin skola.
Det var inte bara Linda som irriterades av det oroliga livet i huset. Grannarna ringde i tur och ordning efter polisen då nattliga gäster och hög musik störde nattsömnen. Snart hörde det till dagsrutinerna att en polisbil kom på besök. Linda och en annan granne gjorde en anmälan om störande beteende till Heka, som är hyresvärd för 50 000 hyreslägenheter i huvudstaden.
I samma veva omhändertogs också den missbrukande familjens barn.
– På något sätt misstänkte knarkarna mig och den granne som hade undertecknat anmälan till Heka, för de började hota oss. Vi befarar att våra namn har läckt ut från hyresvärden. Knarkarna skrek hotfulla saker till mig på gården och i trappuppgången. Mina barn vågade inte längre komma ensamma hem från skolan, av rädsla för att möta hotfulla grannar i trappan. Vi vågade helt enkelt inte bo kvar i huset.
Svårt vräka störande hyresgäst
På Heka säger områdesdirektören Päivi Jokinen att alla hyresgäster åtnjuter ett mycket starkt skydd enligt lagen om hyra av bostadslägenheter, också de hyresgäster som uppför sig dåligt.
– Den vanligaste orsaken när hyresgäster klagar på sina grannar är just störande livsstil, det gäller oftast högljudda fester eller att det går en strid ström av gäster till en lägenhet. Vår första åtgärd då är att skicka en anmärkning om störande uppförande till hyresgästen, säger Päivi Jokinen.
Får den störande hyresgästen reda på vem av grannarna som har klagat och lämnat in en anmälan om störande beteende?
– Absolut inte. Vi har inte rätt att lämna ut några hyresgästers uppgifter till någon annan. Dessa anmärkningar skrivs ut anonymt. Men de som stör kan förstås försöka gissa sig fram till vem som har klagat. Det kan ju hända att en del grannar som en första åtgärd har ringt på dörren och bett de stökiga grannarna sänka volymen lite, då har de ju en uppfattning om vem som störs av deras livsstil, säger Päivi Jokinen.
Även om hyresgäster upprepade gånger beter sig störande och får flera varningar som leder till en hävning av hyreskontraktet får hyresvärden inte handgripligen vräka en hyresgäst.
– Om en hyresgäst bestrider en hävning och vägrar lämna ifrån sig lägenheten frivilligt måste vi ta fallet via tingsrätten. I en rättegång behövs det vittnen som kan intyga att hyresgästen har fört ett störande liv. I sådana fall får den störande hyresgästen förstås reda på vem som har lämnat in anmälan om störande beteende, säger Päivi Jokinen.
I de flesta fall med störande hyresgäster når parterna en lösning utan domstolsbeslut. Årligen tvingas Heka stämma knappt 20 hyresgäster i rätten för att få dem vräkta ur lägenheter där de har misskött sig.
Valde att flytta bort
Linda vågade inte dra sina tidigare grannar inför rätta. Hon valde att ge upp och flytta ut.
– Det var psykiskt tungt att bo i en så hotfull miljö. Till slut gick jag till banken och förhandlade mig fram till mitt livs första banklån. Det kändes svårt i dessa ekonomiskt kärva tider, men jag och mina barn bor nu i vår egen lägenhet i ett fridfullt hus. Vi var tvungna att flytta till en annan stadsdel, längre bort från centrum, för att ha råd med en trerummare. Så nu måste barnen ha busskort och åka buss för att kunna fortsätta i sin gamla skola. Men jag ville inte tvinga dem att byta skola, de saknar redan nu sina kompisar från vårt gamla hus, säger Linda.
Linda har inte satt sin fot i sitt forna hyreshus sedan familjen flyttade ut. Samtidigt som hon är lättad över att slippa konfronteras med de grannar som hotade henne saknar hon gemenskapen med en del av mammorna i huset.
Hon tycker att situationen med hotfulla grannar i stadens hyreshus är mycket besvärlig, speciellt med tanke på alla dem som inte har möjlighet att flytta bort.
– Jag hade nyligen blivit fast anställd och kunde därför få ett bostadslån. Men alla har inte den möjligheten. Många ensamförsörjande föräldrar, exempelvis småbarnspedagoger, är beroende av stadens hyreslägenheter. De har inte råd med något annat. Därför är det så tragiskt att några enstaka hyresgäster ska få förstöra tillvaron i dessa hus. Det handlar trots allt om folks hem, säger Linda uppgivet.
Har du råkat ut för svåra, roliga eller omöjliga grannar? Hur gick det? Berätta för oss!
