Hanna Ojanen, säkerhetspolitisk expert och forskningschef vid Tammerfors universitet, såg varningstecken redan vid Nato-toppmötet i somras. Hon reagerade då på att det gjordes ett långt och ingående memorandum med Turkiet. Hon reagerade också på hur mycket fokus som skiftade till Turkiet.
Processen kan ha varit ett misstag, som nu lett till att man inte vet när den ska ta slut, säger hon. Men Ojanen påpekar att det är svårt att veta vilka alternativ man hade.
– Det såg ut som något konkret och bra då, som man fick skriva under och så skulle det vara klart.
– Men som det nu ser ut så är det ett långt dokument med väldigt många olika detaljer, och det är inte tydligt att det slutar existera när man kommer med (i Nato). Man få ju hoppas att dokumentet inte är något man refererar till också efteråt, säger Ojanen.
Bland de punkterna i dokumentet om samförstånd mellan Sverige, Finland och Turkiet finns bland annat regelbundna möten mellan tjänstemän, men också en punkt som går in på Europas säkerhetspolitik. Finland och Sverige ska förbinda sig att stödja att Turkiet involveras i ”existerande och kommande” gemensamma säkerhetspolitiska initiativ i Europa.
Det vore därför bra om det åtminstone fanns en tydlighet i när dokumentet är avklarat och kan läggas undan, anser Ojanen.
– Vem vet om det annars blir en sak som Turkiet lyfter upp med jämna mellanrum.
”Det finns något viktigare här”
I en insändare i HBL skriver tidigare statsminister Paavo Lipponen att det är dags att nu signalera till Natos största medlem USA att man måste ”sluta leka med oss”.
Även Hanna Ojanen säger att det är dags att återkalla den stora bilden.
– Man måste återgå till att se på allting som en viktig säkerhetspolitisk fråga, och en fråga om hur Nato ser på Ryssland – inte som ett ärende kring Turkiet. Det finns något viktigare här, säger Ojanen.
Att även Turkiets oro över terrorism är viktig har redan blivit sagt otaliga gånger.
– Alla har redan sagt det många gånger, men nu handlar det här om något helt annat. Det handlar om Ryssland och hur starkt Nato är, och hur snabbt Nato kan agera. Allt som Turkiet då gör för att hitta på olika saker – det skadar Nato.
HBL lyfte upp kritiken mot trepartsförhandlingarna och memorandumet med Turkiet då utrikesminister Pekka Haavisto träffade svenska kollegan Tobias Billström på Hanaholmen.
Vad svarar du på det, Pekka Haavisto?
– Jag svarar att utan memorandum kunde vi inte ha 28 länder som har ratificerat Finlands och Sveriges ansökan. Vi kunde vara vid point zero utan memorandum.
Men varför ett memorandum uttryckligen med Turkiet, och alla de krav som Turkiet ställde?
– Memorandumet är med Turkiet, men Turkiet är en mycket viktig medlem i Nato. Utan att hantera bekymren med Turkiet kunde vi inte bli medlemmar.
Hade de andra inte ratificerat Finlands och Sveriges ansökningar utan det?
– Det kunde de inte göra eftersom man i Madrid behövde ett enigt Nato som stödde det att ratificeringsprocessen skulle börja. Och där ingick Turkiet och Ungern. Utan memorandum skulle man inte ha nått konsensus.
Om Paavo Lipponens insändare säger Haavisto att han tror att Nato och dess viktigaste medlemmar har gjort ”allt de kan”.
Ett tidigare exempel på förhandlingar mellan enskilda länder var Nordmakedoniens medlemsprocess. Där ingick Grekland och Nordmakedonien ett avtal som ledde till att Nordmakedonien bytte till sitt nuvarande namn, efter en långvarig namnfejd med Grekland, vars nordöstra landskap heter Makedonien. Då avtalet var nått kunde alla Natoländer enas om att bjuda in Nordmakedonien.
Då handlade det ändå om en specifik fråga, och det var tydligt när den ansågs vara löst. Hanna Ojanen påpekar att omständigheterna därför var annorlunda – dessutom rådde det inte krig då.
