Kompositören Juhani Nuorvala: "Musiken ska skapa kalla kårar"

Kompositören Juhani Nuorvala har beskrivits som en pionjär som fördomsfritt tar sig över gränser och testar på nya uttrycksformer. Musik för teatern står honom nära. – Jag har hämtat mycket intryck av dramaturger och författare, säger Nuorvala.

Juhani Nuorvala är en kompositör som inte är rädd för att tänja på gränserna.
Juhani Nuorvala anländer till intervjun i Musikhuset i sällskap av sin hund Sabrina som är en podenco och adopterad från Spanien. I november var Nuorvala aktuell som årets tonsättare på Rusk-festivalen i Jakobstad.
– Rusk är en verkligt trevlig festival. En fantastisk samling av musiker som framförde musik. Anna-Maria Helsing som är konstnärlig ledare hade snickrat ihop ett genialiskt program. Det bjöds på romantisk och ny musik som hör ihop med mitt komponerande. Festivalen var en fullträff på alla sätt, säger Nuorvala.

Juhani Nuorvala

Ålder: 60.
Bor i: Helsingfors.
Studier: Studerade komposition vid Sibelius-Akademin för Eero Hämeenniemi. Han har också studerat i Paris för Tristan Murail och i New York för David Del Tredici.
Några utvalda verk: Notturno urbano för kammarorkester (1996), Den andra stråkkvartetten (1997), Flash flash (2005), Variationes ex ‘Bene quondam’ för stråkorkester (2017).
Kompositörer som haft betydelse för mig: Philip Glass, Ned Rorem, Louis Andriessen.
Favoritförfattare: Edmund White och Pirkko Saisio.
En annan aktuell person med koppling till Juhani Nuorvala är kompositören Eero Hämeenniemi som tilldelades Fredrik Pacius-priset i november. Hämeenniemi var Nuorvalas lärare när han blev färdig med sina studier från Sibelius-Akademins utbildning för komposition 1991.
– Det var på den tiden man kunde hänga kvar i ett utbildningsprogram i all oändlighet. Eero Hämeenniemi var min önskelärare och han har en stor andel i min utbildning. Jag minns att under mitt sista år av studierna komponerade jag ett stycke för en stor orkester och med sin erfarenhet gav han mig många råd som var guld värda i orkestreringen, säger Nuorvala.
I över 30 år har Juhani Nuorvalas recept bestått av mikrotonal musik, amerikansk minimalism, New Romantic, populärmusik och techno. Nuorvala har gjort sig känd som en kompositör med en egen linje och ett eget sätt att uttrycka sig.
– Under studietiden var jag en udda fågel eftersom jag var intresserad av amerikansk minimalism, även om det kanske inte märktes i mina kompositioner. De olika musikaliska spåren korsades först i ett senare skede, säger Nuorvala.

Är det fel att säga att det i din musik alltid finns ett överraskningsmoment?

– Det är roligt att höra att du upplever att det finns överraskningar. Givetvis funderar jag på musikens dramaturgi som bidrar till att stycket höjer sig. Det viktigaste är att musiken skapar kalla kårar, men det är upp till lyssnaren om personen får samma upplevelser.
Nuorvala beskriver processen med att komponera musik som mångfasetterad.
– Jag har en tendens att fila mycket på musiken. Att komponera musik består av olika faser och i början kan det vara tungt att komma i gång, men sedan är det oerhört belönande när jag märker att en komposition håller på att ta sin form så att man kan fila på detaljer eller pröva sig fram. Inom teatern har jag sett hur författare och dramaturger arbetar med sina texter och det har också haft en betydelse för mig och hur jag jobbar.
Juhani Nuorvala tillsammans med hunden Sabrina som är hans trogna följeslagare.

Jobbat på teater

Juhani Nuorvala har ett långt engagemang inom teatern och han har komponerat musik och ljudbilder för flera pjäser på Nationalteatern. Enligt Nuorvala har hans musik för teatern inte fått lika mycket uppmärksamhet som hans egna projekt.
– Min karriär inom teatermusiken har kanske inte varit den vanligaste. Jag har alltid haft full konstnärlig frihet. Det har varit ambitiösa projekt med samma konstnärer där många olika stilar korsats. Jag tycker om att jobba både ensam och i grupp. Det händer att det uppstår längtan efter att jobba solo när jag jobbar i grupp och tvärtom. Jag njuter ändå av att jobba i grupp. I många fall har en del av den musik som jag gjort för teater senare förädlats till verk inom konsertmusiken.

Ett av mina favoritstycken av dig är Toivo.

– Det fungerade ursprungligen som ett ljud till en pjäs som baserar sig på brittiska författaren Sarah Kanes sista text 4.48 Psychosis som hon skrev innan hon begick självmord. Pjäsen uppfördes på Nationalteatern 2001 med Wanda Dubiel, Seppo Pääkkönen och Tuuli Lindeberg i huvudrollerna. Michael Baran stod för regin. Jag komponerade musik så att det finns ett ambientljud under, och på den sjöng Lindeberg en vacker melodi. Senare har Toivo uppförts som konsertmusik i många olika versioner.
Ett av Juhani Nuorvalas mest omtalade verk är operan om Andy WarholFlash Flash från 2019. Han gjorde verket tillsammans med författaren Juha Siltanen.
– Jag och Juha har ett stort gemensamt intresse för Andy Warhol. Vi kom överens för länge sedan att om vi gör en opera så ska den handla om Andy Warhol. Det blev ett långt projekt som tog nästan 5 år.
Ursprungligen blev operan färdig 2005, men det dröjde 14 år innan premiären blev verklighet 2019 på Musica Nova-festivalen vid Esbo stadsteater i Erik Söderbloms regi. Flash Flash var planerad för Almisalen på Operan, men när Erkki Korhonen slutade som chef 2007 svalnade intresset hos hans efterföljare. Nuorvala har lite blandade känslor kring Flash Flash på Esbo stadsteater.
– Det blev ett fint verk, men Juha och jag har ännu en dröm om en Directors Cut-version, som skulle vara mer trogen libretton och idén om vad som ska hända på scen. Det skulle vara mer experimentellt och minimalistiskt, men kanske också klarare och mer lätt förstått.
– Jag tror också att verket blev lite lidande av att utrymmet inte var det rätta. Trots det, är vi lyckliga över att det blev ett uppförande. Alla musiker, som David Hackston och Tuuli Lindeberg, och dirigenten Nils Schweckendiek gjorde fina fantastiska tolkningar, och Teo Lanervas ljus var förstklassigt.
Juhani Nuorvala upplever inte själv att han gör speciellt egendomlig eller gränsöverskridande musik som bara kan förknippas med honom. Pandemin har givetvis också satt sina spår i Nuorvala och en del konserter med hans musik har ställts in.
– Jag håller på med ett stycke för en elförstärkt ensemble och jag räknar med att stycket är färdigt om några år. Jag har också gjort musik tillsammans med kantelespelaren Eija Kankaanranta. Vi har en gemensam studio i Lappvikens sjukhus och vi uppträdde tillsammans på mitt 60-års jubileum. Men just nu kan jag inte berätta något mer konkret om när min musik framförs nästa gång, säger Nuorvala.

ANDRA LÄSER