Insändare: Pälsnäringen lever av marknaden

HBL:s redaktör Dan Lolax har i ett par artiklar under hösten belyst den krisande pälsnäringen. I HBL (19.9) har han en krönika där han på basen av egna analyser och med flankstöd av en JO-anmälan gjord av djurskyddsorganisationen Animalia slår fast att pälsnäringen borde avvecklas som olönsam.

Krönikan målar upp pälsnäringen som helt beroende av statligt stöd. Lolax går så långt att han kallar det statliga coronastödet till pälsnäringen för konstgjord andning. Bilden är gravt vilseledande. Faktum är att pälsnäringen har varit en av de mest marknadsinriktade exportnäringar vi har i Finland.

Pälsauktionerna i Vanda drar årligen in hundratals miljoner euro i exportintäkter. Bara under den senaste auktionen nu i september såldes skinn för 272 miljoner euro. Skatteintäkterna från sektorn har rejält överskridit en miljard euro under de senaste tio åren. Det är inte försumbara eller marginella belopp. Pälsnäringen får inget jordbruks- eller landsbygdsutvecklingsstöd och de små investeringsstöd pälsfarmarna fått under åren är rena småpotatisen i förhållande till intäkterna.

Coronastödet utgör ett undantag, men så betalades det också till många andra branscher. Det totala coronakostnadsstödet till pälsbranschen uppgår till ungefär 34 miljoner euro, och ett företag har kunnat få maximalt 80 000 euro om man klarat soliditetskraven. Många företag i andra branscher har fått rejält mycket högre stöd.

Lagen om djurens välfärd som beretts i över tio år ska ges till riksdagen nästa vecka. Den ger en god grund för att förbättra Finlands djurhållning, som redan nu ligger i den absoluta världstoppen vad gäller djurvälfärd.

När Lolax säger att pälsnäringen endast kan leva vidare om producenterna får statliga stöd har han helt enkelt fel. Pälsnäringens framtid kommer att avgöras av efterfrågan på marknaden. Var pälsarna produceras kan eventuellt styras med politiska beslut, men ska produktionen begränsas i Finland så måste det ske i enlighet med vår grundlag.

År 2013 behandlade riksdagen ett medborgarinitiativ som ville förbjuda pälsnäringen. Riksdagen slog fast att enligt grundlagen har var och en rätt att i enlighet med lag skaffa sig sin försörjning genom arbete, yrke eller näring som han eller hon valt fritt. Rätten att bedriva näring kan visserligen begränsas genom lag, men endast i det fall att syftet med lagen inte kan nås med mindre begränsande medel. Medborgarinitiativet handlade inte om svag lönsamhet eller folkopinioner, utan om att förbättra djurens välfärd. Riksdagen slog fast att det syftet kan nås genom att pälsfarmningen utvecklas, och förkastade initiativet.

Att via aktiva politiska beslut börja avveckla en näring på basen av utvalda opinionsundersökningar, eller för att en näring för tillfället är olönsam och fått coronastöd, är en fullständigt ohållbar väg.

Mats Nylund, centralförbundsordförande, SLC

Svar Tack till Marja Tiura och Mats Nylund som gör det som de ska: de försvarar pälsnäringen, ingjuter framtidstro i branschen och avvisar bestämt framtida statliga stödåtgärder.

Då man ser hur antalet farmer minskat kraftigt de senaste åren och då man hör pälsproducenterna berätta om hur de kämpar med lönsamheten får man intrycket av en bransch i behov av alternativ.

Tiura och Nylund försäkrar att sådana inte behövs. Förhoppningsvis kan diskussionen om alternativ ändå fortsätta, med pälsproducenternas bästa i åtanke.

Dan Lolax, journalist, HBL