Insändare: Vart ringa när paniken kommer krypande?

På midsommardagen hände det som man hoppats aldrig skulle hända. En släkting, ett barn råkade trampa på en liten huggorm. Resultatet var givetvis att ormen bet hen i foten.

Vad göra – försöka lugna och be hen hålla upp foten?

Sedan ringde jag 112 – förklarade situationen och betonade att det rörde sig om ett barn. Jag fick direktivet att ta hen till närmaste hälsostation. Det var midsommardag så jag frågade om den (Ekenäs) säkert är öppen. Döm om min förvåning när svaret var ”vet inte – lönar sig att ringa och checka” . Frågade efter telefonnummer. Svar ”har inte, men ett ögonblick, på nätet finns följande nummer”. Fick numret muntligen. Jag hade ju inte papper och penna till hands men lyckligtvis fanns en rådig person som tog upp numret på sin telefon.

Sagt och gjort, vi lät det ringa och hamnade direkt i tryck 1, tryck 2 och så vidare – alla skötare är upptagna – tryck x om ni vill bli uppringd och så vidare, musik och samma visa om och om igen. Äntligen kom jag fram och får veta att ”jo, jouren i Ekenäs är öppen”. På min fråga vilket nummer jag ringt till fick jag som svar – Nylands journummer – ingalunda Ekenäs. Hela samtalet tog enligt samtalets info något över 15 minuter varav det egentliga samtalet endast någon minut.

Då hade barnet redan skickats i väg i bil. Vi kunde inte vänta på att journumret skulle behaga svara. 112 gav rådet att ge barnet Kyy-pakkaus enligt bipacksedels instruktioner , vilket vi också gjorde trots uppfattningen att det inte är till stor hjälp.

I Ekenäs skickades barnet med ambulans till barnkliniken i Helsingfors. I Ekenäs lär man nog ha sagt att hen borde ha förts direkt till Lojo. På barnkliniken har hen tillbringat åtminstone sex dagar, barnet är inte i skrivande stund utskrivet.

Hur kan vårt hälsovårdssystem i kritiska situationer fungera så här? Samtalen fördes på finska så servicen kan inte ha berott på språkproblem. Blir det bättre eller ännu sämre efter vårdreformen? Jag har fått upplysningen att vi borde ha ringt 116 117. Vem vet det i en paniksituation? Det numret lär också – enligt hörsägen – lämna övrigt att önska.

Christel von Martens, Helsingfors