Sture Fjäder fortsätter att tala för sänkta skatter särskilt för de högre inkomstklasserna. Men Samlingspartiets skattesänkningar kan endast kortsiktigt ge fart åt ett skepp som är på fel kurs.
Fjäder är försiktig nog att ta förhållandevis måttliga inkomstnivåer på 3 000-4 000 euro per månad som exempel när han klagar på att marginalskatten plus avgifter redan vid dessa inkomstnivåer är över 50 procent. (I mitt personliga perspektiv, och i ett globalt, är 3 000-4 000 euro ändå en rätt hög månadsinkomst.)
Man får anta att den som har en månadslön på 3 000-4 000 euro i allmänhet har ett heldagsjobb. Räcker inte det?
Dessutom är det lätt att konstatera att nettolönen för en extra arbetstimme blir högre än för den som tjänar 1 500 euro i månaden för sitt heldagsjobb (och har samma mänskliga behov).
Högern fortsätter att tala för större inkomstklyftor som drivfjäder för samhällsutveckling. Till all lycka har den demokratiska vänstern varit en motkraft som framtvingat större jämlikhet och en effektivare användning av befolkningens begåvningskapital. Tack vare vänstern har också låginkomsttagarna haft råd att konsumera fabrikörernas produkter och fått ett drägligare liv.
Men de ekonomiska framsteg som den reglerade marknadsekonomin har möjliggjort har skett på bekostnad av naturen, som vi som art är beroende av.
Den traditionella konkurrensen och balansen mellan högerns bejakande av egennyttan och vänsterns solidaritetstänk fungerar inte längre, eftersom vi har överskridit gränserna för vad jordklotet kan bära. Ändå är Samlingspartiets budskap fortfarande: Större inkomstskillnader, högre tillväxt! Det leder till mera rovdrift och snabbare undergång.
Viking Högnäs, Kristinestad
