Teaterrecension: Westös maritima landsbygdsmikrokosmos i finsk språkdräkt engagerar till slut

Den finlandssvenska skärgårdsmiljön fortsätter att inspirera teaterhösten, nu i finsk språkdräkt i Nationalteaterns uppsättning av Kjell Westös Tritonus. Resultatet känns emellanåt lite udda men i slutändan alls inte ocharmigt, med den för handlingen väsentliga musiken som en välintegrerad del av föreställningen.

Kjell Westös Tritonus erövrar Nationalteaterns tiljor. På bilden Thomas Brander (Janne Reinikainen) och Reidar Lindell (Timo Tuominen)
Otto Ekman
16.09.2022 11:07
Vi presenteras utan några vidare åthävor för Tritonus-dramats huvudpersoner Thomas Brander (Janne Reinikainen) och Reidar Lindell (Timo Tuominen) då den förre, en känd och förmögen men yrkes- och känslokrisande kapellmästare, kommer på besök till den lilla skärgårdsorten för att överse byggandet av sin ståtliga nya villa. Reidar är skolkurator på orten, på fritiden lägger han nät och spelar med sitt rock- och countryinriktade partyband Rainbow. Via deras först stela men snabbt gryende vänskap nystar Westös berättelse småningom upp ett helt nätverk av bifigurer, av kärlek och hat, sorg och dramatik, som sammanbinder detta maritima landsbygdsmikrokosmos.

ANDRA LÄSER