Novell: Tänk på mig

Visst kan man klaga, det är helt förståeligt. Corona och karantän och restriktioner av alla de slag. För mycket eller för lite jobb eller studier på distans. Vardagen är tung som den är och så den här pandemin och osäkerheten kring Ukraina. För att inte tala om klimatförändringen, som också har lett till en decimering av artrikedomen. Djurskyddsvänner världen över talar sig varma för delfiner och valar, elefanter och olika slags kattdjur, till och med bin. Och det med rätta.

Men vem tänker på oss? Vi är ändå en art med anor som går tillbaka till forntida Indien och spelar en viktig roll i Västvärldens kulturhistoria under de senaste tvåhundra åren. Vi har inte velat göra så mycket väsen av oss, men när vi nu hotas dö ut skulle det vara på tiden att vi fick någon omtanke. Vi vampyrer, alltså.

Vad jag ber om är bara lite förståelse. Men kom inte med några jämförelser med Rolling Stones Sympathy for the Devil, för några djävlar är vi inte, fast skönlitteraturen ofta beskriver oss övervägande negativt.