Byggboom utan like i Helsingfors – sex-sjutusen nya boenden varje år

Till och med centrum av Helsingfors liknar en byggplats, med lyftkranar kring och skyddande skynken över gamla hus som renoveras grundligt eller får nytt boende på vinden. Bild: Leif Weckström

Lyftkranar, byggbuller och damm svävar över Helsingfors och staden växer nu med närmare sjutusen nya invånare varje år. Det är ungefär som om Kimitoön, Kristinestad eller Sjundeå skulle tömmas på varenda boende varje år. Byggboomen ser ut att fortsätta, och värdet på ruljangsen är tiotals miljarder euro.

Helsingfors bygger som aldrig förr, kanske med undantag för tidigt 1970-tal då den föregående stora vågen flyttlass från landsorten till huvudstaden gick, och efterfrågan på nya bostadshus var skriande.

– I dag är byggtakten ungefär lika frenetisk, kanske större. Nu bygger vi stort både för boende och jobb. Helsingfors växer kraftigt med såväl nyinflyttade från andra delar av Finland som nykomna i form av invandring och asylsökande. Dessutom bygger vi för att öka medelstorleken på bostäderna, säger Kari Pudas som kan ståta med titeln områdesbyggnadschef på ekonomi- och planeringsavdelningen vid stadskansliet i Helsingfors.

Bild: HBL

Han kan ge en ungefärlig uppskattning på värdet på alla investeringar som Helsingfors stad gör i infrastruktur. Pudas utgår från stadens budgetförslag för nästa år där de aktuella investeringarna på tio års sikt, från 2017 till 2026, är sammanlagt drygt 989 miljoner euro. Då är det fråga om nya stora projektområden, som Fiskehamnen, Busholmen, Mellersta Böle och Kronbergsstranden.

– Däremot vet vi inte hur mycket byggfirmorna satsar. Staden står för infrastruktur medan företagen bygger bostäder, kontor, köpcenter och parkeringshus. Ingen tvekan om att summorna är svindlande, och en tumregel är att man kan multiplicera stadens investeringar med tio. I relation till investeringarna mellan 2017 och 2026 kommer vi då upp till ungefär tio miljarder euro.

Och i den uppskattningen ingår inte allt kompletterande byggande i etablerade stadsdelar som redan har infrastruktur, gator, daghem, skolor och vatten- och fjärrvärmerör. Dessutom pågår omfattande projekt med att bygga om eller reparera grundligt befintliga byggnader. Glaspalatsets väg till det nya konstmuseet Amos Rex är ett exempel, grannen, Riksdagshuset ett annat.

Containerkvarteren på Busholmen försvann och förvandlingen till ny stadsdel med innerstaden som granne går snabbt. Bild: Leif Weckström

Svår brist på arbetsledning

Den hetsiga byggaktiviteten präglar stadsbilden. Se dig omkring, i nästan alla väderstreck skymtar tecken på byggverksamhet. Djupa gropar, höga lyftkranar, lastbilar som kör skytteltrafik med sprängsten, grävmaskiner som har sönder marken och så myllret av byggjobbare i neonlysande västar och skyddshjälmar på huvudet. Utöver finska pratar byggarbetarna ofta estniska, ryska och som ny företeelse rumänska.

Fast i dag varslar Kari Pudas om att byggtakten kan bli långsammare. Än så länge spelar svårigheterna med kvaliteten på gjutbetongen inte nämnvärd roll, ifall inte de pågående granskningarna leder till att myndigheterna uppdagar ett avsevärt djupare strukturproblem.

– Just nu råder brist på både stål och betong, men framför allt råder svår brist på arbetsledning. Vi slutade utbilda byggmästare på nittiotalet, och trots att man gjort en nystart på utbildningen, är bristen i dag akut. Det dröjer alltid innan nyutbildade har arbetat fram den erfarenhet och det kunnande som behövs.

Som nytt för alla Borgåbor

Bristen på arbetsledning syns ändå inte på de mest spektakulära byggplatserna som Busholmen, Fiskehamnen och Kronbergsstranden. Enbart på de tre tidigare hamnområdena pågår arbetet med bostäder för 46 500 helsingforsare. Det är nästan som att bygga nytt för alla Borgåbor.

Andra betydande områden som bokstavligen ligger i startgroparna eller redan är i gång är till exempel Björkholmen på gränsen till Esbo respektive Kungseken samt Hongasmossa intill Vanda. Ärtholmen i söder är å sin sida ännu inte färdigplanerad men visionen innehåller boende för sextusen och Vårdö förvandlas från en väldigt glest befolkad skärgårdsidyll till en stadsdel för sex sju tusen boende om planerna håller.

Mindre men inte alls obetydliga bostadskvarter dyker upp som komplement till befintliga områden som Vik och Ladugård, Kvarnbäcken, Drumsö, Hertonäs, Munkshöjden och i omgivningen vid både Östra och Västra Böle. Sammanlagt står dessa enskilda projekt för bostäder för hundratals, om inte tusentals helsingforsare.

På lite längre sikt uppstår ytterligare anmärkningsvärda byggnadsprojekt. Malms flygplats ska planeras för 25 000 boende, för att inte tala om Östersundom i tidigare Sibbo, där visionen är boende för ungefär 70 000. Det motsvarar storleken på Tavastehus. Östersundom är så omstritt, stort och komplicerat med anledning av Natura 2000 och andra naturskyddsaspekter, att Helsingfors stad bereder en egen generalplan för området.

– Arbetet med generalplanen för Östersundom inleds vid årsskiftet, säger stadsplaneringskontorets chef Mikko Aho och hans gissning är att byggstarten på Malm sker ungefär 2020.

Ingen sprickande bubbla

När Aho tillträdde för tre fyra år sedan på posten som stadsplaneringschef byggde man årligen ungefär 400 000 kvadratmeter ny bostadsyta, i dag är siffran uppe i 600 000 så stadsplaneringskontoret har inte legat på latsidan under Ahos styre. Volymen är lika med närmare 7 000 bostäder. Bakom varje nytt kvarter och hus finns en detaljplan, och detaljplanerna görs upp på stadsplaneringskontoret.

Aho avfärdar resonemanget att överproduktion på bostadsmarknaden leder till att bubblan spricker och bostadspriserna rasar.

– Inflyttningen till Helsingfors är av den storleken att varje bostad behövs. Prognoserna har visat sig hålla streck och har i själva verket varit i underkant, säger Aho. Biträdande stadsdirektör Anni Sinnemäki, med ansvar för fastigheter och stadsplanering, har i offentligheten försvarat stadens linje att utveckla enligt de mest gynnsamma befolkningsprognoserna.

Bild: HBL

Hon påminner om att man i arbetet med föregående generalplan valde prognosen för största möjliga befolkningstillväxt. Med facit i hand har den här prognosen, som kritiserades för att vara överdimensionerad, redan överträffats med 15 procent eller 5 000 nya invånare.

– Allt tyder på att utvecklingen fortsätter. Orsakerna är enkla, nytt folk flyttar in och de unga stannar kvar.

Och hand i hand med en växande befolkning går uppkomsten av jobb. Företag investerar i Helsingforsregionen för att tillgången till utbildad arbetskraft är god.

Urbanism ny företeelse hos oss

Mikko Aho konstaterar att den urbana trenden är tämligen ny för finländska förhållanden.

– Man skönjer trenden allt tydligare, barnfamiljerna väljer att bo mindre för att de vill ha ett stadsliv som är nära service, skolor, daghem. Man prioriterar helt enkelt ett socialt liv med urbana förtecken. Det är definitivt inte billigt att köpa bostad i innerstaden och därför är det viktigt att producera boende till rimliga priser på stadsmässiga områden som ändå har bra förbindelser och ansluter till räckan områdescentra längs tvärgående linjer, säger Aho och påpekar att Helsingfors stad växer precis så mycket som staden önskar, folk kommer om det finns ett utbud av boende.

Han säger att tyngdpunkten i inflyttningen ligger i nykomna och invandrare.

– Helsingfors ska vara en bra stad, inte en tillflyktsort. Vi ska ge betingelser för ett gott liv. Och vi ska fortsätta producera blandade bostadskvarter som resulterar i mångfald och mångsidighet och motverkar utslagning.

Jobb, skola, service och smak på urbant liv får folk att lämna glesbygden och flytta till Helsingfors, som bygger som aldrig förr. Till befolkningstillväxten bidrar i högst grad också nykomna Bild: Leif Weckström

Aho understryker arbetet för att förebygga segregering, vikten av att integrera nykomna i samhället.

– I dagens värld uppstår inte längre etniska stadsdelar som Little Italy eller Chinatown, säger han.

En välmående växande storstad betyder också fungerande trafikförbindelser och i synnerhet fungerande kollektivtrafik med bland annat tvärgående spårlinjer. Men där andra nordiska huvudstäder som Stockholm och Oslo har infört trängselavgifter för att bromsa den tilltagande privatbilismen velar Helsingfors, och frågan är så eldfängd att Mikko Aho inte vill ta ställning.

– Men det är klart att vi behöver investera i förbindelser som gagnar kollektivtrafiken. Helsingfors blir inte mindre tillgängligt på grund av stadsboulevarder. Frågan är vem som sätter agendan och beslutar var det första trafikljuset kommer emot.

Bild: HBL

KRONBERGSSTRANDEN

Oljehamn och silvergruva blir boende för 13 000

Förvandlingen på sydvästra udden av Degerö är nästan lika radikal som byggnadsarbetena på Busholmen och i Fiskehamnen. Kronbergsstranden uppstår på gammal oljehamn och nedlagd silvergruva, och om drygt tjugo år har över 13 000 helsingforsare sitt hem på området.

Byggtakten är intensiv när man bygger området som förr hette Stansvik till stadsdelen som har fått namnet Kronbergsstranden. Stansvik gård försvinner ändå inte men i övrigt är ombyggnaden en av de största som pågår i Helsingfors.

Förr bestod Stansvik i princip av friluftsstråk, glest liggande gamla villor, höga bergknallar, vildvuxen skog, stränder för bad och bryggor och så låg oljehamnen på västra stranden med den bästa utsikten mot innerstadens silhuett och kyrkspiror.

Oljehamnen upphörde för flera år sedan och verksamheten monterades ned med undantag för en cistern som står kvar som ett minne från förr. Silvergruvan har å sin sida anor i 1780-talet då man bröt bly- och zinkmalm i syfte att utvinna silver. Fyndigheterna var inte imponerande och gruvdriften upphörde, men ett gruvschakt ska bevaras som en spegel av det förgångna. En del av Kronbergsstranden ska förresten heta Silverdal.

Det dröjer till 2035 innan helheten på Kronbergsstranden är färdig och i det skedet ska stadsdelen ha omkring 13 000 boende. I planerna gestaltar man tämligen täta kvarter med innerstadskaraktär samtidigt som närheten till natur och stränder är element som ska ge Kronbergsstranden identitet.

Till bygget hör även utfyllnadsarbeten som skapar boende med sjöläge till exempel vid kanalen som går mellan den nuvarande Hundholmen och den blivande Hundholmen. Stenmassorna, som används i utfyllnadsarbetet, kommer från Fiskehamnen.

Sanna Karjalainen har egen lite altan mot den skyddade innergården på Gunillavägen, och gillar området trots att det också är omtumlande byggplats. Bild: Leif Weckström

Från Gamlas till Gunillaberget

På Kronbergsstranden har man börjat bygga upp området från det inre samtidigt som arbetet med gator och annan infrastruktur pågår närmare stränderna. På Gunillaberget färdigställds det ena bostadshuset efter det andra, och till pionjärerna i området kan man räkna Sanna Karjalainen som flyttade från Gamlas till Gunillavägen i augusti.

Silver, Gunilla och Zátopek

Gatunamnen i Kronbergsstranden anknyter till områdets historia.

Gunillaberget kommer från Gunilla Svanström som regerade över Degerö gård mellan 1687 och 1709.

Borgströmsbacken har sitt upphov i kommerserådet Henrik Borgström (1799–1883) som ägde Turholm på Degerö.

Silverdal ligger på ett område där man bröt silver och idkade annan gruvdrift på 1700-talet.

Kronberget skulle enligt Augustin Ehrensvärds planer för svenska kronan befästas men så skedde ändå inte.

Vid Kronbergsträsket uppstår stråket Zátopeksrakan som har sitt upphov i fyrfaldiga OS-medaljören Emil Zátopek. När han besökte Helsingfors 1952 hade en exklusiv krets nöjet att se honom löpa runt träsket.

Tio år är nyckeltalet i relationen mellan Helsingfors stads investeringar och nykommen skattebetalande helsingforsare. Det betyder att det dröjer tio år tills den nyinflyttade har genom skatter betalat de investeringar som staden gjort i infrastruktur som gator, fjärrvärme och trafik samt i kommunal service som skolor, dagvård, sjuk- och socialvård samt andra tjänster.

Hon är inte störd på den oavbrutna trafiken kring alla byggprojekt eller ens på bristen på service, för några större butiker ligger ännu inte på ett stenkasts avstånd.

– Nej, jag upplever inte att området är bullrigt eller stökigt fast byggandet pågår överallt. I stället njuter jag av närheten till stränder och natur. När jag flyttade från Gamlas ville jag inte bosätta mig i innerstaden, och läget på Kronbergsstranden är perfekt, säger hon.

Hon hyr bostad, och tycker att 800 euro i månaden för 40 kvadratmeter med egen liten altan mot den gröna innergården, är skäligt.

– Allting är sprillans nytt, och för den summan skulle jag bo i hälften mindre i centrum. Och bussen som jag till tar till jobbet stannar utanför.

Omstritt broprojekt

Till Kronbergsstrandens framtid hör det omstridda broprojektet som stadsfullmäktige välsignade tidigare i höst. Kronbroarna, som ska gå från Hagnäs via Högholmen tvärs över fjärden till Kronberget, är för fotgängare, cyklister och spårvagn. Det blir Finlands längsta bro på 2 kilometer, höjden når 18 meter och kostnaderna inklusive nya spårvagnar stiger till 360 miljoner euro.

Kronbergsstranden följer andra nya stadsdelar, och enligt principen om att området ska erbjuda alla former av boende. Det betyder fritt finansierat ägar- och hyresboende, boende med stöd av Ara, Hitas-reglerat boende med såväl hyres- som ägarlägenheter, bostadsrätter och olika specialboenden.

Målgruppen för invånarstrukturen i Kronbergsstranden är barnfamiljer och tre fyra sovrum är inte ovanligt på tämligen små ytor. Både svenskt daghem och svensk skola ingår i utbildningsverkets framtidsplaner för Kronbergsstranden.

Bild: HBL

FISKEHAMNEN

Snart är alla lägenheter reserverade

Fiskehamnen blir stadsdelen med ett kluster av Helsingfors högsta hus. Långt ifrån skyskraporna på Manhattan men ändå över trettio våningar. Nästan 90 procent av bostäderna i det första projektet är redan reserverade.

Metron gnisslar där den kränger in på stationen vid Fiskehamnen. Hållplatsen är omgiven av djupa sänkor där man lägger grunden för helheten Redi, som kan härledas ur begreppet redd och enligt tanken om att Fiskehamnen uppstår på ett tidigare hamnområde, och att fartyg tidvis låg på redden i väntan på att få angöra kajen.

Principen för planeringen av Fiskehamnen är att bygga tätt, urbant och som en komplettering av innerstaden med Sörnäs och Berghäll i väster och nyare bostadskvarter i Arabiastranden i norr.

Tillsvidare har byggandet koncentrerats till den östra stranden av Fiskehamnen, men nu är fokus på komplexet Redi, ett av de största byggena genom tiderna. Redi ska bestå av åtta höga hus som reser sig ovanför ett nytt stort köpcentrum kring metrostationen. I helheten, som kan ståta med en sammanlagt byggrätt på 200 000 kvadratmeter, ingår sex bostadshus, ett kontorshus och en hotellbyggnad. Höjden varierar mellan 20 och 37 våningar, värdet på investeringen stiger till en miljard euro.

Namnen på byggnaderna kring Redi anspelar också på sjöfart, och det första på 35 våningar och med 283 bostäder, heter Majakka, det vill säga Fyren. Blivande grannar heter Loiste eller Fyrbåken och Kompassi eller Kompassen.

Majakka är i startgropen och färdigställs först 2018 men redan nu har byggföretaget SRV, som lade bästa budet på komplexet kring metrostationen, förhandssonderat intresset bostäderna, och efterfrågan har varit hisnande.

– Vi gör ännu inte affärer men i princip är nästan 90 procent av bostäderna i Majakka reserverade, säger Merja Raino som är försäljningschef på SRV. Det betyder ändå inte att samtliga reserveringar blir affär, men säger något om dragningskraften i Fiskehamnen.

Från den här modellbostaden i Majakka eller Fyren kan du betrakta grannhuset Fyrbåken, se över Blåbärslandet och vattnen på Kronbergsfjärden. Bild: Leif Weckström

Rainio rycker stolt upp dörren till en av de nya bostäderna i Majakka, och berättar att söndagsvisningarna brukar dra fullt hus.

Söndagsvisningar i hus som inte finns?

– Vi har byggt två bostadsmodeller i skalan 1:1 för att ha möjlighet att ge rätt känsla av boendet. Och från fönstret på hög höjd upplever du utsikten från ditt hem.

Living Lab eller det levande laboratoriet är konceptet som har byggts innanför väggarna i en av byggnaderna vid Söderviks gamla gasverk. De två bostäderna är 37,5 kvadratmeter respektive 64,5 och på plats finns inredning i allt från kök och badrum till grönrum och vardagsrum. Grönrummet är den nya balkongen, ett rum med glasade väggar som ger vida vyer och med golvvärme som gör rummet användbart året runt.

Högre till tak

Ett nytt säljargument i boendet kring Redi är takhöjden.

– Vi har valt att bygga snäppet högre än standard, och bostädernas frihöjd är 2,90 meter. Vi har också valt att inte bygga bastu i varje bostad, utan ungefär i varannan.

Medelpriset på en bostad i Majakka är ungefär 7 200 euro per kvadratmeter, och enligt principen ju högre desto dyrare. Allra mest betingar boendet på våning 34 och 35, högst uppe bor man på 132 meter ovan vattenytan, och vyerna är därefter. I boendekonceptet ingår gemensamma utrymmen på plan 5 med bastu, gym, tvättstuga och hobbyrum och så den så kallade klubbvåningen på plan 33 med festlokal, bastu med vy och badbalja på den generöst dimensionerade solaltanen.

Majakka står på norra sidan om metrostationen och den första bostadsvåningen ligger på plan sex. Nedanför ligger en park och så köpcentret, som blir ett av de största i Finland. Metrotågen stannar på tredje våningen av köpcentret, och underst ligger parkeringshuset.

Komplexet Redi med alla åtta skyskrapor är färdigt 2023, hela Fiskehamnen ungefär 2030 och då har området omkring 20 000 boende och 8 000 jobb.

Bild: HBL

BUSHOLMEN

Från Berlin till byggplats Busholmen

Irma Swahn hör till nybyggarna på Busholmen, och hon upplever skeendet i omgivningen från dag till dag. Våning på våning växer det ena grannhuset efter det andra upp, sedan kommer flyttbilarna och nytt folk som kånkar in sitt hushåll.

Gränsen mellan gata, trottoar och cykelväg är både föränderlig och diffus, och överskådligheten blir inte bättre av tillfälliga arrangemang som ständigt byter plats och skepnad och ställer till det för alla som rör sig på Busholmen.

– Men vi lever mitt i en byggplats, och jag tycker faktiskt att det är fascinerande att följa med hur snabbt och effektivt hela min närmiljö utvecklas från ingenting till hela hus och kvarter, säger Irma Swahn som i oktober flyttade in i en Hitas-bostad i kvarteret Victoria.

Irma Swahn klagar inte över buller och damm på Busholmen, tvärtom gillar hon det aktiva skeendet i omgivningen och upplevelsen av att se hur våning på våning läggs på hus efter hus. Bild: Leif Weckström

Hon tittar ut från sin balkong i hörnet och pekar på grannhuset.

– Där går det undan, och det kommer en ny våning varje dag. När jag flyttade in fanns bara en grop på platsen.

Utanför hennes inglasade rymliga balkong står ett gytter av baracker där olika byggföretag har tillfälliga huvudkvarter i området. Utanför svajar lyftkranar som lyfter upp element, fordon kör skytteltrafik med byggbråte som ska bort och byggmaterial som ska in.

– Visst är röran ganska kaotisk men omständigheterna skapar också samhörighet. Folk hälsar på varandra på gatan, önskar nykomlingar välkomna och det är ovanligt för finländska förhållanden, säger Swahn som bott i Berlin i många år.

Omställningen och flytten från boende i en gammal rymlig lägenhet i en stor urban stad till sprillans nytt Helsingfors har bjudit på glädjeämnen men också på ett visst mått av besvikelse. Inte för att hennes lägenhet i kvarteret Victoria är liten, omkring 100 kvadratmeter för en person är för helsingforsiska förhållanden stort.

– Men jag är besviken på takhöjden. Jag hade inte förstått att man bygger så lågt i nya hus nu för tiden, och att man lämnar vattenrör framme i stället för att dölja dem i väggen. Och ärligt talat är värmeelementen inte de mest eleganta där de står på golvet och tar plats. Man läser om golvvärme men det tycks inte vara standard.

Swahn kan inte heller begripa standardiseringen av gardinstänger. I huset är gardinstängerna fastbultade och på plats, och svåra att byta ut.

Samma i alla nya hus

Hennes bostad i kvarteret Victoria avviker inte från andra nya husbyggen, och takhöjden på 2,60 meter med 30 centimeter lägre i kök och badrum är rådande praxis.

Arkitekten bakom Victoria, Stefan Ahlman bekräftar att takhöjden på 2,60 är standardvåningshöjd i allt "vanligt" byggande. Det gäller såväl bostäder som säljs på den fria marknaden som bostäder inom ramen för Hitas eller Ara. I princip är våningshöjden 3 meter från golv till golv, och det betyder i praktiken 2,60 meter frihöjd.

Och i våtrum, tambur och ofta i delar av köksregionen ska man dessutom klämma in bland annat ventilation och annan teknik och då krymper takhöjden till 2,30 eller rentav ännu lägre.

Ahlman säger också att vattenledningsrör som lämnas synliga är en annan standard som myndigheter vill ha för att minska på risken för dolda läckage, installatörer för att arbetet blir billigare. I nya huskonstruktioner finns inte heller samma spelrum som i gamla hus med tjocka väggar. Och värmeelementen är enligt Ahlman dessvärre vad de är, gräsliga.

– Våra VVS-planerare har inte alls kläm på det här.

Stadsdelen Busholmen uppstår på tidigare Västra hamnen, som å sin sida är resultatet av att man fyllde sjöområdet mellan tre holmar, Busholmen, Utterhällen och Sandholmen med sprängsten och bråte. Utfyllnadsarbetena kom i gång redan i början av 1900-talet. Ungefär samtidigt fyllde Helsingfors stad igen vattenområdet i grannskapet, kring Ärtholmen och Munkholmen.

Bild: HBL

KUNGSEKEN

En eloge till konstnärer

Undanskymd och inte särskilt välmående står den där, eken som är symbolen för Kungseken. Det nya bostadsområdet i nordvästligaste Helsingfors ska ha över 5 500 invånare.

Kungseken ligger öster om Tavastehusleden, väster om Centralparken och strax söder om gränsen till Vanda och är egentligen gammalt industriområde. Kvar finns och förblir både vattenreningsverket och pappersinsamlingen och så ungefär hundra urinvånare som bor på ett litet villaområde.

Men i övrigt kommer inget att vara sig likt när det sista taket är lagt på plats, när gatorna och gränderna är anlagda och när alla nya hus har boende i alla våningar.

För från tämligen ostrukturerat industriområde förvandlas Kungseken nu till täta urbana bostadskvarter i mustiga livsbejakande färger i stället för det traditionella finska konceptet på nytt boende, vitt och grått och gärna med ett extra stänk av någon annan färglös färg.

I Kungseken är gator och gränder som ritade med fri hand, varken raka eller räta, och ska slingra sig som ett nystan runt det centrala torget på området.

Och så är Kungseken en eloge till konstnärer, och i synnerhet till kvinnliga finländska konstnärer. Här uppstår torg, gator och parker som hedrar bland andra Helene Schjerfbeck, Ellen Thesleff, Venny Soldan-Brofeldt och Fanny Churberg.

I linje med det "konstnärliga" namnbeståndet i Kungseken ska till exempel den blivande lilla badsjön heta Palettdammen. Badstranden och sjön uppstår när man bygger om vattenreningsverkets gamla bassäng.

Den röda tråden är klimatsmart ekologiskt byggande med energisnåla hus som tar tillvara solenergi och en hel del träbyggnader.

Symbolen. Eken, som sägs ha blivit planterad av Gustav III när han färdades genom sitt rike i slutet av 1700-talet, har gett namn åt den växande stadsdelen Kungseken. Bild: Leif Weckström

Byggnadsarbetena i Kungseken är i gång men än så länge är ingenting färdigt för inflyttning. I förhandsförsäljningen ingår ändå flera objekt, och prisnivån är klart lägre än på områden intill innerstaden. För drygt 4 000 euro per kvadratmeter kommer man över en ägarbostad på den fria marknaden. De första bostadshusen färdigställs 2018.

Kungseken är förresten inte ett begrepp som tagits helt ur luften. Vid Kungseksvägen, som har en så gammal sträckning att den är kulturmärkt, står en stolt men ruffig ek som ser ut att längta efter både omvårdnad och beskärning. Enligt legenden är eken planterad av självaste Gustav III när han färdades genom sitt rike i slutet av 1700-talet.

På andra sidan Tavastehusleden bygger man samtidigt ett annat nytt bostadsområde, Hongasmossa som ska ha drygt 2 000 invånare.

Bild: HBL

BÖLE

Helsingfors får ett andra centrum

Fram för allt jobb och business men också boende är framtiden för Böle. Böle är det nya begreppet som ska täcka allt från Östra och Västra till Mellersta och lite till.

I den nya ljusnande framtiden för virrvarret av järnvägsspår och bangård kring förbindelsen mellan Västra Böle och Östra, det vill säga tågstationen ingår ett massivt nybyggnadsarbete och samtidigt ett farväl till den nuvarande hållplatsen för både lokaltåg och fjärrtrafik.

Arbetet med att riva den gamla tågstationen och bygga ny är i gång samtidigt som den vardagliga trafiken till fots, på cykel och i personbil sätts på prov genom en oöverskådlig räcka tillfälliga arrangemang.

Bangården i Böle ger plats åt nya skyskrapor med kontor, hotell och boende. Bild: Leif Weckström

Syftet är att skapa ytterligare ett nytt andra centrum i Helsingfors, och i synnerhet ett businesscentrum. I konceptet ingår fram för allt jobb men också boende. I Böle heter businesscentret Tripla och det omfattar utöver nytt stort shoppingcenter ett kluster på tio höga hus, det högsta kanske rentav 40 våningar.

Här är visionen att bygga om och upp ett Böle som växer från nuvarande 25 000 jobb med det dubbla, till 50 000. Och så ska befolkningen öka från nuvarande cirka 9 000 till närmare 20 000 boende. I den här helheten ingår utöver tre gånger Böle eller nuvarande Västra, Östra och Mellersta även planerna på att bygga nytt i Ilmala strax norr om området och slutföra byggandet på Fredriksbergs gamla verkstadsområde mellan Industrigatan och Aleksis Kivis gata.

Hela nya Böle ska stå färdigt ungefär 2040.

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning