Burton bland "tidsloopar" och "tomgastar"

Magisk fristad. Eva Green, Georgia Pemberton och Asa Butterfield i Tim Burtons Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Bild: Jay Maidment

Den originelle Tim Burton går som vanligt sina egna vägar med risk att hamna på irrvägar.

FANTASY

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Regi: Tim Burton. Manus: Jane Goldman på basis av en bok av Ransom Riggs. Foto: Bruno Delbonnel. Musik: Michael Highham, Matthew Margeson. I rollerna: Asa Butterfield, Eva Green, Ella Purnell, Chris O'Dowd, Terence Stamp, Samuel L. Jackson, Judi Dench, Finlay MacMillan, Georgia Pemberton.

När Burton i Miss Peregrines hem för besynnerliga barn (Miss Peregrine's Home for Peculiar Children) tagit sig an Ransom Riggs' ungdomsroman har han kanske inte ett lika säkert flankstöd som i Lewis Carroll då han stod för den vettiga revisionen av Alice i Underlandet. Alltid lyckas han inte på ett övertygande sätt knyta ihop berättelsens vilt fantastiska element, både behagligt drömska och mörkt mardrömslika. Även om bilderna och miljön ofta framträder med stor suggestionskraft.

Upptakten sker i dagens Florida där den 16-årige Jacob (Asa Butterfield) ända sedan liten vuxit upp med sin älskade farfar Abrahams (Terence Stamp) fantasifulla berättelser och minnen som enligt pojkens fader (Chris O'Dowd) är lika mycket lögn och saga. Abraham var bara 12 år gammal då hans judiska föräldrar satte honom på ett tåg från Polen ut mot det okända. Destinationen blev ett barnhem på en liten ö utanför Wales kust. Där hittade barn med märkliga egenskaper en fristad under Miss Peregrines (Eva Green) beskydd.

Dit reser också Jacob på uppmaning av farfadern som dör under mystiska omständigheter. Jacob möter de besynnerliga barnen som inte åldrats en dag och som ledda av miss Peregrine odlar sina fantastiska förmågor. De kan läsa tankar, spruta eld eller göra sig oskyldiga. Särskilt god vän blir Jacob med den väna Emma (Ella Purnell) som med saknad minns hans farfar.

Det visar sig att miss Peregrine skapat en "tidsloop" som fastnat i den 3 september 1943, samma dag som barnhemmet träffades av tyska bomber. Hon är nämligen en "ymbrym" som kan bemästra tiden, en anspelning på människans eviga längtan. Men fiender och monster finns i form av "tomgastar" som vill frossa på de besynnerligas ögon. De leds av den monstruöse Barron (Samuel L. Jackson) som fikar efter odödlighet.

Trots de besynnerligas superkrafter är de samtidigt förunderligt sårbara och handikappade. Associationerna till krig, hemsökelser och förföljelser är uppenbara, precis som i Guillermo del Toros spanska saga Pans labyrint. Plötsligt går tankarna rentav till Joseph Loseys märkliga debutfilm Pojken med det gröna håret (1948), en efterkrigstida parabel som hävdade rätten att vara annorlunda.

Det har också sagts att med Jacobs färd anspelar författaren Riggs på Odysseus och hans irrfärder. Och Emma som väntar på honom heter Bloom i efternamn. Precis som Leopold i James Joyces Ulysses.

Asa Butterfield är en behaglig och behärskad Jacob medan Eva Green framstår som en mysteriös Mary Poppins. Av Terence Stamps farfar Abraham hade man gärna sett mera. Tänk vad tiden går. Det var ju "only yesterday" som han var den unge och vackre pojken i engelsk 60-talsfilm. Tala om "tidsloopar"! Däremot hör nog Samuel L. jacksons rollkaraktär mer hemma i en Bond- eller Batmanfilm.

Tim Burtons fantasi skenar fritt, ibland rentav alltför fritt. Även av sagan och fantasin kan man kräva att den underkastar sig sin egen logik.

Hans Sundström Reporter, filmkritiker