Burmas politiska aktivister riskerar inte längre allt

Hundratals människor demonstrerar för fred i centrala Rangoon. Åsiktsyttringar är numera en vanlig syn i det en gång så repressiva Burma. Bild: Martin Spaak

Khin Maung Soe hade ingenting att återvända till när han släpptes ur fängelse 2002. För Phyoe Phyoe Aung fortsatte livet nästan som vanligt när hon kom ut 2016.– Det har blivit lättare att vara aktivist, men folk fängslas fortfarande för politiska brott, säger hon.

Musiken strömmar ut över demonstranternas skog av plakat. Några hundra personer har samlats i centrala Rangoon för att kräva ett slut på Burmas många inbördeskrig.

För inte alltför länge sedan var en liknande scen otänkbar, men sedan militären klev åt sidan 2011 har det demokratiska utrymmet ökat bit för bit.

– Nu för tiden räcker det att vi säger till polisen 48 timmar innan vi ska demonstrera. Då kan de inte säga nej, säger aktivisten Phyoe Phyoe Aung, 28, som suttit inspärrad i över fyra år.

Studentaktivisten Phyoe Phyoe Aung greps första gången 2008. Sammanlagt har hon suttit inspärrad i över fyra år. Bild: Martin Spaak

Phyoe Phyoe Aungs make Lin Htet Naing var en av arrangörerna till fredsmarschen i Rangoon. Bild: Martin Spaak

Munkarnas protester

Första gången hon greps var 2008. Året innan hade hon och pojkvännen – numera maken – Lin Htet Naing deltagit i de stora munkledda protester som skakade landet, och innan dess bildat en olaglig studentorganisation.

I åtta månader hade de hållit sig undan myndigheterna, men när en kraftig cyklon slog till mot landet gav de sig ut för att hjälpa till att begrava offren.

– De grep alla som försökte hjälpa till. De flesta släpptes snart, men inte vi. Vi var ju efterlysta, säger Phyoe Phyoe Aung.

De dömdes till långa fängelsestraff, men släpptes hösten 2011 i en av de amnestier som den nya regeringen genomförde för att övertyga världen om att de menade allvar med sina reformer.

Väl ute kunde Phyoe Phyoe Aung och Lin Htet Naing fortsätta jobba politiskt, den här gången helt öppet.

– Vi fick ta emot en del hot och trakasserier från myndigheterna, men vi kunde ändå starta studentunionen igen och registrera den officiellt, säger Phyoe Phyoe Aung.

Hårdare förr

Annat var det förr. Khin Maung Soe, 42, fängslades 1996 för att ha deltagit i regimkritiska protester. När han frigavs 2002 var det till ett liv i fattigdom och isolering.

Khin Maung Soe.jpg: Khin Maung Soe fick ett tufft liv efter fängelset 2002. Militärdiktaturen som styrde gjorde det svårt för politiska fångar att försörja sig. Bild: Martin Spaak

– Jag gick på intervju efter intervju, men ingen vågade anställa mig, säger han.

Myndigheternas ögon och öron fanns överallt, och få människor vågade ha med före detta politiska fångar att göra.

– Inte ens mina vänner vågade träffa mig, säger Khin Maung Soe.

Till slut gav han upp jobbletandet och försörjde familjen genom att sälja frukt på gatan i sitt kvarter. På nätterna kom minnena från fängelset tillbaka.

– Jag drömde om slagen och sparkarna, och om hur celldörren kunde slitas upp mitt i natten när det var dags för förhör. Till slut vågade jag inte somna, säger Khin Maung Soe.

2012 vände det

Vändningen kom 2012. I och med det nya politiska klimatet kunde AAPP-B, en stödorganisation för politiska fångar, börja jobba öppet i Burma efter att i många år ha opererat från Thailand.

Med sig hade de ett rådgivningsprogram, särskilt utformat för att lindra de trauman som många före detta politiska fångar lider av. Khin Maung Soe är en av omkring tusen personer som har fått hjälp.

– Det hjälpte mig verkligen. Jag lärde mig att tänka annorlunda när de mörka tankarna kommer, säger han.

I samma veva startade AAPP-B även en taxifirma för att skapa jobb åt före detta politiska fångar. Först var de tre chaufförer, men snart kunde de köpa ännu en bil. Den har Khin Maung Soe kört sedan 2012.

Det är ett bra jobb, säger han. Lönen räcker till att försörja familjen och ingen har några invändningar när han tar ledigt för att hjälpa vänner som fortfarande sitter bakom galler.

– Men jag är ju akademiker, jag är inte gjord för att köra taxi. Jag skulle vilja jobba heltid med att hjälpa andra politiska fångar.

– Dessutom är jag fortfarande rädd för trafiken här, säger Khin Maung Soe och skrattar medan han försiktigt navigerar genom en av Rangoons kaotiska korsningar.

Kompensation

Varken forna tiders juntor eller den militärstödda regering som tog över makten 2011 har någonsin erkänt att det finns politiska fångar i Burma. Men sedan Aung San Suu Kyis parti NLD vann valet 2015 och bildade regering i april förra året, driver AAPP-B en kampanj för att ge före detta politiska fångar särskild status med bland annat fri sjukvård och pension.

Det är på tiden att de får hjälp, tycker Bo Kyi, en av organisationens grundare.

– Många straffades dubbelt eftersom de förlorade sin försörjning under tiden i fångenskap. Studenter fick inte plugga klart, advokater blev av med sina licenser, säger Bo Kyi.

NLD lovade inför makttillträdet att erkänna politiska fångars existens. Men arbetet går trögt – trots att partiet har en majoritet i parlamentet, och trots att många av dess politiker själva suttit fängslade och är väl insatta i situationen.

Problemet är att frågan sorterar under inrikesministeriet, som enligt konstitutionen fortfarande kontrolleras av militären.

– De säger blankt nej varje gång frågan kommer upp. Det är väldigt svårt för NLD-regeringen att komma vidare, säger Bo Kyi.

Politiska domar

Även aktivisten Phyoe Phyoe Aung har fått känna av hur den gamla makten stretar emot. Våren 2015 ledde hon en studentmarsch mot en föreslagen utbildningsreform. Protesten slogs ner med våld och Phyoe Phyoe Aung hamnade åter bakom galler.

Bild: Ksf Media

– Jag satt inne i ett drygt år medan rättsprocessen pågick. Men Suu Kyis regering lade ner våra fall när den tillträdde, säger hon.

Och inte heller hon var helt opåverkad av tiden i fängelse. När hon greps första gången läste hon tredje året på en ingenjörsutbildning, men regeln som förhindrar studenter från att plugga klart efter avtjänat straff lever kvar.

– Jag kanske får läsa vidare om jag vädjar till högsta ort, men jag vägrar att be om något som borde vara min rättighet, säger hon.

Och även om Burma för första gången på länge nu har en demokratiskt vald regering, fortsätter människor att fängslas för politiska brott.

– Inte bara aktivister, utan människor som bara kräver sina fackliga rättigheter eller att få tillbaka mark som militären stulit, säger Phyoe Phyoe Aung.

Hon tror att regeringen gärna vill minska förtrycket. Men de vågar inte.

– De måste vara försiktiga med de 25 procenten, säger Phyoe Phyoe Aung och syftar på andelen parlamentariker som inte väljs, utan tillsätts av militären.

Mellan 7 000 och 10 000 människor uppskattas ha fängslats för politiska brott sedan 1962, då militären tog över makten i en kupp.

De flesta har dömts för att ha brutit mot landets tidigare stränga lagar mot yttrande-, mötes- och föreningsfrihet.

Knappt hälften av de tillfrågade i en undersökning av AAPP-B dömdes i civila domstolar. Resten dömdes i stängda militär- eller fängelsedomstolar, ofta godtyckligt och med hänvisning till rikets säkerhet.

Över hälften dömdes både till fängelse och arbetsläger.

Vittnesmålen om tortyr och grymma förhörsmetoder är många, men tillförlitliga siffror saknas.

Källa: AAPP-B

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning