Burksamlaren drivs av jaktens tjusning

Visst är de nostalgiska, de gamla finländska plåtburkarna som innehållit kaffe, te eller sötsaker. Samlaren Olli Suominen är en konnässör på sitt område.

Stadionkaffe såldes för att bidra till finansieringen av Olympiastadion i Helsingfors. Bild: Jesper von Hertzen

Hyllorna nästan dignar av prydligt uppradade och sorterade plåtburkar. Det är gamla bekanta företagsnamn som Paulig, Fazer och Hellas, men också en hel del mindre kända fabrikörer som Ipnos, VeeKoo och Seres.

- Den här lakritsburken hör till de värdefullaste i min samling, har inte sett många av dem, säger Olli Suominen när vi beundrar den digra samling han har i källaren hos sina föräldrar.

Gamla lakritsburkar har sin egen estetik. Här är ett par mera sällsynta modeller. Bild: Jesper von Hertzen

Det står Pohjola-Koitto på burken och Suominen berättar att just dessa gamla, kantiga lakritsburkar från tiden mellan krigen hör till de populäraste. Han uppskattar att den gröna 1930-talsburkens värde rör sig kring 300 euro.

– Deras design och form tilltalar människor. En antikhandlare sade en gång att det verkar som om alla unga par vill ha en Hangö Lakrits–burk till köket som inredningsobjekt. Fast någon kanske uppfattar den som rasistisk i dag, säger Suominen och visar den orange burken med de tre svarta siluetterna.

Söta burkar. Godsaker hör till de produktgrupper som först förpackades i plåtburkar. Bild: Jesper von Hertzen

Plåtburkskejsare Suominen – hans flickvän gav honom epitetet – gillar själv mest burkarna som är från tiden innan krigen. Och ja, för att specificera: han samlar enbart på burkar som innehållit konsumtionsvaror som kaffe, te, tobak, karameller och andra sötsaker.

Börja på loppmarknader

Suominen har under årens lopp – han började samla på plåtburkar av en slump för några år sedan – gjort många fynd på loppmarknader. Men...

– I början kan man fynda på loppmarknader, men det kommer en dag när man inte längre hittar nya burkar. Då måste man ty sig till Internet.

Därför grundade han för ett par år sedan Facebook-gruppen Peltipurkkikirppis som utgör ett utmärkt forum för intresserade att dels köpa och sälja burkar och andra, gärna gamla, förpackningar samt utbyta information inom ämnet. Dessutom har han en blogg där han berättar om burkarna och företagens historia.

– Historien bakom produkterna är viktig och intressant. De berättar om en svunnen tid. Förutom att de fascinerar mig rent estetiskt och historiskt, finns det kanske också en liten investeringsaspekt bakom det hela. Jag samlar ändå inte i investeringssyfte och hoppas att jag aldrig ska behöva sälja min samling.

Så värdefull är samlingen ändå att Suominen låtit försäkra den, för alla eventualiteter.

– Försäkringen täcker nog materiella skador. Men även om jag samlade resten av livet skulle jag nog aldrig hitta alla burkar på nytt.

Kaffenationen har producerat oändliga variationer på de bekanta kaffeburkarna. Bild: Jesper von Hertzen

Ett tips åt alla Johannor

De flesta av Olli Suominens burkar är i gott skick trots att de har tiotals år på nacken. Fast ju äldre de är, desto mera slitage får det finnas.

Hans samling omfattar ungefär 800 burkar i olika storlekar, allt från små kryddburkar till 10- eller 20-liters kaffetunnor. Vad händer om han en vacker dag har alla finländska burkar?

– Ingen kommer någonsin att ha alla. Jag har listor med burkar som saknas och då och då stöter man på någon man inte sett förr. Jaktens tjusning är det bästa med samlandet.

– De små kryddburkarna är jag egentligen inte så tänd på. De är något av ett sidoprojekt. Tycker att deras design är lite tråkig, även om vissa av de äldre är riktigt fina, säger Suominen om burkarna som innehållit bland annat kardemumma, kanel och bakpulver.

Kaffenationen har producerat oändliga variationer på de bekanta kaffeburkarna. Bild: Jesper von Hertzen

På en hylla trängs Pauligs mestadels röda kaffeburkar från 1960-, 70- och 80-talen: ett ovant öga skulle knappast se någon skillnad mellan vissa av burkarna men alla är olika, intygar Suominen. En del – inte minst den med den karakteristiska Paula-flickan – finns på snart sagt varje loppmarknad, andra är betydligt ovanligare.

Av dem som tillverkats efter kriget hör SOK:s gula Johanna-burkar från 1950-talet till de mest eftertraktade.

– För tillfället är 40 euro ett skäligt pris. Man ska förstås komma ihåg att pris och värde är två olika saker. Om någon heter Johanna och vill ha den så kan till och med 80 euro vara ett lagom pris.

Hur ska man göra om man vill börja samla, eller annars bara köpa en vacker, gammal burk?

– Till en början fungerar loppmarknaderna bra. Söker man efter lite dyrare eller ovanligare burkar kan det löna sig att uppsöka antikaffärer, antikmässor eller olika grupper på nätet.

Enligt Suominen är det rätt populärt att samla på plåtburkar, och därför har priserna trissats upp de senaste åren.

– Visst kan det finnas lite luft i priserna. Program som Suomen Huutokauppakeisari har gjort att folk tror att varje burk är värdefull.

– Men som jag ser på saken är det ingenting jämfört med Muminmuggarna. I det fallet har folk redan börjat spekulera i när priserna ska börja sjunka.

Vad är målet med din samling?

– Jag hoppas att samlingen en vacker dag hamnar någonstans där alla kan se den, till exempel på Arbetarmuseet i Amuri (i Tammerfors). Tills vidare kan man bekanta sig med burkarna på min blogg peltipurkit.blogspot.com .

Profil

Olli Suominen

Ålder: 33.

Bor: I Åbo, är uppvuxen i Tammerfors och har bott tio år i Helsingfors.

Yrke: Skriver doktorsavhandling om historieundervisning vid Åbo universitet.

Intressen: Började samla på burkar 2010, och mera systematiskt på min finska samling 2013. Gamla ting överlag så som vintagekläder och gamla cyklar. Och squash.

Mina tre finaste burkar: Lakritsburkar av Drogeri-Handelsbolaget i Tammerfors och Pohjola-Koitto i Viborg samt en stor kaffetunna av Ferd. Alfthan i Viborg.

Plåtburkens historia: Plåtburkar började tillverkas som varuförpackningar i USA och Europa under 1800-talets sista kvartal. I Finland var man lite senare. De äldsta burkarna är rysktillverkade vid sekelskiftet 1900. Till en början innehöll de sötsaker (t.ex. Fazer) och tobak (t.ex. Rettig), lite senare också kaffe (t.ex. Paulig).

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33