Bokrecension: Bullerbyn med en skugga

I Agnes Lidbecks nya roman försöker två mycket olika systrar nå varandra, över sopsäckar och flyttkartonger fyllda av minnen som ännu skaver och smärtar.

Roman

Agnes Lidbeck

Förlåten

Norstedts 2018

Agnes Lidbecks debutroman Finna sig (2017) firade triumf med en prosa lika nerkokt som gårdagens ABC-böcker: "Far ror. Mor är rar". Med den skillnaden att var och varannan sats sved: "Anna är konstruktiv. Hon skurar." Lapidariska satser tunga av innebörd. På ena sidan skrattade jag åt en pricksäker iakttagelse – och de var många. På den andra satte jag skrattet i halsen – för det var så bottenlöst sorgligt, egentligen. Genuskontraktets grymma ordning turnerad med humor och skärskådande precision. En resa genom samtiden från BB till den tärande vården av älskaren som blir den andre mannen.

Även i sin nya bok Förlåten har Lidbeck full koll på stilmedlen. Det kan låta så här: "Fönstret måste alltid vara haspat. Det är många alltid, en vanlig sommar." Konsten att få mycket sagt med så få ord som möjligt. Den här gången är den verbala svängradien ändå något större. Hon vill inte upprepa sig så det syns. Det gäller också ämnet.

Nötningen skapar förändring

Det är sommar – mest hela tiden. Barndomens somrar och nutidens sommar. Tillbakablickar som den exakta prosan gör lika levande och närvarande som den sommar under vilken de två systrarna rensar, sorterar och packar inför försäljningen av feriehuset. Döden sätter gränserna. I förflutenheten halvbroderns död. I nuet pappans död. Systrarna är så olika som bara syskon kan vara. De förstärker sina särdrag genom att vistas tillsammans. Varje ord, tonfall och gest accentuerar skillnaderna. Storasystern Ellen, rationell, vältränad, smärt, välbetalt jobb med mycket utlandsresor och familje- och barnlös. Lillasystern Maria, känslostyrd, otränad, överviktig, underbetalt jobb inom vården och ensamstående mamma med en femårig son. Och de ska försöka nå varandra över sopsäckar och flyttkartonger fyllda av minnen som ännu skaver och smärtar.

Navet kring vilket minnena cirkulerar är farföräldrarnas skärgårdshus utanför Stockholm. Det är Bullerbyn med en skugga som sträcker sig in i vuxenlivet. Halvbroderns mentalsjukdom, dragningskraft och slut – för egen hand. Självmordet finns inskrivet i berättelsen som den händelse som alltid återkommer. Pappans frånfälle har tvingat systrarna att se tillbaka. De är på en och samma gång starka och hjälplösa. De viker en sommar och fixar inför försäljningen tillsammans. Trots allt.

Samtidigt är de instängda i sina sedan barndomen väl inövade roller – effektivt illustrerat genom korta tankereferat som återger de förutsägbara replikerna. Men nötningen under vad som symboliskt är den sista sommaren skapar också förändring. Den kanske mest påtagliga är att Ellen genom det försiktigt utvecklade förhållandet till systersonen lyssnar till behov som hon utestängt. Hon blir sedd av barnet som fordrar hennes närvaro och omsorger.

Osvikligt gehör

Lidbeck har redan efter två böcker demonstrerat sitt osvikliga gehör för den dysfunktionella familjens emotionella svängningar kring den harmonins vilopunkt som aldrig infinner sig.

Rörelsen är alltid mer eller mindre. Hon kan också konsten att ta ett steg tillbaka och betrakta både barndomen och vuxenlivet distanserat. Det är mycket som ter sig beskrivet liksom genom en tubkikare. Föräldrarna omtalas till exempel genomgående som "pappan" och "mamman". Små medel och en optik av högsta klass. Om hon prövar nya vinklar med de slipade glasen genom vilka hon med sådan skärpa beskriver vår samtid och tänjer på språket – ja, då har vi läsare mycket att se fram mot.

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08