Budgeten är det verkliga "jämställdhetsprogrammet"

Bild: Trond H. Trosdahl

Ett jämställdhetsprogram som är lösryckt från den hårda ekonomiska politiken blir lätt bara ett tunt lager glasyr över det slagfält där de verkliga konsekvenserna för jämställdheten föds. Projektet Tasa-arvovaje (jämställdhetsgapet) vill åtgärda det.

Regeringens jämställdhetsprogram, som utlovades redan under fjolåret, har nu publicerats ett år efter regeringens tillträde.

Programmet kommer i kölvattnet av tre mycket större "jämställdhetsprogram": regeringsprogrammet, budgeten och budgetramen.

– Den ekonomiska politiken och jämställdhetsprogrammet behandlas som två åtskilda processer. Det visar tydligt hur den hårda ekonomiska politiken fortfarande uppfattas som ett område som inte har några könsaspekter, säger Anna Elomäki, forskardoktor vid Helsingfors universitet och en av de samhällsvetare som står bakom forskarnätverket Tasa-arvovaje (jämställdhetsgapet).

I sitt utlåtande om budgetramen ville gruppen av forskare påvisa att det uttryckligen är där regeringen gör sina val. Oberoende av jämställdhetsprogrammet kan man dra slutsatser om regeringens jämställdhetspolitik.

Tårta på tårta

Om Elomäki ska lista exempel på detta verkliga ekonomiska "jämställdhetsprogram" så är det åtminstone följande:

– Besluten om nedskärningar i den offentliga servicen är den största frågan som har könskonsekvenser, till exempel kombinationen av gruppstorlekar i dagvården, begränsningen av subjektiv dagvård och höjningen av dagvårdsavgifterna.

Kvinnor tangeras av den offentliga servicen både som arbetstagare inom den offentliga sektorn och som användare och medborgare. Därför kan kvinnor påverkas ackumulerat, då man räknar ihop olika beslut och de tidigare sparbeslut som lagts på varandra, som indexfrysningar och sänkta barnbidrag. Nedskärningar i kommuners statsandelar och i utbildningssektorn minskar på arbetstillfällen i kvinnodominerade branscher. Också resultatet av arbetsmarknadens löneförhandlingar innebär större ekonomiska förluster för offentligt anställda.

Kvinnliga pensionärer och ensamföräldrar är exempel på grupper som drabbas på flera sätt – av parallella beslut och av ackumulerade förluster under olika livsskeden.

Klyftorna ökar

Institutet för hälsa och välfärd har beräknat att regeringens första budget, den som godkändes ett halvår före jämställdhetsprogrammet, har svängt pendeln från den utveckling som rådde under åren 2012–2015. Under de tidigare åren har graden låginkomsttagare bland kvinnor minskat en aning. Årets budget beräknar institutet däremot att ökar graden av låginkomsttagare bland kvinnor men minskar graden bland män. Förändringen är dock liten.

– Kontinuerligt har regeringen avkrävts konsekvensbedömningar av sina beslut, men de finns inte, säger Elomäki.

Hon tillägger att det inte räcker att man gör bedömningen, utan besluten borde också fattas utifrån den. Annars leder det till att jämställdhetspolitiken förs i så begränsade marginaler att effekterna aldrig kan kompensera för de stora budgetbesluten, säger hon.

Könsmedveten budget i Österrike

Till regeringen hälsar Anna Elomäki att det finns exempel på budgetarbete där könskonsekvensbedömningen är en integrerad del.

– I Sverige har könskonsekvenserna redan länge redovisats i bilagor till den offentliga budgeten. I Österrike har könsmedveten politik skrivits in i grundlagen, räknar Elomäki upp.

Österrike införde så kallad Gender budgeting för några år sedan, för att koppla ihop sina samhälleliga mål med makroekonomin. Enligt grundlagen ska både stat och kommuner bedöma konsekvenserna. I budgetarbetet "ska de grundläggande principerna för konsekvensbedömning observeras, speciellt med tanke på jämställdhet mellan kvinnor och män, transparens och trogen återgivning av den finansiella verkligheten", står det i lagen.

– Det här är en bra tid att diskutera den här frågan, för det råder en allt större medvetenhet om att finanspolitiken inte är könsneutral.

Pippi skuttar omkring på Finns sommarteater

Pippi Långstrump, Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump, är en av Astrid Lindgrens mest kända och populära figurer. Sommaren 2019 skuttar hon omkring på Finns sommarteaters (tidigare Glims sommarteater 1973-2005) scen i Esbo till Georg Riedels välkända musik. Senast spelades Pippi på Finns år 2006 och det var alla tiders publiksuccé på sommarteatern med nästan 6000 åskådare! Då spelades huvudrollen av Josefin Silén, som sedan dess utbildat sig till musikalartist i Sverige och i höst spelar Esmeralda i Ringaren i Notre Dame på Tampereen Teatteri. 29.3.2019 - 07.54