Bristen på arbetskraft drabbar alla regioner

Bild: Lehtikuva/Emmi Korhonen

Bristen på arbetskraft är nu ett problem i hela landet. I Nyland ser man flera orsaker till bristen.

Finland är inne i det tredje året av god ekonomisk tillväxt, och tillväxten väntas fortsätta under nästa år, även om takten mattas av. Den finländska ekonomin har nått den bnp-nivå som rådde år 2008, just innan finanskrisen slog till.

Arbets- och näringsministeriet presenterar två gånger om året en utvecklingsöversikt där de samhällsekonomiska trenderna bryts ned på regional nivå. Den senaste kom för en vecka sedan.

Den generella bilden är fortfarande positiv, ekonomin växer och sysselsättningen förbättras.

Men en hotbild blir allt klarare. Svårigheten att få tag på arbetskraft har blivit ett växande problem i hela landet. Till exempel i norra och östra Savolax är svårigheterna att locka kompetent arbetskraft redan ett allvarligt hinder för industrins tillväxt. I Kajanaland har gruv- och metallindustrin stora rekryteringssvårigheter.

Är det ett tecken på att avfolkningen i en del regioner har nått den punkt där den arbetsföra befolkningen helt enkelt inte räcker till?

Nyland är en stark ekonomisk motor. Räknat per invånare är Nylands bnp omkring en tredjedel högre än nivån i hela landet. Var tredje finländare bor nu i Nyland, och 70 procent av invånarna i Nyland bor i huvudstadsregionen. Arbetspendlingen från Åbo, Tammerfors och till och med Jyväskylä ökar hela tiden – också utan de planerade nya järnvägsdragningarna.

Trots kraftig inflyttning drabbar arbetskraftsbristen alla branscher och alla utbildningskategorier i Nyland. Låglönebranscher kan inte rekrytera eftersom boendet kostar för mycket.

På längre sikt försvåras tillgången på högre utbildad arbetskraft då andelen högskoleutbildade minskar.

Bristen på arbetskraft har också andra orsaker än dyra bostäder.

Skuggan av den långa lågkonjunkturen märks tydligt. Företagen drog ned på personal och stoppade nyanställningar, vilket har lett till att man inte internt kan rekrytera personal till krävande uppgifter när behoven ökar. Kortsiktig personalpolitik har ett pris.

En konsekvens är kanske också att knappt 15 procent av dem som fått yrkesutbildning går arbetslösa ännu ett år efter att de blivit utexaminerade. Det är tre gånger flera än för drygt tio år sedan.

Det är paradoxalt när företagen samtidigt talar om brist på arbetskraft. Vågar de inte satsa på att anställa nyutbildade, och ge dem den praktik de behöver för att skaffa sig full kompetens?

Den här trenden är markant inom byggsektorn. Tillväxten har varit kraftig och sysselsättningen har förbättrats. Men ändå är en femtedel av de nyutbildade utan jobb.

En orsak är att byggena delas upp på kedjor av underleverantörer, de stora byggföretagen är ganska återhållsamma i sin rekrytering.

Kedjorna av entreprenader och underentreprenader försvårar kvalitetskontrollen.

Den arbetskraftspolitiska konsekvensen är att sysselsättningen i branschen koncentreras till små företag som varken har möjlighet eller resurser att lära upp och vidareutbilda oerfaren personal. Yrkesläroinrättningarna har också svårt att hitta praktikplatser.

Det konstateras litet torrt i utredningen att arbetskraftsbristen lindras då tillväxten avtar. Men det löser inte de strukturella problemen.

Bristen på arbetskraft kommer inte att vara ett mindre problem när nästa konjunkturuppgång är här. Ministeriets regionrapport kommer inte med några åtgärdsrekommendationer, men den visar att den mångbottnade problematiken fordrar långsiktiga lösningar som spänner över breda fält. Det är i högsta grad ett område där det krävs samförstånd mellan arbetsmarknadsparterna, och mellan dem och regeringen. Förutsättningarna för det är i dagens läge ändå inte särskilt goda.

John-Erik Jansén Ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mer läsning