Bredden är en garant för mångfalden i Svenska Yle

Bild: Wilfred Hildonen

Yle vill finnas till för alla finländare och har en lagstadgad skyldighet att erbjuda något för envar. Det betyder dessvärre med nödvändighet att vissa innehåll inte kommer att uppskattas av en del av publiken.

HBL:s kulturchef Fredrik Sonck kritiserar Svenska Yles podd Snålmannen och Spargrisen i en essä (HBL 14.3) och i en Impuls-kolumn (HBL 17.3). Han anser att "man måste vara en ideologisk analfabet" för att inte inse att podden är högervinklad, och hävdar att Svenska Yle därmed inte följer Yles etiska regler.

Sonck har alldeles rätt i att Svenska Yles program- och innehållsproduktion styrs av våra etiska regler. Han väljer att citera enstaka ord, men för att få en korrekt bild av reglerna måste man citera meningarna i sin helhet. Där beskrivs ansvaret så här: "Vi främjar en pluralistisk samhällsdebatt och interaktion. Våra program ska mångsidigt spegla olika åsikter. Vi strävar efter att såväl varje enskilt program som hela vår program- och innehållsproduktion ska vara opartiska. Om det i ett enskilt program inte är möjligt att höra alla berörda parter försäkrar vi oss om att alla parter hörs i likartade program inom en skälig tidsperiod."

Huvudregeln är alltså att vi strävar efter att i varje program höra flera olika perspektiv på en fråga. Detta gäller framför allt i våra nyhets- och aktualitetsprogram.

Men det finns också undantag. När vi till exempel bevakar en nyhetshändelse som utvecklas snabbt rapporterar vi om det i flera olika inslag som sänds vartefter nya uppgifter fås fram. Mångsidigheten skapas av alla dessa delar som tillsammans – på flera olika plattformar – bildar en så balanserad helhet som möjligt.

Ett annat undantag är de berättarformer som till sin karaktär är sådana att de granskar en viss aspekt av det tema som behandlas. Till denna kategori hör poddarna, men också till exempel dokumentärerna, som berättartekniskt bygger på att man närmar sig ämnet ur någons synvinkel och lyfter fram ett utsnitt ur verkligheten. Ofta är det just den snävare personliga vinklingen, tonfallet och attityden som gör en bra dokumentär eller podd.

För att uppfylla kravet på opartiskhet också då det gäller poddar och dokumentärer strävar vi efter en bredd då det gäller upphovspersoner och berättelser över tid, och speglar också deras innehåll mot det övriga innehållet vi producerar.

Till denna bredd bidrar också de utomstående produktionsbolag som Svenska Yle samarbetar med – ett av dem står också bakom Snålmannen och Spargrisen. Att samarbeta med den kreativa sektorn i Finland är en central del av Yles uppdrag. Vi uppskattar högt det kunnande, den kreativitet och den mångfald av perspektiv som de finlandssvenska produktionsbolagen bidrar med. Att som Sonck beskriva poddmakarna som "hobbypublicister" överensstämmer inte med den bild vi har av det kreativa fältet i Finland.

Svenska Yle har naturligtvis i slutändan det publicistiska ansvaret också för det innehåll som skapas av utomstående produktionsbolag för våra kanaler och plattformar. Som en del av detta ansvar har vi också tagit ställning till Snålmannen och Spargrisen, och konstaterat att den mycket väl platsar i vårt utbud.

Att framställa en enskild podd som resonerar kring privatekonomi och sparande som ett uttryck för någon "högervinkling" eller "politiskt nischinnehåll" är att göra det lite väl enkelt för sig. Svenska Yles poddutbud omfattar i dag ett trettiotal olika poddar om vitt skilda ämnen, och med vitt skilda utgångspunkter. De representerar vare sig höger- eller vänsterideologier, utan försöker erbjuda relevant och intressant innehåll för olika publiksegment i olika åldersgrupper och med olika intressen.

Det är tråkigt att höra att Sonck upplever att Svenska Yle kommer med ett "teflon-svar". Vi är tacksamma över all respons vi får och tar den på allvar. Påståendet om att Svenska Yle "inte lyssnar" på kritiken verkar ibland utgå ifrån att ett lyssnande inte är genuint och ärligt om det inte leder till omedelbara förändringar i utbudet och innehållet.

Men Svenska Yle kan inte låta enskilda meningsyttranden styra vad vi gör eller låter bli att göra. I den ekvation som leder till de publicistiska val vi gör finns en mängd andra saker att beakta; framför allt de publikundersökningar som regelbundet görs. Bolagets strategi sätter också vissa ramar för vår verksamhet, liksom lagstiftningen.

Yle vill finnas till för alla finländare och har en lagstadgad skyldighet att erbjuda något för envar. Det betyder dessvärre med nödvändighet att vissa innehåll inte kommer att uppskattas av en del av publiken.

Johanna Törn-Mangs, direktör, ansvarig chefredaktör, Jonas Jungar, innehållschef, journalistik och etik, Svenska Yle

Svar Det finns orsak att värna om Yles publicistiska oberoende, och jag är tveksam till idén om en oberoende instans som skulle granska hur Yle uppfyller sitt public service-uppdrag. Men det faktum att Yle är sin egen domare, fordrar dels stor beredskap till självkritik, dels en offentlig kritisk diskussion om hur Yle uppfyller sitt uppdrag, i stort som smått.

Johanna Törn-Mangs och Jonas Jungars jämförelse mellan podden Snålmannen och Spargrisen och dokumentärer haltar. Det är riktigt att dokumentären kan välja en huvudperson och ge hens röst och perspektiv stort företräde. Men det dokumentära berättandet utförs av en dokumentarist, en regissör eller redaktör som med mer subtila medel – bildberättande, klipp, undertext, kontraster – erbjuder en motröst, ibland helt ordlös men ofta nog så påtaglig. Den närvaron markerar en klart högre grad av publicistiskt ansvarstagande. Huvudpersonen i en dokumentär om FIRE-aktivism skulle ingalunda ha samma inflytande över berättandet som de som gör en podd.

I sammanhanget kan vi ändå notera att Yle gjort en liten eftergift: sedan förra veckan vet vi i alla fall vad personerna bakom Snålmannen och Spargrisen heter.

Fredrik Sonck, kulturchef, HBL

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning