Brandområdet i Pyhäranta blev ett kalhygge – "fullständigt korkat att hugga ner allting så här"

Träden som skadades i skogsbranden i Pyhäranta förra sommaren har huggits ner som virke. Både närings-, trafik- och miljöcentralen och den lokala skogsvårdsföreningen säger sig ha varit intresserade av att upprätta ett skyddsområde i skogen men resultatet blev ett kalhygge.

Stenar, trädgrenar och förkolnade stubbar ligger utspridda över ett 40 hektar stort kalhygge i Pyhäranta på den finska västkusten. Här och där sticker unga sotiga granar eller björkar upp ur jorden men i övrigt är det ont om växtlighet.

Detta är vad som finns kvar av skogen efter branden i skog och mark som härjade i Pyhäranta förra sommaren. Räddningsverket kämpade mot lågorna i över en vecka innan branden kunde släckas. Nu har de svedda trädstammarna fällts och radats upp i stockhögar vid skogsvägarna i området.

Skogsområdet i Pyhäranta som brann i juli 2018 har förvandlats till ett 40 hektar stort kalhygge. Bild: Mikael Piippo/SPT

Skogsägarna i området beslöt att sälja träden som virke och träden fälldes under vårens lopp. Den lokala skogsvårdsföreningen Lounametsä bad dock först Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter (MTK) utreda möjligheten att låta upprätta ett naturskyddsområde i skogen.

Markus Nissinen, miljösakkunnig vid MTK, kontaktade Miljöministeriet med frågor om statlig ersättning för skog som används som naturskyddsområde.

–  Ersättningsbeloppet skulle ha motsvarat skogens värde efter branden. Värdet på brända träd är väldigt lågt och i den situationen väljer många skogsägare hellre att sälja träden som brännved och plantera ny skog, säger Nissinen.

Tallens tjocka bark skyddar den för elden vid bränder i skog och mark. I Nordamerika finns träd som lever så länge att de utsätts för flera skogsbränder under sin livstid. Bild: Mikael Piippo/SPT

Det är inte Miljöministeriet utan närings-, trafik- och miljöcentralerna (NTM-centralerna) som förhandlar om ersättningsbeloppen, men största delen av skogsägarna i Pyhäranta beslöt att låta fälla träden utan att kontakta NTM-centralen.

NTM-centralens offert dög inte

I februari tog Lounametsä kontakt med NTM-centralen i Egentliga Finland. Arvingarna i ett dödsbo ville ännu be NTM-centralen om en offert för ett bränt skogsområde på 7,7 hektar. Överinspektör Antti Palmunen vid NTM-centralen besökte området och erbjöd arvingarna ersättning för grundandet av ett naturskyddsområde.

–  Markägarna hade ingen försäkring mot skogsbränder och de frågade mig om NTM-centralen kunde betala en summa som motsvarade värdet på skogen före branden. Jag konstaterade att statens miljöförvaltning inte kan agera försäkringsbolag i sådana här fall, säger Palmunen.

Palmunen vill inte avslöja storleken på sin offert eller uppskatta hur stor värdeskillnaden mellan oskadd skog och bränd skog är, men han säger sig vara säker på att NTM-centralens erbjudande var konkurrenskraftigt. Skogsägarna bestämde sig dock för att sälja träden till ett energibolag och skogen fälldes.

En representant för dödsboet säger till SPT att orsaken till att NTM-centralens offert ratades var att summan var för liten och att största delen av arvingarna i grund och botten inte ville ha bränd skog på sin mark.

Antti Palmunen säger att resultatet är beklagligt ur ett miljöperspektiv och misstänker att markägarna inte på allvar var intresserade av att upprätta ett naturskyddsområde i Pyhäranta. Palmunen påpekar dock att staten kan, om man så vill, skapa liknande naturskyddsförhållanden genom kontrollerade bränder i skogsområden som staten redan förvaltar.

Professor: Fullständigt korkat

Kai Lindström, professor i ekologi och miljövetenskap vid Åbo Akademi, står mitt i den nedhuggna skogen och betraktar kalhygget med en fundersam min. Han ser tiotals hektar av förlorade möjligheter.

–  Med tanke på biodiversiteten är det fullständigt korkat att hugga ner allting så här. Bränder är en naturlig del av skogens förnyelse och det finns flera arter som är specialiserade på skogsbränder. Många av dem är hotade på grund av att vi gör så här, säger Lindström.

Enligt Kai Lindström, professor i ekologi och miljövetenskap vid Åbo Akademi, hotar skogsbruket många arter som drar nytta av skogsbränder. – Bränder är en naturlig del av skogens förnyelse och det finns flera arter som är specialiserade på skogsbränder. Bild: Mikael Piippo/SPT

–  När träd blir skadade eller dör i skogsbränder förlorar de sin naturliga skyddsmekanism och infekteras av svampar. Många skalbaggar lägger sina ägg i sådana träd och insekternas larver fungerar som föda för spillkråkan och andra hackspettar.

Enligt Lindström uppskattar man att skog brinner naturligt med 50–100 års mellanrum. Vissa växtarter väntar på skogsbränder i fröform i mineraljorden och börjar gro när elden slocknat.

–  Om det här skogsområdet skulle ha fått vara i naturligt tillstånd efter branden skulle det först komma upp örter, sedan lövträd och till slut tallar och granar, säger Lindström.

–  Skogsbrandens effekt varar i 15-30 år. Efter det börjar de arter som fanns i skogen före branden vara tillbaka.

Unga, brända granar och björkar är de enda träd som lämnats kvar på kalhygget i skogsbrandsområdet. Bild: Mikael Piippo/SPT

Nytt liv i skogen

I utkanten av kalhygget finns en skogsdunge som är delvis bränd. Ett rådjur springer undan när Lindström närmar sig träden.

Ett lätt knackande ljud hörs bland träden och små flisor faller ner från en tall med svart, bränd bark.

–  Det är en tretåig hackspett. Jag har inte sett en sådan på 15-20 år, säger Lindström.

–  Den tretåiga hackspetten behöver skadade eller döda träd. Den har en ganska liten och svag näbb så den kan inte hacka genom alltför tjock bark.

Den tretåiga hackspetten (Picoides tridactylus) trivs i gamla skogar och i skogar med skadade eller nedfallna träd. Skogsbrandsområden lämpar sig utmärkt för fågeln. Bild: Mikael Piippo/SPT

Hackspetten är inte ensam. Den har sällskap av en artfrände och i en trädstam hittar Lindström en hålighet som kunde vara början på ett bo. På en annan trädstam som elden slickat kryper några skalbaggar runt.

–  De är här för att lägga ägg och på så sätt laga mat åt hackspettarna, säger Lindström.

Professorn är glad över att skogsdungen lämnats i naturligt tillstånd, även om den bara är en halv hektar stor. Samtidigt väntar kalhygget bredvid på att en ny ekonomiskog ska växa fram.

–  Biodiversiteten och de ekonomiska intressena är ofta i konflikt med varandra, säger Kai Lindström.

En skogsdunge som brann endast delvis i branden i Pyhäranta har lämnats i naturligt tillstånd. Eldens spår syns tydligt på trädstammarna. Bild: Mikael Piippo/SPT

Fakta

Branden i Pyhäranta

En brand i skog och mark upptäcktes i Pyhäranta kommun i Egentliga Finland onsdagen den 18 juli 2018. Branden spred sig över ett tiotals hektar stort skogsområde och över 50 människor evakuerades.

Räddningsverket, Gränsbevakningsväsendet, försvarsmakten och frivilliga brandkårer samarbetade för att släcka branden. Över 150 brandmän och tiotals enheter från Egentliga Finland, Birkaland, Tavastland, Satakunta och Nyland deltog i släckningsarbetet.

Den 26 juli meddelade räddningsverket att branden var släckt. Inga människor skadades i branden.

Enligt vissa uppskattningar var brandområdet 100 hektar stort, men i själva verket var det brända skogsområdet cirka 40 hektar.

Orsaken till branden i Pyhäranta är inte klarlagd men det finns misstankar om att gnistor från skogsmaskiner som använts i området orsakat branden.