Brådska att strypa klimatutsläppen, men omställningen går trögt

Tyskland är fortfarande kolberoende fastän landet också har byggt ut förnybar energi, mer än andra. Av EU:s totala ökning i el producerad på vind, sol och biomassa 2014–17 stod Tyskland ensamt för 35 procent, Storbritannien för 22 procent och de 26 övriga tillsammans för 43 procent.Bild: EPA/PHILIPP GUELLAND

Den förnybara energin fortsätter att vinna mark, men de fossila utsläppen måste strypas betydligt snabbare om världen ska nå klimatmålen, visar färska studier. Implementeringen av Parisavtalet sker långsammare än önskat, säger Finlands klimatpanel.

Den förnybara energiproduktionen fortsätter att öka i Europa. Förra året producerade EU-länderna för första gången mer elektricitet med förnybara källor (vattenkraften borträknad) än med kolkraft. För bara fem år sedan var kolkraften dubbelt så stor som de förnybara källorna tillsammans.

Det visar en studie som tankesmedjorna Agora Energiewende och Sandbag tagit fram, men av den framgår också att utvecklingen i hög grad vilar på vindkraftens framgångar i Tyskland, Storbritannien och Danmark. Andra länder sackar efter.

– För att göra en skillnad på klimatutsläppen måste EU-länderna snabbt fasa ut kolkraften. Tanken på att ladda elbilar med kolproducerad el håller bara inte, säger en av rapportens författare Dave Jones i ett uttalande.

Ordföranden för Finlands klimatpanel och professorn i miljöekonomi vid Helsingfors universitet Markku Ollikainen betecknar Europas energiomställning som en kamp mot tiden.

– Tekniken utvecklas snabbt, men omställningen kunde ske snabbare. Alla har inte satsat fullt ut, säger han.

Ollikainen är särskilt bekymrad över att Tyskland inte på allvar fasar ut kolkraften.

– Det är avigsidan av deras energiomställning. De främjar nog vindkraft, men de säkerställer kolets plats i energimixen ett bra tag framöver.

FAKTA

EU på kurs mot sitt klimatmål

Elförbrukningen i EU ökade med 0,7 procent (23 TWh) 2017. En ökning för tredje året i följd väcker frågor om energieffektivitet, heter det i Agora Energiewendes och Sandbags rapport.

Förra året nådde elproduktionen med förnybara energikällor 30 procent i EU för första gången (året innan var andelen 29,6 procent). Vindkraften ökade med 19 procent (58 TWh). Elektriciteten från solenergi ökade med 9 och från biomassa med 5 TWh. Vattenkraften backade kraftigt.

Vind, sol och biomassa stod tillsammans för 20,9 procent av EU:s elmix 2017 mot 9,7 procent 2010. Med den här takten och med vattenkraften medräknad når EU 50 procent förnybart till 2030. Det är vad som beräknas behövas för att matcha klimatmålet på 27 procent förnybart av slutkonsumtionen av energi.

Logiken bygger på förhoppningen att man senare ska kunna eliminera koldioxid ur atmosfären. Med så kallade negativa utsläpp ska man kompensera för att man inte lyckats strypa utsläppen i tid. Men en studie som de europeiska vetenskapsakademierna (EASAC) ifrågasätter lösningen.

Glöm negativa utsläpp

De mest lovande sätten att minska på atmosfärens koldioxidhalt och växthuseffekten är att plantera mer skog, men på global nivå pågår tvärtom en avskogning. Det krävs stora insatser bara för att bromsa skövlingen. Enligt EASAC-studien är inga kända metoder tillräckliga i volym för att gottgöra för överskottsutsläppen. Eller omvänt: de planerade utsläppsminskningarna är inte på långt när tillräckliga.

EASAC betecknar scenarier om att nå Parisavtalets mål med hjälp av negativa utsläpp som "optimistiska". Forskarna säger att EU:s långsiktiga klimatpolitik inte kan bygga på förhoppningar att negativa utsläpp ska kompensera för misslyckanden i att skära ner utsläppen. Det kan få "allvarliga följder för framtida generationer", säger forskare som tar fram faktaunderlag för EU:s klimatpolitik.

– Det finns helt enkelt ingen universallösning. Teknikerna för negativa utsläpp är mycket intressanta, men de är inget alternativ till snabba och kraftiga utsläppsminskningar, säger professor John Shepherd vid Southamptons universitet till The Guardian.

Dessvärre bygger FN:s klimatpanels (IPCC) scenarier för att världen ska hålla sig på Parisavtalets tvågradersspår på negativa utsläpp på omkring 12 gigaton om året 2050.

– Det har egentligen redan länge stått klart att de här IPCC-kalkylerna är rätt orealistiska, säger Markku Ollikainen.

Kol är för billigt

Miljörörelsen har redan länge krävt att alla subventioner till fossila bränslen bör slopas. Men enligt en studie som Internationella institutet för tillämpad systemanalys (IIASA) tagit fram och som publicerats i Nature vore inte heller det en snabb genväg till en klimatsmartare vardag.

Vissa länder subventionerar utvinningen av olja och gas med hundratals miljoner euro om året. Om alla dessa subventioner slopades skulle det stävja ökningen av koldioxidutsläpp så lite att utsläppen år 2030 bara vore 1–5 procent lägre än om man fortsatte subventionspolitiken, oberoende av oljepriset.

Orsaken är att det främst är olja och gas som subventioneras. Utan subventioner skulle en del av oljan och gasen ersättas med kol. De regionala variationerna vore stora – i Ryssland, Latinamerika, Mellanöstern och Nordafrika skulle slopade subventioner generera klimatnytta. Däremot skulle Indien och stora delar av Afrika bränna mer kol. Och att slopa enorma subventioner rakt av får fler konsekvenser, bland annat för sysselsättningen.

– Vi säger inte att subventionerna inte ska slopas. Vi säger att vi måste förstå att effekten kan bli mindre än vad man hoppats på, och att en eliminering av subventionerna kan gå ut över fattiga människor. Slopar man subventionerna på rätt sätt kan man undvika att de fattiga drabbas, säger Keywan Riahi i IIASA:s pressmeddelande.

Markku Ollikainen säger att grundproblemet är att stenkol är för billigt eftersom utbudet överträffar efterfrågan. Utan kraftiga politiska åtgärder som gör kolet dyrare saknas incentiv för att fasa ut det.

Sammantaget visar de här studierna att det brådskar med kraftfulla klimatåtgärder, om det ska vara någon vits med Parisavtalet, som alla länder undertecknat, men som USA hotat överge. Markku Ollikainen bedömer att USA:s position får följder globalt, även om alla andra i princip är med.

– Processen har blivit trögare. Jag vill vara optimist och tro på att Parisavtalet verkställs, men det är svårt och det kommer att ske långsammare än önskat.

Han tolkar kontentan av klimatforskningen som att alla länder bör höja ambitionsnivån och strama åt sina utsläppslöften markant.

– De utvecklade länderna med EU i spetsen måste gå före. Det verkar oundvikligt att EU tvingas revidera sitt utsläppsmål redan nästa år.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33