Bra dräng, dålig husbonde

Bild: Kristoffer Åberg

Det är hög tid att de svenska erfarenheterna av det fria vårdvalet tas tillvara i Finland. Hankens färska rapport kommer till ungefär samma slutsatser som den svenska Riksrevisionen 2014, som fick en del kritik.

I slutet av veckan presenterade Sitra och Hankens center för företagsledning en forskningsrapport där man använder erfarenheterna av valfrihet i vården i Sverige och internationell forskning som bas för att granska Finlands möjligheter att förverkliga detsamma.

Det är en välkommen utredning eftersom Sverige har haft valfrihet i hela landet sedan 2010. Det finns all anledning för oss att utnyttja de svenska lärdomarna trots att det också finns grundläggande skillnader mellan det svenska valfrihetssystemet och det som är planerat för oss.

Den färska rapporten bekräftar alltså många av de slutsatser som den svenska Riksrevisionens rapport hösten 2014 kom till om valfrihetens konsekvenser. Den fick mothugg i Sverige och också i Finland när den presenterades och anklagades för att inte vara tillräckligt objektiv.

Men också enligt den nya finska rapporten har valfriheten i Sverige resulterat i ökad valfrihet och snabbare vård framför allt i tätt bebodda områden och för människor som är rätt välmående, både medicinskt och ekonomiskt.

För dem som behöver mycket och olika slags vård har det blivit sämre bland annat för att koordineringen mellan olika vårdaktörer fungerar dåligt.

Skillnaderna mellan Sverige och Finland gör att alla erfarenheter inte kan överföras direkt men man kan lära sig av allt.

Sverige har en betydligt större befolkning än Finland och är också mera tättbebott. Den svenska befolkningen är dessutom yngre än vår. Det skapar en berättigad oro för hur det fria vårdvalet ska slå ut i Finland.

En annan skillnad är att landstingen har en lång historia i Sverige, och att det egentligen inte finns en valfrihetsmodell i Sverige utan lika många modeller som det finns landsting, det vill säga 20.

I Finland är landskapen i den här formen helt nya. Det är både en fördel och en nackdel. Fördelen är att man börjar från rent bord och kan skapa möjligheter att jämföra vården nationellt, vilket är svårt i Sverige. Nackdelen är att landskapen byggs upp från noll.

En av de viktigaste slutsatserna i forskningsrapporten är att ledarskapet i landskapen är centralt för att valfriheten ska lyckas. Vårdexperter av olika slag här hemma har kritiserat den modell för valfriheten som nu är på remiss med motiveringen att den är för komplicerad för att kunna ledas bra.

Ytterligare en skillnad mellan Sverige och Finland är att de svenska landstingen har beskattningsrätt vilket sporrar dem att vara kostnadseffektiva. I Finland kommer landskapen inte att ha beskattningsrätt utan pengarna kommer från staten, som också har en kraftig styrningsrätt.

Den finländska modellen med företagshälsovård är unik i hela världen. Det innebär att de privata vårdföretagen har klara strukturer i Finland och klarar sig bra ekonomiskt redan nu. I Sverige innebar det fria vårdvalet en slags start för de privata vårdföretagen. Nu har de etablerat sig men är kritiska mot att landstingen kan stöda de offentliga vårdcentralerna, vilket snedvrider konkurrensen. Å andra sidan har det offentliga det slutgiltiga ansvaret för att det finns vård att erbjuda. De kan inte gå i konkurs och lämna patienterna i sticket.

Sitra som har finansierat den finska rapporten har länge arbetat med framtida modeller för vården. Antti Kivelä på Sitra understryker förutom behovet av gott ledarskap också att landskapen måste ha tillräckliga verktyg – läs pengar – för att locka de privata vårdföretagen till glesbygder och områden med personer som behöver mycket vård. Verktygen ska vara desamma i hela landet men landskapen måste kunna välja vilka verktyg man använder enligt sina egna behov. Då kan man kanske skapa valfrihet också i glesbygderna.

Trots att valfrihetslagen nu är på remiss finns det ännu politiska motsättningar inom regeringen kring hur valfriheten ska utformas och det blir sannolikt en ny tvist kring förslaget.

Målet med vårdreformen är att förkorta köerna till primärvården, att minska de stora socioekonomiskt betingade hälsoskillnaderna och att bromsa kostnadsökningen. I Sverige fanns inget sparkrav och kostnaderna har ökat lite sedan valfriheten infördes. Det fria vårdvalet är en bra dräng i jakten på en bättre och effektivare vård, men det är ett medel, inte ett självändamål och ska inte heller vara en husbonde.

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46