Bostadsbristen byggs aldrig bort

Bild: Wilfred Hildonen

Efter vår EU-anslutning blev det nästan ett måste att komma innanför Ring III. Som om Bryssel låg närmare där.

Bostadsbristen kan inte byggas bort, som bland annat samhällsekonomen Roger Wessman hävdade i HBL (16.10) för en tid sedan.

Den som påstår att det byggs för lite är samhällsfrånvänd. Knappast någonstans har det efter kriget, i proportion till invånarantalet, byggts som i Finland. På 1970-talet påstods det att bara Sao Paulo växte snabbare än Esbo. Räknar man med alla tomma hus i utflyttningskommunerna samt alla fritidshus som kan göras om för året runt-boende har vi kanhända 100 procent över behovet. Världsrekord? Ingen bostad har byggts på fel plats. Arbetsplatsen har hamnat fel.

Då Helsingfors 1812 blev huvudstad bodde där 4 000 personer. Sedan dess har här byggts för 600 000, men bostadsbristen bara växer och med den stiger priserna.

Flyttningsrörelsen mot Mellannyland är kring 50 000 årligen, på tio år en halv miljon.

Om det här fortsätter bor det, statistiskt sett, om drygt 40 år ingen utanför triangeln Borgå-Sjundeå-Tammerfors. Där inne finns landets alla tillväxtkommuner. Kvar blir turistföretagare, en sinande jordbrukarskara och sega kommuner som tynar långsammare. Det är hemska scenarier, men trenden är klar. Dessvärre vill många försnabba takten.

I triangeln blir det däremot trångt. Därför planeras nu många kring 50 våningars skyskrapor. Detta sker i ett av Europas glesast befolkade länder. Att något är fel i vår samhällsplanering bör alla inse.

Då alla finländare flyttat in i triangeln måste väl bostadsbristen upphöra och priserna sjunka? Det är inte så säkert eftersom den inre flyttningen i stället ökar. Dessutom bor vi per våningskvadratmeter tätast i Norden.

Flyttningsrörelsen drabbar hela landet, men för Svenskfinland är den en ödesfråga. Ju större majoritet, lokal eller regional, desto snabbare assimileras minoriteten. För 100 år sedan hade praktiskt taget hela Nylands kustregion svensk majoritet. Går man till 1700-talet talades det svenska ända till byn Nyen där S:t Petersburg byggdes.

Esbo bytte majoritetsspråk först 1952 och hade då 25 000 invånare. Nästa år torde invånarantalet överskrida 300 000. Samtidigt sjunker de svenskspråkigas andel under 7 procent.

Utvecklingen har varit liknande i hela huvudstadsregionen. Finlands tvåspråkighet avgörs här. Om tvåspråkigheten inte syns eller hörs i huvudstaden finns den inte. Hur det går är i majoritetsbefolkningens händer. Också därför är svenskan i studentskrivningen nödvändig.

Att vända flyttningsrörelsen är en utopi. Varje gång en utbildning eller en större arbetsgivare planerar utflyttning blir det ett förskräckligt gny.

Jan-Magnus Jansson lyckades i regeringen på 1970-talet få några stora industrier att flytta från huvudstadsregionen. Han stoppade också planerna på Pickala stad som hade ändrat språkstrukturen i Västnyland. Han var därtill med om att grunda nya universitetsstäder.

Dessvärre blev åtgärderna ändå små. Efter vår EU-anslutning blev det nästan ett måste att komma innanför Ring III. Som om Bryssel låg närmare där. Fick jag råda skulle största delen av Helsingfors universitet flyttas ut. Det kunde bli ett incitament för andra organisationer att följa efter. För att stävja överhettningen inom byggnadsbranschen infördes på 1980-talet en investeringsskatt på 10 procent. Den hade ringa effekt eftersom inflationen var över 10 procent. En omvänd skatt kunde nu ges åt investerare utanför "triangeln".

Ulf Johansson, Esbo

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning