Bossens ljus och mörker

Superstjärna. Bruce Springsteen (född 1949) berättar, läser utdrag ur sin självbiografi och greppar gitarren i en färsk dokumentär. Bild: Sony Music

Nigel Coles dokumentär om en av världens mest älskade rockare bjuder visserligen på många godbitar, men den hade vunnit på att fokusera mer på Springsteens motto om livets paradoxer.

Bruce Springsteen: Med egna ord sänds i Yle Teema i kväll lördag kl. 20.00. Textas även till svenska.

Bruce Springsteens låtar har alltid tagit avstamp i det lilla och det personliga men styrkan i dem är att berättelsen omfattar oss alla.

Springsteens Amerika må vara småstadens, de ändlösa landsvägarnas, de efterlängtade lördagskvällarnas och de valkiga händernas land, men allt illustrerar universella känslor som utanförskap, sökandet efter en egen röst och drömmen om ett bättre liv. Barndomens Freehold, stället han kunde utan och innan, den okonventionella uppväxten och den dysfunktionella familjens ok, har han kunnat omvandla till rockhistoria.

Nigel Coles dokumentär Bruce Springsteen: In His Own Words knyter an till Springsteens självbiografi Born to Run som utkom för ganska exakt ett år sedan. I dokumentären läser Springsteen högt ur boken och ger prov på en penna som behandlar språket lika vackert som hans händer skickligt tämjer gitarren. Ett står klart: Bruce Springsteen är en gudabenådad storyteller, en man som kan måla upp berättelser genom både rocklyrik och prosa.

Dokumentären innehåller godbitar för fansen bland annat i form av arkivmaterial som aldrig tidigare sett dagsljus. På skakiga hemvideor och inspelningar från de första åren under karriären får vi se en skäggig, långhårig och spinkig Springsteen som uppträder i Asbury Park, övertygad om att musiken måste bära.

Bruce Springsteen föddes 1949 och växte upp på Randolph Street i Freehold, New Jersey. Familjen hade irländsk-italienska rötter och uppfostran var katolsk. Lille Bruce blev omåttligt bortskämd av sin farmor som bodde i samma hus, han fick vaka till tre på natten och se på tv så mycket han ville. Men uppväxten präglades också av en oberäknelig pappa med psykisk ohälsa – problem som gått i släkten och som även drabbat Springsteen i form av depressioner. Mamma Adele var av en annan kaliber: gladlynt, viljestark och alltid presentabelt klädd.

Vi får också veta att Bruces föräldrar flyttade från New Jersey när han var nitton och att hans band då flyttade in i barndomshemmet. Efter det har Springsteens hem framför allt bestått av The E Street Band och den största kärleksförklaringen tillkommer bandmedlemmarna Little Steven och Clarence Clemons, utan att glömma hustrun Patti Scialfa, även hon musiker.

Under den 70 minuter långa dokumentären talar Springsteen en del om sina musikaliska influenser, från Elvis, The Beatles och The Animals till Woody Guthrie och Bob Dylan. Trots pappans dömande röst i bakhuvudet har han lyckats hitta ett eget sound och en skala som spänner från akustiskt allvar till bombastisk humor.

Energin på scenen under maratonlånga konserter, ställningstaganden för ett rättvist samhälle och en pojkaktig entusiasm som motverkar förgubbning utgör essensen av Springsteen. Hemligheten bakom hans popularitet ligger mycket i ödmjukheten inför publiken, en respekt för att folk satsar tid och pengar i hans skivor och konserter och att det därför gäller att betala tillbaka för förväntningarna och förtroendet med allt man har. Mångmiljonären ses fortsättningsvis som en hårt jobbande hygglig kille som allra mest gillar att gå klädd i jeans och lira med kompisarna.

Men Springsteens storhet ligger på ett djupare plan än så. Hans klangbotten bygger på livets paradoxer: sorgen som speglas mot glädjen, förlusten mot framgången, manin mot depressionen. "Man måste förtjäna glädjen och lyckan, de kommer genom de svårigheter som alla går igenom i livet", säger Springsteen och pekar på en självinsikt som är lika personlig som allmänmänsklig.

Det är synd att dokumentären inte borrar djupare i just det ämnet för nu blir resultatet rätt fragmentariskt och spretigt. Regissören Cole verkar ha haft svårt att välja bland alla intressanta pusselbitar i stället för att modigare mejsla fram en ännu mer nyanserad bild av en reflekterande människa som pendlar mellan ljus och mörker; En människa som förundras över att man kan vara glad samtidigt som man är sorgsen, som vet att man kan bli en bra förälder trots att man haft en skrämmande pappa och som velat lära känna sina rötter för att kunna bryta sig loss ur förutbestämda och trånga mallar.

Den sidan av Springsteen skulle säkert tala både till fansen och till tittare som inte redan vet allt om The Boss. Det är den sidan som gör att vi vet exakt vad han sjunger om, för vi har alla varit där. I mörkret och i ljuset. I lilla Freehold, New Jersey, trots att vi aldrig ens varit nära.

Dokumentären är även textad till svenska.

Susanna Ilmoni Chefredaktör för HBL

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning