Började idrotta först för sex år sedan – nu är Rakkolainen en landslagsspelare

Anette Rakkolainens karriär har inte gått den traditionella vägen via stjärnroll i klubblaget och framträdande roller i juniorlandslagen. Men i dag kan hon titulera sig landslagsspelare. Bild: Niklas Tallqvist

Anette Rakkolainen kom som från ingenstans och blev landslagsspelare. – För sex år sedan trodde jag inte ens jag kunde bli en idrottare, säger Pargas IF-spelaren som efter det första landslagslägret siktar på en karriär utomlands.

Ni har hört historien otaliga gånger:

Den unga lovande spelaren får chansen i seniorlandslaget för första gången.

Hen är överlycklig, säger sig vara något överraskad över att bli inbjuden till landslagslägret men i verkligheten handlar det ofta om fraser som uttalas för att verka ödmjuk och för att inte höja sig själv över massan.

Den färska landslagsspelaren har med stor sannolikhet varit en av de ledande spelarna i sina respektive juniorlag, kanske till och med varit något av en juniorstjärna och en spelare som förutspåtts en fantastisk framtid inom sin gren.

Att hen blir uttagen till landslaget har alltid främst handlat om när snarare än om hen ska bli det. Då det sker känns det ofta som en väldigt naturlig sak och något ingen av de inblandade parterna höjer ögonbrynen för.

Anette Rakkolainens historia är den totalt motsatta än många av hennes landslagskamraters.

För den unga Pargas IF-spelaren kan efter lägret för ett par veckor sedan kalla sig landslagsspelare i handboll.

Det fanns nog ingen – absolut ingen – som kunde förutspå att det skulle hända för ett par år sedan.

Allra minst hon själv.

Anette Rakkolainen är en av tre spelare från juniorlandslaget som fick chansen i damlandslaget under höstens första läger. De övriga var Maja Sannholm och Sara Sandelin. Bild: Niklas Tallqvist

– Det här är nog en så otroligt stor överraskning som jag aldrig ens hade kunnat tänka mig, säger Rakkolainen.

Hennes historia är unik på många sätt. Och den både kan och ska fungera som inspiration för andra spelare och lärdom för både klubbar och tränare. Du behöver inte vara bäst som junior för att nå framgång. Du behöver – som i Rakkolainens fall – inte ens utöva din blivande landslagsgren förrän tonåren för att bli en stjärna.

Ibland faller bara alla bitar på plats. Och då är allt möjligt.

Från nybörjare till landslagsspelare

Anette Rakkolainen började spela handboll som 12-åring för sex år sedan. Hon hade aldrig tidigare rört en handboll eller ens varit intresserad av att börja med en lagsport.

– I sanningens namn ska jag säga att jag nog aldrig trodde att jag ens skulle bli en idrottare, säger hon.

– Jag hade aldrig idrottat förrän jag fick bekanta mig med handbollen i skolan.

Det var på gymnastiklektionen som ÅIFK var på besök med Handbollförbundets School tour-koncept där man försöker locka till sig nya spelare och sprida den rätt marginella grenen i Finland.

– Jag testade då första gången på handboll och tyckte det verkade kul, minns Rakkolainen.

Anette Rakkolainen har jobbat mycket med sin fysik sedan hon började spela handboll för sex år sedan. Bild: Niklas Tallqvist

Ändå var det inte självklart att hon skulle ansluta till ÅIFK:s lag för 2003-födda spelare. Till skillnad från många som spelar i Åbohandbollen hade Rakkolainen ingen som helst kontaktyta med sporten. Ingen i hennes släkt hade spelat handboll, hon var som sagt ingen idrottare och hon hade dessutom finska som modersmål i en väldigt svenskspråkig gren.

– Jag var definitivt inte bra då jag började. Inte alls. Jag var i verkligheten rätt dålig, säger hon leende.

Hon inledde sin handbollskarriär med att spela i utmanarserien. I juniorserierna i Finland finns det två olika serier – tävlingsserien och utmanarserien. Som namnen avslöjar är tävlingsserien den som håller högre nivå och där tävlingsaspekten är starkare närvarande.

– Då jag började spela var jag inte alls i fysiskt tillräckligt bra skick för att spela handboll. Den fysiska biten har jag jobbat mycket med. Under mina tre första år var utvecklingen rätt jämn. Efter det tog utvecklingen en helt ny fart, berättar hon.

Ännu i början av förra säsongen spelade hon i utmanarserien också om hon samtidigt fick chansen att spela i tävlingsserien.

Ungdomslandslagets tränare Nils Kühr var imponerad av vad han såg i den vänsterhänta kantspelaren. Samtidigt som Rakkolainen själv var lite rädd för att lämna utmanarserien för spel i tävlingsserien hade landslagstränaren tankar om att ge henne chansen i laget inför förra sommarens EHF Championship-turnering i Nordmakedonien.

– Jag var rätt osäker på mig själv och om jag kunde klara mig i tävlingsserien. Att jag sedan i slutet av samma säsong som jag känt så blev uttagen till landslaget var nog en jätte överraskning, säger hon.

Anette Rakkolainen vill vara med på flera landslagssamlingar i framtiden. Bild: Niklas Tallqvist

Sedan gick utvecklingen spikrakt uppåt. Rakkolainen blev inte bara en nyckelspelare i klubblaget – hon hörde också till de mest framträdande spelarna i EHF Championship-turneringen i Nordmakedonien.

Samtidigt som hon imponerat i ÅIFK blev det aktuellt med ett klubbyte. ÅIFK fick inte ihop ett damlag inför den här säsongen och Rakkolainen valde att flytta till grannklubben Pargas IF som tagit steget upp till FM-serien inför den här säsongen.

– Det var nog ett spännande steg att ta och jag var lite nervös inför att få spela i FM-serien. Samtidigt så är vi ju nästan alla juniorer i Pargas IF så det var kanske lite lättare på det sättet, säger hon.

Inledningen på säsongen har varit stark av Rakkolainen också om PIF åkt på två förluster i de inledande matcherna. Hon är lagets främsta målskytt med sina åtta fullträffar och hon har visat att hon klarar av att spela på en bra nivå och mäta sig med de bästa spelarna som håller till i hemlandet.

– Jag tycker det gått bra och att jag fått en bra start. Jag har mycket att lära mig men det är kul, säger hon.

Ändå kom landslagstränare Tomas Westerlunds samtal som en stor överraskning.

– Förra året, då jag kom med i ungdomslandslaget kanske jag tänkte att jag något tag i framtiden, om kanske tre eller fem år, kan få chansen i damlandslaget. Nu kom hans samtal som en blixt från klar himmel, säger hon.

– Men det var nog lätt att tacka ja, tillägger hon snabbt.

En orsak till att hon är med i landslagsringen och att hon utvecklats i en så snabb takt är både enligt henne och tränaren Westerlund hennes höga ambitionsnivå och hennes fina inställning till sitt idrottande.

– Hon har en otroligt bra attityd och en hög ambitionsnivå. Det gäller nu bara att ta det lugnt och låta utvecklingen ske i sin egen takt, säger Westerlund.

Rakkolainen själv säger att hon är oerhört motiverad och att kärleken till handbollen driver henne framåt.

– Jag är rätt självkritisk. Kanske till och med för självkritisk. Och rätt temperamentsfull. Men samtidigt har jag en väldigt bra arbetsmoral, säger hon.

Och målmedvetenheten och ambitionsnivån som landslagstränaren talar om märks då hon berättar om sina framtidsplaner inom handbollen.

– Först och främst vill jag komma med på flera landslagsläger, säger hon.

– Och jag vill spela utomlands. Kanske redan efter den här säsongen. Eller så stannar jag i Finland och fortsätter utvecklas här. Men i något skede vill jag spela utomlands.

Om utvecklingen fortsätter som under de senaste åren är det en fråga om när snarare än om hon ska flytta utomlands och spela.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning