Bör vi vara rädda för krig?

Krigsretorik – hårda ord – upprustning och slutligen hårda åtgärder, det vill säga krigföring, utgör ett kontinuum.

Det självklara svaret är att man alltid och överallt bör vara rädd för krig, då ett krig med moderna vapen – som inte ens behöver vara kärnvapen – skulle vara ödesdigert och inte lämna några segrare som kunde fira segern över fienden.

Men är krig verkligen möjligt? Frågan behandlades förra veckan av minister Jaakko Iloniemi i en insändare i Helsingin Sanomat. Han hade också noterat hur en krigisk retorik överallt tycks ha ökat och hur HS själv några dagar tidigare hade en ledare med rubriken "Uhkakuvista suurin palasi horisonttiin". Han ansåg dock att vägen från hårda ord till hårda åtgärder är lång.

Jag delar Iloniemis syn att det är fel att jämföra dagens motsättningar med de som rådde före andra världskriget. Tysklands vilja att upprätthålla fred är starkare än någonsin i historien. Trots sina auktoritära vanor är Vladimir Putin inte heller någon Stalin som kunde eller ville skicka miljontals människor till sin död. Den akuta krisen i Korea är inte heller något som kan avgöras med krigföring.

Men, som Iloniemi själv påpekar, grundar sig sådana resonemang på tanken att stormaktsledarna är rationella och omdömeskunniga aktörer, men detta har inte alltid varit fallet, vare sig i öst eller i väst.

Kanske är det mera relevant att jämföra dagens läge med det som rådde för över hundra år sedan före första världskriget. Då var det inte heller någon som medvetet ville börja ett storkrig, men ingen var tillräckligt kunnig att bryta den onda cirkeln till krig.

Det är dags att överge det gamla mantrat Si vis pacem, para bellum. För att bevara fred bör vi också arbeta för det. Att stormakterna fortsätter att upprusta för krig och att små länder såsom Finland anser sig vara tvungna att följa bör inte accepteras som om det skulle vara det nya normala. Inga avrustningsförhandlingar pågår i dag, i stället vill samtliga kärnvapenmakter i moderniseringens tecken utveckla nya kärnvapenteknologier och strategier och vill se dessa vapen som användbara i ett brett urval av krissituationer.

En välkommen motreaktion har varit förhandlingsprocessen som har lett till avtal om ett totalt kärnvapenförbud. Naturligtvis måste också kärnvapenmakterna ansluta sig till avtalet innan vi kan bli av med kärnvapen. För att detta skulle ske är det viktigt att den överväldigande majoriteten av världens länder har undertecknat avtalet och vi bör arbeta för att också Finland snart skall göra det.

Krigsretorik – hårda ord – upprustning och slutligen hårda åtgärder, det vill säga krigföring, utgör ett kontinuum. Alla måste motarbetas effektivt. För Finlands del är det oroväckande hur många vill försäkra att vårt land också skulle dras med i ett eventuellt krig i Europa. Lyckligtvis har riksdagen i sitt svar till regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse klart understrukit att det viktigaste uppdraget för vår säkerhetspolitik är att hålla Finland utanför ett eventuellt krig.

Denna strävan bör också vara ledstjärnan i landets alla säkerhetspolitiska åtaganden, klarare än vad det har märkts i den nuvarande regeringens gärningar. Insatserna för sådant har kommit från presidentens sida, men de borde ha fått ett starkare stöd från regeringen.

Erkki Tuomioja riksdagsledamot (SDP), medlem i utrikesutskottet och tidigare utrikesminister

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08