Bombastisk dansritual

MANLIGA RITER. Tolv manliga dansare i vinröda luftiga kjolar dansar på en sträv yta bestående av röd sand i Jorma Uotinens massivt flödande verk Jord. Bild: Sakari Viika

Mästarnas koreografier dansas av mästerliga dansare på Nationalbaletten.

Masters of Movement.

Koreografier: Alexander Ekman, Demis Volpi, Carolyn Carlson, Jorma Uotinen.

Nationaloperan 19.2.

Ett energiskt gruppverk med klar förankring i vår samtid, ett lekfullt pas de deux kring parförhållandets friktion, ett verk om det oundvikliga i avsked vi upplever och minns och slutligen ett rituellt gruppverk, som för tankarna till en obestämd urtid lika mycket som till en potentiell framtid.

På ett överraskande och tilltalande sätt tangerar de till estetiken och utformningen helt olika sceniska världarna, som öppnar sig i balettens nya samlade program av samtida dans, tematiskt varandra.

Som "rörelsens mästare" möts kända portalfigurer som Carolyn Carlson och Jorma Uotinen och nya stigande förmågor som Alexander Ekman och Denis Volpi. Om koreograferna är mästare på sitt område så blir det tydligt att dansarna i olika kombinationer kvällen igenom är likaledes mästerliga i sin framställning. Ensemblen är i toppform och det syns och känns.

Sveriges stora namn på den samtida balettscenen Alexander Ekman introduceras i Helsingfors med det några år gamla verket Episode 31. På ett för koreografen kännetecknande sätt är det inte frågan om långa dramatiska bågar som gradvis vecklas ut, utan om rappt energiska, kommentarlika och episodiska scener som dyker upp i ilfart med ett energiskt uppdrivet rörelsematerial.

Verktiteln och verkets utformning är gåtfull. Det kunde vara trettioen episoder avklippta av ridån som går ner gång på gång. Det kunde hänvisa till 1931 i stämning och kostymering (strumpeband, svartvitt och mustascher på kvinnorna) och en bärande känsla av hets och ångest i recessionens svallvågor.

Det hela inleds med en video som börjar i träningssalen och speglar instuderingen och dansarnas inställningar till den i en serie personliga kommentarer. Videon följer dem sedan i flashmob-lika intrång i stadsmiljön.

På videon syns åskådarnas reaktioner men främst förmedlas en smittande energi och hängivenhet, gruppandan och -styrkan inte att förglömma. Ursprungligen är detta ett examensverk från Julliard School i New York och det speglar just en sammansvetsad ensemble och betydelsen av den.

Vemodig förändring

I Demis Volpis duo Litte Monsters har Kailey Kaba och Sergei Popov ett säkert men avsiktligt lekfullt grepp på framställningen och varandra till tre låtar av Elvis Presley. Kontrasten mellan låtarna och deras budskap, leken med den klassiska vokabulären och temat att klamra sig fast och göra sig fri, utgör koordinaterna som dansarna orienterar sig kring i tre korta scener.

Helheten och framställningen är fräsch. I detta sammanhang pekar den mycket tydligt mot de möten och avsked som utforskas med större djup och substans av Carolyn Carlson.

Verket If To Leave Is To Remember framförs av sju manliga och fyra kvinnliga dansare i olika kombinationer till Philip Glass musik, levande framförd av en stråkkvartett. Carolyn Carlson svarar själv för både koreografin och den sceniska visualiseringen vilket gör utförandet ytterst sammansvetsat och likaså betydelsemässigt integrerat.

Stämningen i verket är sorglig och driven till sin spets i intim samklang med musiken. Man upplever att det regnar nästan hela tiden och att situationen kommer att vara en annan när skuren gått förbi. En enorm fönsterruta och en poetisk text, fint tolkad av dansaren Jani Talo, om bland annat just regn och oundvikligheten av förändring, fungerar som en sammanbindande avslutning.

Jorma Uotinens massivt flödande Jord har likt Carlsons koreografi tio år på nacken. Verket gjordes ursprungligen för baletten i Köpenhamn. Musiken är Apocalypticas. Deras bombastiska stråkar har en manande demoniskhet som kanske sist och slutligen inte är så olik Philip Glass. Mikki Kunttus ljussättning är inkännande i början men blir sedan likaledes bombastisk och piskande i en åskvädersscen med stroboljus som kör över det fysiska uttrycket och gör verket en stund smärtsamt att se på.

Tolv manliga dansare i vinröda luftiga kjolar dansar på en sträv yta bestående av röd sand. Det dammar och pyr i turerna som betonar gruppen vid sidan av scener med solo, trio och duetter. Antti Keinänen är solist och hans säregna kvalitet fyller distinkt formen med nyans och betydelse på ett kraftfullt och expressivt sätt.

Koreografiskt och rörelsemässigt intressanta är duetterna parallellt framförda av Antti Keinänen och Ilja Bolotov respektive Samuli Poutanen och Tuukka Piitulainen. Stoffet i dem är inte så olikt det Uotinen brukar göra för kvinnor och män. I denna manliga och ritualistiska värld framstår de följsamma och samspelta duetterna med sina återkomma spektakulära arabesker rätt udda.

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46