Bollen får inte stanna i Ryssland

Bild: Robyn Beck

Kriget mot dopning tar inte slut i Ryssland

Världsmästare, olympiska guldmedaljörer, världsrekordsinnehavare – listan är lång över toppidrottare som åkt fast för förbjudna, prestationshöjande preparat under de senaste dagarna och veckorna. Den största skrällen kom då tenniskändisen Maria Sjarapova (bilden) – årtusendets bäst betalda kvinnliga idrottare – medgav att hon åkt fast i ett dopningstest. Det är inte att undra på om bänkidrottare världen över undrar vad de ska tro.

Den senaste dopningsvågen handlar om ett läkemedel som först nyligen lades till internationella antidopningsbyrån Wadas svarta lista över förbjudna substanser. Mildranat/meldonium är en hjärtmedicin som utvecklades under 1970-talet i Sovjetunionen men som fortfarande är i utbredd användning i de forna öststaterna i prestationshöjande syfte – trots att läkemedlets effekt är högst diskutabel. Tiotals, mestadels ryska, men också georgiska, ukrainska och etiopiska, elitidrottare har redan åkt dit för meldonium.

För bara några månader sedan avslöjade Wadas undersökning att det förekommer systematisk dopning i Ryssland och att det ryska antidopningssystemet är korrumperat som värsta enpartistaten. Som en följd stängde det internationella friidrottsförbundet IAAF av Ryssland från all internationell tävlan.

Idrottsminister Vitali Mutko har insinuerat att det finns en konspiration mot Ryssland, men avslöjandena vittnar om en genomrutten idrottskultur som är djupt inrotad i de forna öststaterna – hos idrottsledare, tränare och idrottare. En dopningskultur som grundar sig på uppfattningen att det inte går att klara sig utan dopning, att alla andra dopar sig och att det är fullständigt normalt att stoppa i sig olika mediciner.

Den inställningen är oacceptabel. Inte minst för att elitidrottare är oerhört viktiga förebilder för barn och unga, som borde lära sig rent spel och sunda levnadsvanor.

Dopningsskandalen i Lahtis var en vändpunkt för Finland, som satte stopp för årtionden av lögner, mygel och smussel. Många länder står fortfarande inför sin skärseld – och det kommer att göra ont.

Efter att i många år ha sopat dopningsproblemen under mattan för att undvika skandaler har många av de stora idrottsförbunden tydligen beslutat sig för att ta det farmaceutiska fusket på allvar. Det är inte bara ryska elitidrottare, utan kenyanska, turkiska och etiopiska världsstjärnor har åkt dit under de senaste månaderna.

Men bollen får inte stanna där. Framgångsrika idrottsnationer som Kenya, Jamaica och Etiopien har kort sagt primitiva antidopningssystem och borde genomgå en lika minutiös granskning som Ryssland. Det krävs också ett stort mått av naivitet för att tro att alla har rent mjöl i påsen ens i länder som USA och Storbritannien; det känns onekligen lite märkligt att USA, med 320 miljoner invånare, bara utför 6 000 dopningstest utanför tävlan per år. Det kan jämföras med 1 500 i Finland.

Dopningsjägarna har mer och effektivare vapen till sitt förfogande än någonsin förut, men deras resurser är begränsade. Wadas årsbudget är 25 miljoner dollar – mindre än vad Maria Sjarapova, världens bäst avlönade kvinnliga idrottare, tjänar under ett år. Det återstår att se hur stor vilja idrottsförbunden har för att städa upp – med risk för att, tillfälligt, förlora publik och sponsorer. Det är lättare att sätta dit en georgisk tungviktsbrottare än en amerikansk basketstjärna. På sikt är ett effektivt antidopningssystem dock enda sättet att bevara toppidrottens trovärdighet.

Marcus Lindqvist Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00