Bokrecension: Tre olika poeter i samma tidsanda

Anna Möller-Sibelius bok om tre sinsemellan väldigt olika finlandssvenska poeters förhållande till politik och ideologi på 1960- och 1970-talet är trots vissa invändningar en njutning att läsa, tycker recensenten.

PROSA

Anna Möller-Sibelius

Dikt och ideologi. Gösta Ågrens, Lars Huldéns och Claes Anderssons 1960-70-talspoesi

Svenska litteratursällskapet i Finland/Appell Förlag 2018

Det är 50 år sedan 1968, och därför en lämplig tidpunkt för utgivningen av Anna Möller-Sibelius bok Dikt och ideologi, som behandlar finlandssvensk poesi och socialt engagemang under 1960- och 1970-talen. Hennes forskning berikar diskussionen om och bilden av decenniernas politiska och litterära värld i Finland. Boken har flera förtjänster, inte minst att den är skriven på ett väldigt tillgängligt sätt, och samtidigt på ett spänstigt språk.

Marxism och kristendom

Möller-Sibelius menar att det finns en kreativ motsättning mellan dikt och ideologi, och att de tre poeterna som boken handlar om – Gösta Ågren (f.1936), Lars Huldén (1926-2016) och Claes Andersson (f. 1937) – har olika sätt att närma sig denna produktiva konflikt i sin tidiga poetik. Möller-Sibelius har ingen intention att skriva om de nämnda författarnas karriär som helhet, utan materialet begränsas som titeln anger till 1960- och 1970-talen. Den drivande frågan är: Vad blir synligt när man för samman tre poeter som brukar betraktas separat och ser på en viss gemensam tematik under en viss gemensam period?

Det är inte orimligt att förknippa 1960- och 1970-talet med vänsterideologi, vilket också den röda färgen på bokens omslag skvallrar om. Men utöver det vänsterideologiska tänkandet är även andra tankemönster som idealismen, nationalismen och kristendomen högst närvarande. Speciellt Möller-Sibelius redogörelse för den intressanta och rika intersektionen mellan marxism och kristendom hos Huldén, och i viss mån hos Ågren, breddar och berikar bilden av incitamenten till politiskt och socialt engagemang under de nämnda decennierna.

Gösta, Lars och Claes

Det är säkert en del som höjer på ögonbrynen åt att boken handlar om Gösta, Lars och Claes. Varför rymdes inga kvinnliga poeter med? Möller-Sibelius beklagar urvalet, och menar att de tilltänkta kvinnorna föll bort för att boken skulle bli en tidsmässig och tematiskt fungerande helhet. Den enda av de tilltänkta som Möller-Sibelius nämner vid namn är Eva Wichman, och visst är det synd för läsaren att Wichman inte rymdes med! Wichman tillhör dock en tidigare generation, som när 1960-talet inleddes redan tvivlade på sin tidigare politiska verksamhet.

Ågren, Huldén och Andersson är stilistiskt och litterärt rätt olika, men förenas beträffande socialt engagemang. För att måla med bred pensel kan man säga att Ågren lägger sin tillit till kollektivet, till att människor tillsammans kan verka för en bättre framtid. Han närmar sig politiska och etiska frågor med en passion som avviker från 60-talets gestaltning av vardaglig maktlöshet. Ågren tänker att kraften till individuell förändring och kollektiv revolution kommer från människorna själva.

Andersson är till skillnad från Huldén mer riktad mot samhället. Dikterna gestaltar ofta fattigdom och misär i storstadsmiljö, men även institutioner som psykiatriska sjukhus och problematiska maktrelationer inom dem. Andersson är inte agitatorisk, det är snarare samvetet som är drivkraften. Andersson använder även den politiska verksamheten i sig som motiv och ger poesin en mikropolitisk dimension. Den gestaltar känslor i politiska rörelser.

Laclau, Mouffe och Huldén

Till skillnad från Ågren och Andersson är det svårt att etikettera Huldén politiskt. Han använder en polyfon struktur. Flera röster som påstår saker som inte alls går ihop, och det är svårt att se vilken röst som är Huldéns egna. Finns det en politisk dimension i själva formvalet?

Möller-Sibelius redogör tydligt för relevanta begrepp och teoretiska referensramar med en uttalad intention att undvika långa teoretiska utläggningar. Detta fungerar stundvis briljant. Speciellt vill jag lyfta fram analysen av Lars Huldéns dikter utifrån diskursteoretikerna Ernesto Laclau och Chantal Mouffe.

Analysen öppnar Huldéns poesi ur en intressant synvinkel. Dikter med fosterländska teman som till synes är opolitiska öppnar sig genom diskursanalysen som poesi med intentionen att dra ner nationella ikoner från deras piedestal. Kapitlet rekommenderas varmt även för läsare som vill bekanta sig med hur Laclaus och Mouffes inte alltför enkla begreppsapparat kan tillämpas.

Flera marxismer parallellt

Däremot saknar jag motiveringar till hur Karl Marx begreppsliga verktygslåda används i boken. Perspektivet är inte marxistiskt, men eftersom marxismen var ett aktuellt teoretiskt synsätt för Ågren och Andersson utgör marxismen en relevant idéhistorisk tradition i boken. I Dikt och ideologi appliceras marxistiska begrepp på Ågren och Andersson från en bred rang marxistisk referenslitteratur och ur Marx och Friedrich Engels pamflett Det kommunistiska manifestet.

Men det är oklart vilken fåra av marxismen Möller-Sibelius ämnar bruka för att belysa Ågrens och Anderssons poesi eller hur urvalet begrepp ur den marxistiska floran motiveras. Flera marxismer används parallellt. Särskilt överraskande är att den ekonomiskt-deterministiska vulgärmarxismen används jämsides med Frankfurtskolans kritiska teori utan att det här problematiseras. Teoretiskt och politiskt är de riktningarna långt från varandra.

Med detta sagt är Möller-Sibelius bok som helhet väldigt fascinerande och helt enkelt en njutning att läsa. Boken tar många omvägar i sin ambition att nyansera och skaka om vår bild av dessa decennier, och kan ses som ett led i en rad utgåvor som försöker nyansera vår bild av 1960- och 1970-talen.

Andra exempel är Pontus Purokurus och Anton Montis kommande bok 1968 (S&S Kustantamo) om de politiska rörelserna i Finland under de nämnda decennierna, och poesitidskriften Tuli&Savus temanummer om året 1968. Till råga på allt går boken Dikt och ideologi att laddas ner avgiftsfritt som pdf från Svenska litteratursällskapets webbplats.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00