Bojkott?

Men vänta nu, är det inte lite gammaldags att bara tänka på fysiska varor? Är det inte så att de flesta av oss genererar de största intäkterna till företag som erbjuder tjänster, inte varor?

Finlaysons vd Jukka Kurttila gör det. Mika Sutinen, vd för husdjurskedjan Musti ja Mirri gör det också, liksom några miljoner mexikaner. Gör vad? Bojkottar USA. De två ovannämnda tänker avhålla sig från att resa till USA under den nuvarande regimen och i Mexiko är det fråga om en aktiv konsumentbojkott mot amerikanska produkter.

Bojkotter är inget nytt. Sydafrika bojkottade vi så länge att det var svårt att vänja sig av vid det då det äntligen blev okej att köpa sydafrikanskt igen. Frankrike stod också på svarta listan rätt länge, på grund av provsprängningarna i Mururoaatollen. Israel står under ständig bojkott av en del. Och lika länge som det har funnits bojkotter har det också förts en debatt om nyttan med dem. I en artikel på Yles webb påpekar Mika Sutinen själv att hans bojkott är "barnslig" och att den knappast leder till något, men det är fråga om ett personligt ställningstagande. Den enskilda konsumentens makt är inte stor, men åtminstone får man gott samvete.

För min del vore det inte svårt att bojkotta USA. Alla vaga planer på eventuella resor dit avskrevs då det visade sig att man riskerar att förlora både dator och mobil vid gränsen, och hotet om att resenärer snart kan tvingas uppge lösenord till sina konton på sociala medier har bara stärkt beslutet. Matbutiken säljer äpplen från många länder, vinbutiken har drycker från hela världen, snabbmatsrestauranger besöker jag så gott som aldrig och brunfärgad läsk dricker jag bara när jag har baksmälla, vilket inte är så ofta.

Men vänta nu, är det inte lite gammaldags att bara tänka på fysiska varor? Är det inte så att de flesta av oss genererar de största intäkterna till företag som erbjuder tjänster, inte varor? Hur bojkottar man sådana som Google, Facebook, Twitter med flera? Måste man det?

Tja, formellt har dessa tjänster förstås fysisk hemvist i ett kontor i Amerika, men de är ingenting värda utan sitt innehåll – som inte skapas och kommuniceras i USA, utan globalt och lokalt. När vi umgås på Facebook umgås vi inte med ett amerikanskt företag, utan med vänner i Sibbo, Tirana, Berlin och Akureyri. Annonserna vi ser är inte amerikanska annonser för amerikanska produkter, utan finländska företags marknadsföring riktad till oss. De som utvecklar och upprätthåller dessa tjänster är långt ifrån alla amerikaner och långt ifrån alla av dem finns i USA.

Och faktum är att dessa företag representerar just det som den amerikanska ledningen vill skjuta i sank med sin handelsprotektionism och sitt murbyggande: en globaliserad, öppen värld (med vissa begränsningar, men det kan vi diskutera en annan gång). Ett tecken på det är att alla de stora amerikanska high tech-företagen fördömde det diskriminerande inreseförbudet. Och man får inte glömma att de, bland mycket annat, också utgör plattformar för det demokratiska motståndet mot regimen. Och om man inte vill bli en eremit som bor i en grotta vill man väl inte riskera att gå miste om det?

Theresa Norrmén ordbrukare som översätter och skriver

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning