Bluffmakaren i Silicon Valley

Genom sin trollbindande förmåga att fabulera – och blinka bort obekväma frågor med Bambi-ögon – agerade Elizabeth Holmes i åratal magnet för uppmärksamhet och kapital, tills hennes diagnostikföretag Theranos avslöjades som en enorm bluff. Bild: Justin Sullivan / AFP-Lehtikuva

Narcissismen har sitt pris. Men vems fåfänga handlar det om: har vi ett kollektivt behov av att dyrka risktagande, gränslösa entreprenörer? Bolaget Theranos blodprovsmaskin skulle "revolutionera sjukvården" – sen rasade det magnifika luftslottet ihop.

Löftet lät välbekant: den här unga, coola, intelligenta kvinnan skulle "förändra världen" och rädda miljontals liv. Hon beskrevs som en modern da Vinci eller Einstein. Alla ville med på resan. Sen blottades en spindelväv av lögner, byggda ovanpå sloganer, stenhård marknadsföring och slipad image. I veckan inleddes rättegången mot Elizabeth Holmes, som störtade från piedestalen till vanheder.

Företaget Theranos berättelse var oemotståndlig: en 19-årig kvinnlig avhoppad student påstod sig ha utvecklat en teknik varmed vem som helst kunde testa för hundratals sjukdomar via en enda droppe blod – hemma eller vid närmsta apotek. Därtill skulle analysen ske i en snyggt designad liten manick med klatschigt namn: Edison. "Ingen ska behöva dö i onödan", lydde visionen.

Trots avsaknad av medicinsk bakgrund lindade Holmes hela etablissemanget kring sitt lillfinger. I synnerhet inflytelserika äldre män blev helt tagna av denna långa, blonda, intelligenta kvinna med gränslöst självförtroende, fin familjebakgrund, enorma blåa ögon med intensiv blick, knallröda läppar – och ett tillgjort dovt röstläge. Bolaget vann tidigt legitimitet då man lyckades värva George Schultz – Nixons finansminister och Reagans utrikesminister – till styrelsen. Med denna dörröppnare fick man med sig tidigare utrikesminister Henry Kissinger, och lockade även blytunga investerare som Rupert Murdoch och Carlos Slim.

Snart prydde Holmes varje tidningsomslag och tevesoffa i USA. Utan undantag var hon iklädd samma uniform: en svart japansk designpolotröja, precis som hennes förebild Steve Jobs. Medieporträtten var genomgående idoliserande. Theranos var det "nya Apple", det "nya Facebook" eller det "nya Amazon". Hundratals miljoner dollar rullade in, vid sin kulmen värderades bolaget till 9 miljarder dollar. Men bakom kulisserna var Theranos ett enda kaos, med enorm personalomsättning. Det tisslades öppet om Holmes som en inkompetent och tyrannisk ledare, med totalfokus på mediesynlighet och ovidkommande designdetaljer, kombinerat med en aggressivt nonchalant attityd till medicinska eller tekniska fakta. Sen kom dagen då en visselblåsare kontaktade Wall Street Journal. Tekniken var fullständigt humbug, och satte patienternas hälsa och liv i fara.

I veckan inleddes rättegången mot Holmes. Hur var miljardbluffen möjlig? Enligt ett gammalt skämt inom mediebranschen ska man aldrig kolla en bra story – då riskerar den nämligen att spricka. Eldade Holmes manipulativt på investerarnas intresse via gratis medieuppmärksamhet? Varför ställde så få journalister vettiga motfrågor? Hur förmådde garvade riskkapitalister med hull och hår svälja Holmes luddiga, intetsägande fraser? I rätten skyller hon på sin forna affärspartner och dåvarande pojkvän och vädjar till juryns sympatier.

Debaclet framtvingar självrannsakan hos vår kändisdyrkande tidsanda. Nystartade bolag utgör oftast en dröm – en föreställning om en guldskatt vid regnbågens ände. Företagsidén är värd exakt lika mycket – eller litet – som entreprenören lyckas sälja in den för hos presumtiva placerare. Knipsluga investerare som jagar "nästa stora grej" vet att företagare ofta balanserar på gränsen mellan fakta och önsketänkande. Denna gång gick världens mäktigaste och rikaste, även generaler, totalt bet på ett vackert paketerat svindleri.

Varningssignalerna fanns där från början, men de tystades ner. Vad som borde ha tolkats som väckarklockor – dramatiska löften, en storslagen självbild och riskbeteende – uppfattades som dygder. Genom sin trollbindande förmåga att fabulera – och blinka bort obekväma frågor med Bambi-ögon – agerade Holmes i åratal magnet för uppmärksamhet och kapital.

Ska Silicon Valley fortsätta belöna de mest gränslösa personligheterna, individer som tar dumdristiga risker och vars idéer saknar verklighetsförankring? Det är en sak att bränna krösusars pengar – men en helt annan att leka med patienters hälsa. Holmes anser att det enda hon är skyldig till är "optimism". Nu blir fallet Theranos råmaterial för Hollywood. Precis som filmen Wall Street (1987), som kritiserar turbokapitalismens moraliska bankrutt, kan ett idisslande av dramaturgin kring Theranos misstolkas av publiken, och skänka postum stjärnglas åt ett kollektivt dunderfiasko: åt den amerikanska mardrömmen. Vi ses vid biljettluckan.

Torsten Fagerholm är ledarskribent

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning