Blodig drönarmiss kastar ny skugga över Bidens Kabul-reträtt

Bild: Noor Mohammad/Lehtikuva-AFP

Den amerikanska drönarattacken i Kabul har förvandlats från en läcker pr-framgång till en mardröm, skriver Juri von Bonsdorff.

Missilen som slog ner i Zamarai Ahmadis vita Toyota Corolla i Kabul på söndagen för tre veckor sedan bär namnet Hellfire. Det är ett namn som för tankarna till ett videospel och en krigsglad machoattityd. Det har alltid känts smaklöst men aldrig tidigare har det tett sig lika groteskt som nu då det står klart att dessa helvetets eldflammor slukade upp en oskyldig biståndsarbetare, två andra män och sju barn i stället för att ta livet av en terrorist.

Den amerikanska drönarattacken i Kabul söndagen den 29 augusti var till en början en läcker PR-seger för USA:s militär och Vita huset.

Den amerikanska drönarattacken i Kabul söndagen den 29 augusti var till en början en läcker PR-seger för USA:s militär och Vita huset. Dels fungerade den som en hämnd för de tretton amerikanska soldater som några dagar tidigare hade mist livet i en självmordsattack vid flygplatsen. En attack som ISIS-K tog skulden för. Dels kunde Vita huset och den amerikanska militären, som båda kritiserades skoningslöst under den kaotiska evakueringen av tiotusentals människor, visa att man har koll på läget och kapacitet att identifiera och med kirurgisk precision neutralisera de fula fiskarna även i den nya verkligheten med ett talibanstyre i Kabul.

Men i verkligheten är drönarattacker varken ett videospel eller okomplicerade och pr-framgången har nu blivit en mardröm. På fredagen tvingades de amerikanska generalerna erkänna att man slagit till mot en oskyldig man och hans familj, och att de sprängämnen man sagt att fanns i hans bil och som man befarade att skulle användas i en ny självmordsattack mot amerikanska soldater, inte existerade.

För Joe Biden är den blodiga fadäsen ytterligare ett svårt bakslag i ett utrikespolitiskt kapitel som inte kommer att vara honom nådigt, oavsett om beslutet att avsluta kriget i längden kommer att ses som det rätta.

Det tragiska misstaget kastar också en skugga över USA:s förmåga att idka effektiv spaning och underrättelseverksamhet i Afghanistan efter att den militära närvaron upphört. Förmågan att jaga terrorister också på avstånd är en av hörnstenarna i Bidens löfte att inte tillåta att Afghanistan efter reträtten åter blir en fristad för terrorister som vill attackera USA. Nu är den förmågan ifrågasatt.

Intressant är också frågan om försvarsministeriet Pentagon hade erkänt misstaget utan medier som CNN och New York Times, som bägge undersökte lufträden och fann att Pentagons version av händelsernas gång inte var trovärdig. Flera dagar efter attacken sa USA:s försvarschef Mark Milley med övertygelse i rösten att attacken var rättfärdig.

Det är sannolikt att de oskyldiga offren också på nytt väcker debatt om de moraliska aspekterna av drönarkriget och dess praktiska konsekvenser.

Det är svårt att få tag på pålitlig och heltäckande statistik om drönarattackerna men webbsajten för grävande journalistik, Intercept, publicerade 2015 en rapport som undersökte militäroperationer i en specifik del av Afghanistan under åren 2012-2013. Enligt rapporten, som baserade sig på hemliga regeringsdokument, ska 80-90 procent av offren ha varit oskyldiga eller åtminstone inte de personer man var ute efter.

Tankesmedjan New America Foundation har utrett drönarräderna i Pakistan, Jemen, Somalia och Libyen och kommit till en radikalt mindre andel civila offer. Icke desto mindre hävdar tankesmedjan att attacker med drönare i dessa fyra länder krävt nästan 1 500 civila dödsoffer under årens lopp.

Drönarattacker är ett kliniskt sätt att döda sina fiender utan att utsätta egna trupper för fara och det är lätt att se varför generalerna och presidenterna föredrar drönare fram om markstrider. Men under den nästan tjugo år långa period som drönare använts av USA har kritiska röster hävdat att de civila offren skapar mer fiender än missilerna utplånar. Tragedin i Kabul har gett de kritikerna vatten på sin kvarn.

Juri von Bonsdorff Medarbetare i Washington

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Så kan valet av lån påverka din ekonomi

Mer läsning