Blixtar, dunder och Pukkis under

Teemu Pukkis fantastiska målform håller i sig. Bild: Vesa Moilanen/Lehtikuva

I en omröstning om republikens mest populära medborgare skulle Teemu Pukki placera sig väldigt högt. Hans segermål var ännu ett mästerverk av Kotkas stora son. Stjärnkulten kring honom bara växer. 2-0 av samma man var iskallt.

Ett lag som fungerar som ett kollektiv utrustat med en målspruta i hysterisk form har alltid chansen. Mot nästan vilken motståndare som helst. Teemu Pukkis senaste år är fenomenalt. Först sköt han Finland till gruppseger i Nations League, sedan vann han skytteligan i Norwich och var en alldeles avgörande faktor bakom klubbens avancemang till Premier League – och på Ratina i Tammerfors såg han till att Finland i nuläget i allra högsta grad är med i kampen om en plats i EM-slutspelet 2020.

Att Glen Kamara stod för förarbetet till 1-0 passade på något sätt in. Rangersspelaren går från klarhet till klarhet, inte undra på att intresset för honom växer i Premier League. Brighton uppges vara mer än intresserat av den oerhört duktige mittfältaren. Kamara läser spelet ypperligt, står rätt, är snabb, brytningssäker och felfri i passningsspelet. Tränaren i Rangers, Steven Gerrard, har öst beröm över 23-åringen. Jag förstår honom.

Optimismen har grott kring det finska landslaget en längre tid. Tammerfors var fullt av segervissa finska supportrar, och inte ens åskan eller störtskuren timmen före match påverkade stämningen. Från att ha varit utskrattat, vilset och uträknat under Mixu Paatelainen och Hasse Backe, har landslaget vunnit tillbaka folkets förtroende.

Spelmodellen är tydlig, spelarna vet vad de ska göra ute på planen och alla ger allt i varje situation. Tränarstaben och lagledningen har gjort ett alldeles utmärkt jobb.

Att en kille som Albin Granlund går in och är så bra, är ytterligare ett tecken på att Finland i dagens läge oftare är ett lag som överpresterar än underpresterar. Granlund tvingades utgå efter 37 minuter med känningar i ena knäet. Synd för Granlund men inhopparen Jukka Raitala var också alldeles utmärkt.

Finlands teser inför matchen var att spela sig tålmodigt genom den bosniska pressen. Och så skulle disciplinen hålla i 90 minuter.

Tålamod fanns men särskilt lätt var det inte att spela sig igenom ett oerhört kompakt, fysiskt och skickligt Bosnien. Bosnien hör till de mer svårspelade lagen på kontinenten.

Disciplinen håller alltid i Finland under Markku Kanervas ledning. Man vet så att säga vad man får av Finland numera. I match efter match går laget ut, följer taktiken och gör det bra.

Andra halvlek var en av de bättre Finland har gjort på många år. Man vann närkamper, pressade smart och utgjorde hela tiden ett offensivt hot.

Edin Dzeko och Haris Duljevic brände var sitt jätteläge, men bra lag brukar ha lite tur och marginalerna på sin sida. Finland är för tillfället ett ganska bra fotbollslandslag. Och ett lag som det är väldigt lätt att tycka om. Det här är ödmjuka och trevliga killar. Rollmodeller och extremt proffsiga. Växelverkan mellan spelarna och supportrarna är påtaglig. Segerfesten på Ratina lämnade ingen oberörd.

Glädjen inom truppen är påtaglig. Det märks på allt. På pressträffar, på spelarhotellet, på träning och i synnerhet under match. Finland är ett jobbigt lag att möta för vem som helst. Det fick också Bosnien erfara på ett Ratina där tryckande hetta varvades av ösregn, blixtar och dunder.

Kaptenen Tim Sparv sade inför matchen att Finland behöver tre poäng för att hänga med i kampen om en av de två platser i EM som finns i potten. Det har man hört många gånger tidigare, av kaptener i på pappret betydligt namnstarkare landslagsupplagor. Många gånger har det varit tomt snack men Finland anno 2019 är ett lag som levererar. Och ett lag som för det mesta spelar på toppen av sitt kunnande. Att få ut maximal effekt ur sina spelare är en tränares främsta uppgift. "Rivelution" visar inga tecken på att avta.

Jag tror att den sympatiska pedagogen Markku Kanerva också skulle placera sig rätt högt i en omröstning om Finlands mest populära person.

Teemu Pukki var givetvis matchens man. Men man kunde lyfta upp vem som helst i det finska laget: En helgjuten insats av ett landslag med väldigt stark medvind i seglen. Medvind som laget själv jobbat sig till. Medvind som Finland förtjänar. Medvind som kan bära långt. För det är väldigt mycket som är bra i Finland spel.

Liechtenstein borta på tisdag. För två år sedan hade det funnits all orsak till stor oro inför en dylik match. Nu finns det inte på kartan att Finland skulle tappa poäng i Vaduz.

Jonas von Wendt Reporter