De ger sig hän i skejtningens fascinerande värld

Janita Juvakka flyger. Att skejta är roligt! Bild: Simone Åbacka

Du hör dem innan du ser dem. Brädhjulen som rullar mot asfalten och slår mot kanterna av trottoaren. De finns överallt, från Helsingfors till New Delhi och högst upp i Reykjavik. En efter en kommer de rullandes med ett gemensamt mål: att skejta. Nu har också flickorna tagit sin plats på skejtscenen.

Det är kring rullbrädet som allt kretsar och det är brädet som styr. För det ska sägas om dem som skejtar, de är hängivna sin sak.

Under de senaste två decennierna har det hänt mycket inom skejtkulturen, dels i världen men även på Helsingfors gator. Det finns skejtparker och -ramper i varje hörn av staden där det myllrar av ivriga skejtare. Alla har sina egna tricks och sin plats i kulturen.

Det är en egen subkultur med egen konst, egen musik och eget mode som influerat samhällets popkultur ända sedan 1950-talet när surfare i Kalifornien tog sig från vågorna in till urbana stadsmiljöers asfaltområden.

Allt kretsar kring rullbrädet. Bild: Simone Åbacka

Aino Huuotari beskriver atmosfären kring flickor och kvinnliga skejtare som välkomnande och hjälpsam. Bild: Simone Åbacka

De som skejtar är hängivna sin sak. Bild: Simone Åbacka

Aino Huotari (till vänster) och Matleena Kehus pustar ut vid skejtpoolen. Bild: Simone Åbacka

När skejtandet tog fart var det främst pojkar och män som skejtade, men nu har flickor tagit sin plats på skejtscenen. Atmosfären av exklusivitet och arrogans som hängt över skejtare genom åren har ändrat betydligt och det finns en lekfull öppenhet som är mer inbjudande än tidigare.

Matleena Kehus lutar sig mot sitt kantstötta bräde vid skejtpoolen i Djurgården i Helsingfors medan hon pustar ut efter en rond i gropen. Hon har skejtat i drygt tre år och beskriver atmosfären kring kvinnliga skejtare som väldigt välkomnande och hjälpsam.

– Vi vet alla hur det känns att stiga in som en osäker nybörjare. Många gånger börjar tjejer kanske senare och har en högre tröskel. Det gör att det finns en helt annan uppmuntran och samhörighet bland tjejer som kanske inte är lika vanlig bland killar. I dag är det väldigt lätt att börja skejta och du blir alltid inbjuden. Jag har fått så många nya vänner här och det är jag tacksam för, säger hon.

Aino Huotari började drömma om att skejta när hon var 17 men då var det väldigt få kvinnor som skejtade och tanken att prova kändes skrämmande. I dag är hon 35 år och rullar fram med ett självförtroende som hon fått tack vare de förändringar som skett, i synnerhet genom Tyttörullalautailijat, den största skejtföreningen i Helsingfors. Men hon understryker ändå att det fortfarande finns plats för förändring och mer inkludering av minoriteter, att parker ska kunna byggas så att alla som vill kan ta del av kulturen och skejtandet.

– Det är många olika kulturer som kommit samman och skapat den här sporten, om vi nu kan kalla det sport. Skejtvärlden är väldigt fascinerande på det sättet att den ger plats och frihet för människor att uttrycka sig själva på ett sätt som inte ofta ses i sport. Även om Helsingfors är en relativt liten skejtstad jämfört med många andra städer så kan du också här se många olika stilar, musikgenrer och konstformer på skejtscenen, säger hon.

Atmosfären av exklusivitet och arrogans som hängt över skejtare genom åren har förändrats till en lekfull öppenhet som är mer inbjudande än tidigare. Bild: Simone Åbacka

Enni Kalilainen har länge varit aktiv inom föreningen Tyttörullalautailijat. Bild: Simone Åbacka

Janita Juvakka och Enni Kalilainen ser ut över sin stad. Bild: Simone Åbacka

Enni Kalilainen har länge jobbat i den finska föreningen "Tyttörullalautailijat" men har nu gett över till de yngre. Föreningen erbjuder olika tillfällen för flickor att prova skejtning under trygga omständigheter.

– Vi vill erbjuda flickor en plats där de kan bygga upp sitt självförtroende och odla sin talang utan att känna press från omgivningen, förklarar Kalilainen.

Kalilainen har sett skejtkulturen förändras i Helsingfors och betonar vikten av det sociala umgänget som följer med.

– Ju mer man satsar på att ge socialt stöd, desto fler skejtare har chansen att nå sin fulla potential.

Och en sak måste ännu betonas när det handlar om att skejta: Det är roligt!

Elli Stenbacka, Liisa Oksanen och Jessica Lindström pustar ut i soffan på Busholmen – de har hittat gemenskapen och glädjen i att skejta. Bild: Simone Åbacka

Liisa Oksanen testar sina gränser. Bild: Simone Åbacka

Jessica Lindström kollar in Liisa Oksanens talanger på brädet. Bild: Simone Åbacka

Läs också: Ett av de största medaljhoppen i OS – snart talar hela Finland om Lizzie Armanto

Brunnsparken, Ponke's park.

Drumsö, Nuoriso Suomi-parken.

Gamlas, lekparken vid Trumpetgränden.

Gårdsbacka skatehall i verksamhetscentret Luuppi.

Gårdsbacka kälkparken,

Hermansstad, skateparken i Vallby.

Hertonäs, Illergränden.

Hertonäs strand, Torsnäsparken.

Malmgård, skateparken, Gårdshagen.

Mejlans/Dal, lekparken vid Tullbommen.

Månsas, lekparken.

Nordsjö, lekparken Draken.

Nordsjö, Stagparken.

Norra Haga, Aino Acktés park.

Rönnbacka ungdomspark.

Skatearenan Micropolis i Djurgården.

Stapelstaden, Tullskrivarparken.

Tranmossplanen, Tranmossvägen 28

Västerkulla, Råbyplanen Sabelvägen 31 (Vanda)

Källa Helsingfors stad https://www.hel.fi/nuoret/sv/aktiviteter/skejtning

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Mångsidiga museiupplevelser lockar till Lahtis

Mer läsning