Blå talman tystnar

Bild: Heikki Saukkomaa

Sannfinländarnas splittring får konsekvenser. De blå blöder och förlorar nu talmansposten.

I och med att Sannfinländarna har delats i två grupper får Maria Lohela stiga åt sidan som talman då nästa riksmöte öppnas efter riksdagens jullov. Praxis är att riksdagens näst största grupp får talmansposten och då Sannfinländarna efter riksdagsvalet 2015 blev tvåa fick Lohela bestiga tronen. Hon hör numera till utbrytargruppen De blå som är bara fjärde störst i riksdagen.

Det blir Samlingspartiet som tar över talmansstolen och det finns en given första kandidat – Ilkka Kanerva, om han bara själv vill ha platsen. Kanerva skulle ge talmansämbetet den tyngd som traditionellt förknippas med det.

Också utskotten ses över på grund av Sannfinländarnas splittring. Den allmänna principen är att regeringsgrupperna i parlamentarismens namn har majoritet i utskotten. Det kan också bli förändringar i statsbolagens förvaltningsråd.

Det är bara regeringen som fortsätter som om ingenting skulle ha hänt. Statsminister Juha Sipilä (C) och finansminister Petteri Orpo (Saml) reagerade visserligen då Jussi Halla-aho och hans gelikar tog över Sannfinländarna i somras, men då partiet sprack och alla sittande ministrar gick över till en ny grupp så var problemet ur världen – enligt Sipilä och Orpo.

Det är sannolikt någon form av rekord att en riksdagsgrupp med bara 19 ledamöter har fem ministrar i en majoritetsregering. Ett annat rekord som garanterat kommer att bli svårslaget är att en grupp med fem ministrar enligt opinionsmätningar har ett väljarstöd på under två procent.

Opinionsmätningar kommer och går och utifrån dem fördelas inga riksdagsmandat, än mindre ministerportföljer. Gruppens ringa folkliga stöd betonas ytterligare av att man tycks ha stora problem att ens få samlat de 5 000 namn som krävs för att deras politiska parti ska kunna grundas och registreras. Situationen gör De blå till ett sällsynt politiskt fenomen.

Det är en gåta varför regeringens sammansättning inte ruckades genast då Sannfinländarna sprack och Sipilä och Orpo gav grönt ljus åt utbrytargruppen att sitta kvar i regeringen. Det är en oskriven regel att regeringspartier har en ministergrupp vars storlek bestäms rent matematiskt enligt antalet riksdagsmandat.

Små justeringar från den regeln kan krävas till exempel då ministerposternas tyngd vägs in, men att ett parti som har 19 ledamöter har lika många ministrar (fem) som ett parti (Saml) med dubbelt så många ledamöter är fullständigt unikt.

Den blå ministergruppen har inte bara hållits intakt, den fortsätter också att sätta sin prägel på regeringens politik. Det märktes senast vid budgetförhandlingarna och fortsättningsvis i migrations- och flyktingpolitiken. Det är inte oväntat om gruppen kommer att försöka höja profilen då opinionssiffrorna envist ligger i botten.

Samtidigt borde Centern och Samlingspartiet rimligen se sin chans att föra en politik utan stor hänsyn till de svaga Blå. Men det ligger åtminstone inte i Centerns intresse att driva fram en regeringskris. Inte heller Centerns opinionsresultat är lysande och ett nyval lockar inte nu.

Situationen är en annan för Samlingspartiet och där är en profilhöjning definitivt att vänta. Regeringen vill man ändå hålla vid liv för att få igenom vårdreformen och valfriheten i den. Kanske siktet är inställt på en de facto eller de jure justering av styrkeförhållandena också i regeringen. De blås väg ut i marginalen har inletts.

Tommy Westerlund Ledarskribent

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning