Biljoner euro går till krigsförberedelser

Bild: Wilfred Hildonen

Frågar någon ens vem som ska betala notan? Militärutgifter är offentliga utgifter så det är förstås skattebetalarna som ska betala biljonerna.

Kostnaderna för det pågående fransk-tysk-spanska projektet Furure Combat Air System (FCAS) har uppskattats till en halv biljon, det vill säga 500 miljarder euro. Det nya stridsflygplanet ska ersätta nuvarande tyska Eurofighter och franska Rafale från och med 2040. Därom enades förbundskansler Angela Merkel och president Emmanuel Macron 2017.

De två statsöverhuvudena var också överens om att utveckla en ny tankvagn för 100 miljarder euro, uppgav den tyska affärstidningen Handelsblatt (5.6.2019).

Nu gäller det att komma ihåg att FCAS samt Main Ground Combat System (MGCS), alltså den planerade nya tankvagnen, inte är de enda pågående rustningsprojekten i vår världsdel. Svärmar av bestyckade drönare ska nämligen beledsaga dessa stridsflyg "av sjätte generationen". För detta ändamål tas attackdrönaren Neuron i dessa tider fram av svensk, fransk, italiensk, spansk, schweizisk och grekisk militärindustri. Ja, och så behöver förstås militärens molntjänster, satellitsystem och artificiell intelligens uppdateras.

Finland deltar i denna europeiska upprustningskonsert med sina nyanskaffningar av stridsflyg. Ifall franska Rafale skulle väljas att ersätta de amerikanska Hornetarna kommer också Finland att bli delaktig i den nya FCAS-tekniken. Med detta argument lockar den franska vapentillverkaren Dassaults lobbyister våra egna beslutsfattare och stridsflygare.

Här kommer också den mångomtalade mobiltelefontekniken 5G in i bilden, det gäller ju bråkdelar av sekunder, inte minst när FCAS ska sätta in kärnvapen. Även dessa, de franska kärnvapnen, behöver moderniseras. Så påstås det åtminstone.

Enligt SIPRI, Stockholms internationella fredsforskningsinstitut, uppgick militäralliansen Natos militärutgifter 2019 till drygt en biljon dollar (drygt 900 miljoner euro), varav EU och Storbritannien, som då fortfarande var med i EU, stod för cirka 278 miljarder dollar (cirka 250 miljoner euro), något mer än Kinas militärutgifter samma år (261 miljoner dollar; 235 miljoner euro). Det bör nämnas att Storbritannien med sin vapenbasar BAE, trots brexit, fortsätter att vara lika integrerat i den europeiska krigsindustrin som denna i sin helhet är i sin nordamerikanska motsvarighet och Nato. England driver för övrigt tillsammans med Italien och Sverige ett eget FCAS-projekt som går under namnet Tempest.

Betvivlar någon att de europeiska staterna fram till 2050 tänker köpa nya vapensystem inklusive massförintelsevapen för biljontals euro? Frågar sig någon varför detta hot mot våra barns och våra barnbarns säkerhet tillåts fortbestå? Nej, för det kallas inte ett hot utan påstås vara ett försvar. Frågar någon ens vem som ska betala notan? Militärutgifter är offentliga utgifter så det är förstås skattebetalarna som ska betala biljonerna.

Det finns ett begrepp för allt detta. Det kallas politisk ekonomi. Men de politiska ekonomerna tycks särskilt i nuläget ha stora problem med att tolka det som på engelska heter "dual use", det vill säga å ena sidan militär och å andra sidan civil användning av teknikens landvinningar. Den rådande politisk-ekonomiska doktrinen blundar för den groteskt ansvällda militära dimensionen och förtjänar följaktligen benämningen "militär keynesianism". För helt i enlighet med den berömde Keynes' lära upptar staterna väldiga lån och uppbär därtill stora skatter av medborgarna. I och med sina jätteinvesteringar i offentliga projekt följer de också Keynes. Det är bara det att Keynes hellre ville investera i civil utveckling medan dagens tongivande politiska ekonomer särskilt ivrigt går in för krigsförberedelser. Vilka ur ekonomisk synvinkel framstår som ett sätt att göra sig av med den nutida kapitalismens överproduktion.

Det finns faktiskt några politiska ekonomer som följer den allmänna utvecklingen med kritisk blick, så till exempel professor Neta Crawford vid Boston University i USA och doktorr Stuart Parkinson som leder gruppen "Scientists for Global Responsibility" i England. Dessa forskar i krigens verkliga kostnader och försöker beräkna militärens ekologiska fotspår. Men beträffande flertalet ekonomer gäller HBL:s före detta ekonom Per-Erik Lönnfors' maxim allt fortfarande: Rädda världen, bränn böckerna i ekonomi (utkom i bokform 1999).

Mikael Böök, Isnäs

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning