Bilen har blivit vårt eget mysiga rum – en uppoffring att välja annat kommunikationsmedel

Frihet på fyra hjul – vårt förhållande till bilen handlar om sådant som kollektivtrafik inte kan matcha. Bild: Emil Langvad/TT

Folk i gemen kommer inte att ställa bilen om det inte finns fullgoda alternativ – trots klimathotet, säger psykologiprofessor. Varför älskar många bilen så innerligt?

– Det allra vanligaste skälet till att vi tar bilen är vanan. Vi tänker inte på det som ett val, säger Margareta Friman.

Hon är professor i psykologi vid universitet i svenska Karlstad, som under många år har ägnat sig åt transportforskning.

Det fina med bilen är friheten, konstaterar hon. Den tar oss snabbt vart vi vill och vi kan åka tillsammans med vem vi vill. Vi får också med oss vår packning.

– För vissa är det en förlängning av spegling av identiteten, den blir en förstärkning av vem man är eller vill vara. Snabb, sportig eller lyxig.

Men känslorna för bilen kan också hänföras till själva användningen, förklarar hon.

– Bilen blir som ett eget rum, som genererar positiva känslor. Man kanske känner sig avslappnad och upprymd.

Ställer inte bilen

Alla fördelar som bilen har vill vi förstås inte ge upp frivilligt, förklarar hon. Såvida inte alternativen är lika bra, eller det finns tunga skäl som väger upp, vill säga.

– I dag är det en uppoffring att välja något annat än bilen. Det måste politiker vara medvetna om. Folk i gemen kommer inte att ställa bilen om det inte finns fullgoda alternativ.

Margareta Friman berättar att hon i sin forskning har kunnat visa att hur vi reser faktiskt påverkar hur vi mår.

– Om vi begränsar bilismen så kan det tillfälligt innebära en sänkning av människors livstillfredsställelse. Fast efter en tid av anpassning kan det gå över. Om det finns realistiska alternativ vill säga.

– En del som ställer bilen säger också att de upptäckt andra vinster, som bättre hälsa, när de har gått över från att åka bil till att gå eller cykla.

Men kärleken till bilen är inte bara en rent individuell angelägenhet. Vi har helt enkelt inrättat vårt samhälle utifrån vårt bilåkande, förklarar Annica Kronsell, professor i samhällsvetenskapliga miljöstudier vid Göteborgs universitet.

– Samhället är ordnat utifrån den pendlande mannens behov, som har bilen i jobbet, säger hon.

"Ett resursslöseri"

Ägandet av bilarna, subventioner i form av till exempel tjänstebilssystem samt hur våra städer och samhällen byggs utgår från bilåkande. Bilen är också en statussymbol, i och med att vi äger den.

– Ägandet av bilar som används för att åka till jobbet innebär ett resursslöseri. De står stilla 90 procent av tiden.

Fast det finns andra möjliga lösningar som innebär att vi delar på klimatsmarta bilar, som så småningom också kan köra av sig själva: biltjänster, bilpooler och delningsekonomi, till exempel.

– Då kommer man bort från det privata ägandet och bilen som en identitets- och statusmarkör.

Annica Kronsell tror att den frihet som den egna bilen innebär måste problematiseras framöver.

– Vi måste få in någon form av etisk dimension också. Man kan kanske inte ha absolut frihet att göra vad man vill.

Fast alla kan förstås inte vara utan sin bil.

– Hur ska de som drabbas kompenseras? Man måste vara medveten om att förändringar också kan skapa orättvisor.

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning