Ömsint och sympatisk Tom of Finland

Vid arbetsbordet. Pekka Strang som Touko Laaksonen i Tom of Finland. Bild: Josef Persson

Det är slående att Finlands starkaste varumärken – Mumintrollet och Tom of Finland – båda har uppstått under efterkrigstidens förtvivlade överlevnadslust. Krigets hotfulla intensitet och fasa skapade drömmar så starka att de kunde försätta berg.

DRAMA

Tom of Finland

Regi: Dome Karukoski. Manus: Aleksi Bardy. I rollerna: Pekka Strang, Jessica Grabowsky. Lauri Tilkanen m.fl.

Berättelsen bakom signaturen Tom of Finland, enligt Google Finlands mest berömda konstnär, är helt enkelt en sanslöst god historia. Touko Laaksonen, dekorerad officer i fortsättningskriget, började efter fredsslutet i ett dunkelt konservativt, undertryckt Finland teckna sin befrielsefantasi: muskulösa män med svällande skrev, pornografiskt lustfyllda och idealiserade. Bilderna spreds över världen och gav massor av människor mod, bekräftelse och lust.

Det är hisnande att tänka sig hur världen öppnade sig under en enda persons livstid – och i hög grad tack vare honom. Och hur nära i tiden det var: jag minns premiären av dokumentärfilmen Daddy and the Muscle Academy på Rakkautta & Anarkiaa 1991 men insåg inte att det därmed eklaterades att Tom of Finland var Touko Laaksonen (han dog några månader senare.) Jag hade antagit att Tom of Finland alltid hade funnits.

Det är slående att Finlands starkaste varumärken – Mumintrollet och Tom of Finland – båda har uppstått under efterkrigstidens förtvivlade överlevnadslust. Krigets hotfulla intensitet och fasa skapade drömmar så starka att de kunde försätta berg – och helt klart har laddningen idag inte mattats av, tvärtom har hela världen hittat dem. Båda tecknades för eget behov och som tröst.

Dome Karukoskis film inleds grått och på avstånd, sobert filmad i helbilder med alla vinterkrigsklichéerna vi sett på film, men denna gång med extra sex. I dessa yttersta tider då de unga männen kan dö vilken minut som helst är allt möjligt, även för Touko Laaksonen. Pekka Strang är med små medel alldeles utmärkt lik, särskilt som gammal man. Det mest konstnärliga i filmen är då han tecknar, det mest erotiska hans blick.

Då han kommer hem från fronten jagar polisen homosexuella i Helsingfors parker. Han flyttar in hos systern Kaija (Jessica Grabovsky, musaktig till oigenkännlighet). Hon är reklamtecknerska och rekommenderar brodern på sin arbetsplats. På fritiden ritar han Tom of Finland och tömmer all sin uppdämda, förbjudna längtan i blyertslinjerna av de uniformsklädda läderbögarna – och skapar därmed en ikon för en föraktad subkultur. En underhyresgäst, dansaren Veli "Nipa" Mäkinen (Lauri Tilkanen, med underbart långa ögonfransar), flyttar in. Både Kaija och Touko förälskar sig i honom.

Sakta kommer teckningarna i omlopp. Vissa stjäls och säljs och hamnar i en tidning i Kalifornien – redaktören hittar på tillägget of Finland till hans pseudonym Tom. De blir en sensation.

Till mina favoritepisoder hör då Touko anländer till Los Angeles mitt i 70-talets gay liberation där hans fantasier har blivit kött och blod och läder. De går på stadens gator som Toms män. Touko mottas som en hjälte och en daddy cool till alla dessa unga amerikanska män som har vuxit upp med hans bilder i sina skåp: de delar en fantasi och de gör sig till sin fantasi. Den blir deras identitet och när AIDS sedan slår till är det förkrossande.

Tom of Finland är en traditionell biografi, inte så tajt som man kunde önska och lite för lång. Den håller hela vägen sitt föga upphetsande avstånd och det är lite synd: vaniljsex i all ära men den här ängsligheten känns lite feg i förhållande till Laaksonens explicita teckningar och liv. Å andra sidan behöver inga homofober eller pryda oroa sig för att se mer än de har lust med. Filmen är ömsint och djupt sympatisk men mer tillbakadragen än Karukoskis filmer brukar vara. En förklaring som getts är att det är en film om homosexuella gjord av en hetero, men det är också bioaktuella Moonlight, som sannerligen inte saknar begär.

Filmen är en hyllning till den dödsföraktande generositet som krävs för att dela med sig av sina mest privata fantasier. Vissa har sett fantasin Tom of Finland som trist och standardiserad och nära på fascistisk med sin socialrealistiska palett. Men när Touko möter sina amerikanska fans säger han: "Hi boys. Who can be a Tom of Finland man? Anybody."

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39