Bibliotekarien som trotsar både regering och rektor

Personalen faller honom om halsen. Över hundratusen stöder honom på de sociala medierna. Kai Ekholm, överbibliotekarien på Nationalbiblioteket trotsade regering och överordnade och vägrade säga upp sin personal. Nu är han rikskändis.

– Jag vill inte se rubriker som "Ekholm gav upp", försäkrar han.

– Jag är den trettiotredje överbibliotekarien i det här huset och jag tänker inte gå till historien som den svagaste länken.

Ekholm sägs ha det vackraste arbetsrummet i stan. Just nu ligger det i ett halvdunkel som får Domkyrkans entré på andra sidan gatan att framstå som en glasmålning. Vi sitter vid ett sirligt sidobord med grönt sammetskläde upplyst av en Strindberglampa. Doften av mörk choklad och espresson i pappmuggarna fyller rummet.

Här andas frid, historia, kultur. Kai Ekholm sätter sig till rätta i skjortärmarna, svarta jeans och sneakers. Bredvid fåtöljen står en av hans vintage-gitarrer. Han samlar på dem och på grammofonskivor. Skivsamlingen uppgår till närmare trettiotusen vinylskivor.

– Får jag nys om ett dödsbo som innehåller vinyler går jag till banken och lånar pengar och köper upp det. Jag är en typisk humanist som största delen av livet haft en femtiolapp på fickan. Min egendom mäts i annan valuta.

Han vare sig ser ut eller talar som man förväntar sig av den högsta tjänstemannen i detta anrika hus.

Men om gitarrerna och skivorna är en passion för honom så är Nationalbiblioteket det också. Det är mer än bara en arbetsplats.

– Ingen annanstans är vägen från kontoret till toan lika vacker som här.

Nationalbiblioteket, ritat av Carl Ludvig Engel öppnade den 1 mars efter en två år lång grundläggande renovering. Engel själv beskrev den kommande byggnaden: "När denna byggnad någon gång förverkligas kommer inget universitet i Europa att kunna visa upp någonting vackrare".

Och visst lyckades Engel rita en förunderlig byggnad. Exempelvis fasaden följer i alla detaljer det gyllene snittet.

Magisk byggnad

Man vågar inte ens tänka sig vilka fantasier byggnadens geometri, i förhållande till Domkyrkan, skulle sätta i gång i en Dan Browns huvud. Linjernas skönhet kan inte undgå ens den minst arkitektoniskt begåvade person.

– På bara några dagar efter att vi öppnat hade vi över tiotusen besökare. Det visar hur finländarna uppskattar sitt kulturarv. Det är något magiskt med den här byggnaden. När man träder in känner man hur energi och kraft strömmar till.

Det inspirerar inte bara överbibliotekarien Ekholm utan också deckarförfattaren Ekholm. Så till den grad att han i sin debutbok placerade ett ungt kvinnligt mordoffer på en bädd av böcker i den berömda kupolsalen.

Det var just här, vid den högtidliga invigningen inför ministrar, professorer, celebriteter och Nationalbibliotekets stamkunder det klack till i honom.

– Jag hade uppsägningslistorna klara i bordslådan och jag hade gått på kurs i hur man hanterar en massuppsägning. Men jag bestämde att nej. Jag säger inte upp min personal. Det får gå hur det vill med mig.

Ekholm borde ha sagt upp en fjärdedel av bibliotekets personal, femtio personer före slutet av mars. Helsingfors universitet anser att det är Nationalbibliotekets kvot när universitetet säger upp sammanlagt 980 personer före utgången av 2017. Det är en följd av regeringens sparåtgärder.

– I praktiken skulle vi tvingas stänga det nyss öppnade biblioteket i juni, om vi säger upp femtio.

Ekholms överordnade ser ingalunda med blida blickar på hans sturskhet. Universitetets rektor Jukka Kola skickade honom omgående ett lakoniskt mejl där det står att ingen har rätt att ensidigt säga nej till nedskärningarna.

– Nationalbiblioteket skyddas i grundlagen, till och med staketet runt byggnaden är skyddat. Men inte personalen. Det är frågan om människor som har mycket specifika arbetsuppgifter som de utför med väldigt låga löner.

Enligt Ekholm är Nationalbibliotekets grundlagsstadgade uppgift att bevara kulturarvet hotat av sparåtgärderna. Biblioteket samlar in allt som publiceras i vårt land: böcker, tidningar, kartor, skivinspelningar. Digitaliseringen av de mest centrala delarna av materialet ska vara klart jubileumsåret 2017.

– Vi bevarar inte bara det förflutna, utan också framtiden, säger Ekholm.

– Att vi då och då kommer över Sibelius dagböcker och dylikt är lyckliga tilldragelser, men det är insamlingen av det som trycks i dag och i morgon som är det viktiga.

Enligt Ekholm kämpar personalen som djur för att hinna bevara allt. Ändå räknar han med att tjugo procent av böckerna som trycks går bibliotekets samlingar förbi när man inte hinner skicka kravbrev till alla förlag som försummat att skicka in friexemplaren. Peter von Baghs digra arkiv hör till dyrgriparna som ännu ligger i papplådor i väntan på att bli omhändertaget. Något Ekholm lovade sin vän på dennes dödsbädd.

– Historiskt sett har vi en så stor nationell uppgift att den inte får äventyras av ett slumpmässigt sparbeslut som fattas av någon förbiilande regering.

Sex professorer i juridik har uttryckt sitt stöd för Ekholms uppfattning att nedskärningarna står i strid med grundlagen.

– Litteraturhistorikern Alberto Manguel sade att utan vägar, sjukhus och bibliotek finns det inget samhälle. Biblioteken är alltså en del av våra medborgerliga rättigheter.

Inte konstigt att vaktmästarna i foajén intygar att Ekholm är en omtyckt chef. Den senaste tiden har det hänt att han blivit spontant omfamnad av sin egen personal.

Rebell. Överbibliotekarie Kai Ekholm fann sig inte i rektors order om att säga upp en fjärdedel av sin personal. I stället sätter han sin egen karriär på spel. Bild: Evy Nickström

Ensamförsörjande mor

Grabben som växte upp hos en ensamförsörjande mor i Riihimäki fick inte böcker och bibliotek så att säga med bröstmjölken, men han kom att tillbringa långa ensamma stunder på lokalbiblioteket. Studierna i litteraturhistoria var därför inte en långsökt lösning. Karriären har gått via landets universitetsstäder.

– När jag läser är jag som en radioapparat, inställd på en viss frekvens. Då slukar jag allt inom det ämnesområdet. Jag tycker om att skapa ny kunskap med hjälp av befintlig facklitteratur. Det innebär att jag har medverkat i ett sextiotal fackböcker.

– Högen av böcker som jag läst bara till sidan femton växer också hela tiden. Om boken inte har sug, lägger jag den ifrån mig.

Ekholm citerar den brittiske författaren Kingsley Amis, som för övrigt var en likadan jazzfantast som han själv: "En bra bok tvingar inte till läsning".

Det skulle dock dröja innan Ekholm skrev sin första skönlitterära bok, deckaren med kommissarie Reinikka i en av huvudrollerna.

– Javisst, det dröjde, men jag resonerade att i min ålder behöver man inte längre be någon om lov. Att skriva skönlitteratur är så helt annorlunda än fackboksförfattandet där man bara slänger ut orden efter varandra. I skönlitteratur måste man skriva just det som man egentligen hade tänk censurera.

Ekholm uppfattar de nordiska deckarna som väldigt enahanda, humorlösa och med tunt porträtterade personer.

– Om man vill förnya genren gäller det att slå upp sitt eget läger.

Hans färska deckare Tähtisilmä börjar allt annat än humoristiskt på Sveaborg 1995: Mamma, pappa, farfar och två barn betraktar soluppgången på vallarna invid Gustafssvärd. Mamma smeker barnens hår. En japansk turist på den ankommande Sverigebåten råkar av misstag filma just när hela familjen kastar sig ner från vallen mot döden.

Det är en deckare som ser på samhället ur ett socialt perspektiv med utgångspunkt i 90-talets depression.

– Jag råkade titta på självmordsstatistiken från 1995. Då begick fem personer självmord varje dag, tre gånger fler än i dag. Upptäckten chockade mig och blev startskottet för boken.

Likhetstecknen med dagens samhälle är många.

– Jag är rädd för att vi snart igen får se liknande siffror.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00