Ishockeyns onda cirkel: Flickornas VM kan inte arrangeras eftersom flickhockeyn aldrig prioriterats

Då ishockeyförbundet försvarar beslutet att ställa in de äldsta flickjuniorernas VM med att de inte arrangeras med samma säkerhetsarrangemang som de äldsta pojkjuniorernas VM vet man att ojämställdheten sitter djupt i strukturerna.

Våren 2019 spelades VM för damer i Finland.
Det är en ond cirkel. En evighetsloop. En orättvis verklighet som förstärker den orättvisa verkligheten.
Internationella ishockeyförbundet IIHF gav flickjuniorerna, damhockeyn och jämställdheten sämsta tänkbara julklappen då man meddelade att ishockey-VM för de äldsta flickjuniorerna ställs in för andra året i följd.
I sitt beslut hänvisade IIHF till pandemiläget och att VM för flickor inte kan arrangeras på ett säkert sätt. Ett par dagar senare körde VM för de äldsta pojkjuniorerna i gång.
"Smittar vi mer än killarna?" frågade sig det svenska VM-laget som skulle ha fått spela VM på hemmaplan om inte IIHF ansett det vara för riskfyllt.
"Killarna har även varit i en bubbla i 10 dagar för att till allra högsta grad undvika covid, vilket är förståeligt. Men vad hindrar oss från att genomgå detsamma?" undrade det svenska laget i ett öppet brev till IIHF.
Det finländska förbundets ordförande förklarar i en intervju för Yle Urheilu bakgrunden till att U20-VM kan genomföras i Kanada medan U18-VM inte kan arrangeras i Sverige.
– En betydande skillnad mellan turneringarna är att lagen i U20-VM varit i en bubbla sedan den 10 december och att de testats regelbundet hela tiden. De här U20-mästerskapen kan arrangeras utan hälsorisker men situationen hade varit en annan i turneringen i januari, förklarar han.
I klarspråk säger Nummela att orsaken till att flickornas VM nu prioriteras bort är att flickornas VM prioriterats bort redan i planeringsskedet.
"Situationen är trots allt bekant och en kunde tänka sig att det fanns en reservplan för mästerskapet. Varför finns det ingen reservplan?" frågar sig det finländska laget i ett öppet brev till IIHF.
• Läs också: Flicklejonen skrev öppet brev till IIHF: "Ni har ett ansvar att utveckla damidrotten"
Om IIHF från början ställt samma krav, gett samma förutsättningar och satsat lika mycket på att kunna arrangera VM-turneringar utan hälsorisker för flickor och pojkar hade både VM för U18-flickor och VM för U20-pojkar kunnat genomföras. Nu har IIHF – med de nationella förbundens tysta godkännande – valt att bara garantera hälsosäkra mästerskap för pojkarna. Därför ställs nu VM för flickorna in.
Mästerskapet för flickorna var tänkt att spelas 8–15 januari i Sverige. Då det ställs in för andra året i följd betyder det att det finns ett par årskullar spelare som aldrig får uppleva VM på juniornivå innan de förväntas kliva in i damlandslaget. Med tanke på hur lite verksamhet flicklandslagen har är VM-turneringarna en oerhört viktig del av utvecklingen för spelarna.
”Vi känner oss förminskade. Det här är diskriminering i våra ögon. Förhoppningsvis hittas en åtgärd för att ge möjlighet till hundratals tjejer att uppnå sina drömmar”, skriver de svenska spelarna om läget.
Att IIHF direkt valde att ställa in flickornas VM i stället för att flytta fram det visar också att mästerskapet inte ligger speciellt högt på förbundens prioriteringslista. Situationen var densamma för ett år sedan.
"Det är dags för de nationella förbunden att dam- och flickhockeyn behandlas bättre ... Vi kräver att IIHF tillsammans med de nationella förbunden flyttar VM till en annan tidpunkt", skriver det finländska laget.
Enligt IIHF:s beräkningar kunde U18-VM eventuellt spelas i april i stället för januari. Men då är IIHF:s tävlingskalender fullspäckad med andra turneringar.
Vad är det då för turneringar som fyller IIHF:s kalender i april? VM division 1 (B-VM), VM division 2 (C-VM), VM division 3 (C-VM) och VM division 4 (D-VM). För herrar. Och förstås U18-VM för pojkar – både det VM där bland annat Finland deltar men också de lägre divisionerna 1, 2 och 3.
IIHF:s besked är klart: Det finns helt enkelt inte plats för några flickmästerskap den här våren då bland annat Malaysia, Kuwait, Singapore, Iran, Kirgizistan, Filippinernas, Nya Zeelands och Hongkongs herrar och pojkar ska göra upp om vem som är bäst av de sämsta. Det här är länder med några hundra registrerade spelare var. Men också i den jämförelsen väger damhockeyns framtid lätt.
Tröskeln för att ställa in turneringar för damer och flickor är betydligt lägre eftersom de inte genererar samma sorts inkomster som mästerskap för herrar och pojkar.
Paradoxalt nog talar IIHF och de nationella förbunden (bland dem det finländska) samtidigt ofta varmt för att utveckla dam- och flickhockeyn. Det talas om tillväxtpotential, om jämställdhet, om allas rätt till ishockeyn och om hur flick- och damhockeyn är viktig. Tyvärr motsvarar förbundens handlingar sällan de fina orden.
När det kommer till kritan får dam- och flickhockeyn känna var de i verkligheten står. Att hänvisa till hälsoskäl är bara en dålig ursäkt för att IIHF från början valt att inte satsa på flickornas hockey. I verkligheten handlar det om vilja, val och prioriteringar.
Tyvärr kommer IIHF:s val att än en gång nedprioritera damhockeyn att slå hårt mot just damhockeyn i framtiden. Genom den här sortens beslut bromsar förbunden effektivt damhockeyns utveckling vilket i sin tur leder till att de i framtiden kan ta liknande beslut med hänvisning till att damhockeyn inte vuxit under de senaste åren trots att förbunden (enligt sig själva) prioriterat och satsat på den.
Den onda cirkeln, evighetsloopen och den orättvisa verkligheten kommer att förstärka den orättvisa verkligheten också i framtiden.

ANDRA LÄSER