Inte sedan 1995 har ett finländskt hockeyguld känts så självklart och så säkert som OS-guldet i Peking gör.
Men inte ens det legendariska VM-guldet i Globen kom efter en lika fulländad och imponerande insats som triumfen i OS. Och dessutom på ett så för ett finländskt hockeylag otypiskt sätt.
För trots att det blev segrar med små marginaler i både semifinalen mot Slovakien (2–0) och i finalen mot Ryssland (2–1) var lejonen rätt överlägsna i turneringen.
Då en ser på statistiken i turneringen i Peking är det några saker som sticker ut i Finlands siffror.
Det mest ofattbara och imponerande är att laget efter den inledande matchen mot Slovakien inte släppte in ett enda mål i spel fem mot fem i hela turneringen. Det blev noll insläppta mål på fem matcher. Det borde inte vara möjligt på den här nivån. Men det är precis det som gjorde OS-guldet möjligt.
Det finländska spelet i fem mot fem var i en klass för sig i turneringen. Det är oerhört starkt men samtidigt kanske inte en jätteöverraskning med tanke på att lejonen förfogade över det starkaste spelarmaterialet tillsammans med finalmotståndarna i den ryska olympiska kommitténs lag (ROC).
En klar fördel mot det ryska laget var att de finländska spelarna kan Jukka Jalonens taktik, spelidé och spelfilosofi utan och innan och varje spelare vet exakt vad som förväntas av honom i laget och i varje situation på planen. Varje spelare accepterar sin roll och allt arbete som görs är för kollektivet och för lagets bästa. I Jalonens landslag finns varken utrymme för stora egon eller individuella ambitioner som går före det gemensamma målet.
Då Jalonens väloljade maskineri börjar vara slipat till perfektion in i minsta detalj är det inte märkligt att Finland för tillfället är världens bästa hockeyland. De tre senaste herrmästerskapen har slutat i guld, silver och guld för Jalonens lag.
Det som däremot är överraskande är att lejonen var etta i skotteffektiviteten i OS. Det betyder att lejonspelarna behövde minst skott per mål i turneringen. Det är inte bara ovanligt – det är smått sensationellt.
Under många år och i många turneringar har lejonsupportrarna fått slita sig i hårt då laget fallit på ineffektivitet och en nästan kronisk oförmåga att göra mål. Nu var läget det motsatta. Finlands 12,50 procent var klart bättre än de övriga lagen. Jämfört med de tre övriga lagen som spelade om medaljer var lejonen förkrossande överlägsna: Slovakien, Sverige och ROC hade siffrorna 7,63, 7,47 respektive 7,37.
Det som brukar vara Finlands styrka i turneringar och som i vanliga fall är ett måste för framgång är specialsituationerna. Men i OS var Finland direkt dåligt i specialsituationerna.
Då motståndarna satt utvisade nätade lejonen visserligen var fjärde gång. Men att vara bara femma av tolv lag är svagt i Jukka Jalonen-mått mätt.
Ännu mer anmärkningsvärt var ändå att lejonen var sämsta av alla – alltså till och med sämre än Kina – i spelet i boxplay. Under 16 finländska utvisningar nätade motståndarna hela 6 gånger. I kvartsfinal, semifinal och final var Finlands boxplayprocent 33,33 – motståndarna gjorde alltså mål på två av tre utvisningar.
Finland kan tacka sitt oerhört disciplinerade spel (med undantag av matchen mot Sverige) för att laget vann guld trots det katastrofala spelet i boxplay. I semifinalen och i finalen tog laget sammanlagt en (!) utvisning. Då man kombinerade den enorma disciplinen med sitt fantastiska spel i fem mot fem var det egentligen aldrig en fråga om vem som skulle ta hem guldet.
Finalen må ha slutat 2–1 men Finland var flera klasser bättre än ROC.
Jukka Jalonens saldo som landslagstränare är enastående. Under sina tio år som landslagstränare har han vunnit två VM-guld, ett OS-guld och ett JVM-guld.
Det är ett makalöst saldo. I synnerhet med tanke på att laget genomgick en generationsväxling mellan VM-gulden, att träna juniorer är något helt annat än att träna vuxna spelare och att OS-guldet kom i en turnering där det finländska laget var den stora förhandsfavoriten.
Favoritrollen har aldrig passat finländska lag speciellt bra. Att slå ur underläge, visa att man är bättre än de flesta tror och att kunna hänvisa till sisu och kämpaglöd har passat betydligt bättre.
I OS lämnade Jalonens lejon inget till slumpen. Laget var favoriten som höll för trycket, laget som spelade turneringens bästa ishockey och laget som inte förlorade en enda match och bara två perioder på vägen till guldet.
Inför söndagen var det bara en medalj som saknades i den finländska herrhockeyn – OS-guldet.
Efter den imponerande och kassaskåpssäkra segern i OS-finalen i Peking är medaljtabellen komplett. Guldet var det fjärde på seniornivå och det 13:e för herr- och pojklandslag.
49 medaljer
De finländska herr- och juniorlandslagen i ishockey har vunnit sammanlagt 49 medaljer.
VM: 3 guld, 9 silver och 3 brons.
JVM: 5 guld, 4 silver och 7 brons.
U18-VM: 4 guld, 3 silver och 4 brons.
OS: 1 guld, 2 silver och 4 brons.
Rättat 21.2.2022: I en tidigare version stod det att Finland vunnit 48 medaljer och 8 VM-silver.
Då medaljtabellen nu är komplett i och med OS-guldet i Peking finns det egentligen bara ett par saker kvar att vinna.
Det idrottsligt största skulle ju vara en seger i ett OS där NHL–spelarna är med.
Det kanske största för den breda finländska publiken skulle vara ett VM-guld på hemmaplan.
När NHL-lejonen får chansen att mäta sig med de allra främsta är det för tillfället ingen som vet.
Men redan om tre månader har laget chansen att skriva historia inför hemmapubliken då VM avgörs i Tammerfors.
Kanske Jukka Jalonens lejon kan bjuda på ännu en oförglömlig framgång för det finländska hockeyfolket. Jalonen vet hur man gör det – han ledde JVM-laget till guld i Helsingfors 2016.
