Oansvarigt och oetiskt av Yle att öppna upp för och ge plats åt nationalsocialism

Dokumentärserien Suomineidot (Finlands mö i dag) har väckt en livlig diskussion på bland annat sociala medier. Dokumentären publicerades på Yle Arenan på världsdagen för Downs syndrom den 21 mars. Dokumentärens innehåll speglar idéer om vit rasöverlägsenhet, eugenik, och förakt mot personer som inte är ”etniskt” finländare.

Personerna som får tala i denna serie har en sak gemensamt: de stöder och omfattar nationalsocialistiska och etnonationalistiska idéer. Dokumentären är finansierad med gemensamma skattemedel.

Yle har svarat på en del kritik (Svenska Yle 22.3, producent Isa Mårtenson svarar på publik respons) om dokumentärserien, genom att resonera att det är bra att förstå och ge plats till oliktänkare (i detta fall personer som omfattar idéer som strider mot allas lika värde). Ett sådant svar från Yle visar på en okunskap om hur diskriminerande ideologier fortlever i våra samhällen.

I Finland har vi stora problem när det gäller både synlig och osynlig diskriminering, xenofobi och rasism. Arbetet mot diskriminering handlar om att granska kritiskt den egna verksamheten och praxisen. Som samhälle bör vi aktivt ställa oss frågan: vems röster ges plats? Vilka narrativ får inte plats i den offentliga debatten och i program publicerade av public service. Det är kanske dessa frågor som har ställts på redaktionen, men utfallet har blivit totalt fel. I stället för att synliggöra enskilda individer som bär på rasistiska föreställningar och propagerar för rasöverlägsenhet, borde Yle berätta om och problematisera vithet.

Bland annat har professor Martin Scheinin lyft fram att vi i Finland, och Europa, har problem i att förstå var gränsen till yttrandefrihet överskrids. Denna vecka firas veckan för antirasism, och det är allt skäl att påminna att det finns en särskild konvention för avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, en konvention som Finland har ratificerat. Konventionen trädde i kraft 1970 och innebär att anslutna nationer har förbundit sig att avskaffa rasdiskriminering, förbjuda diskriminerande praxis och hets mot folkgrupp, göra det straffbart att sprida idéer grundade på teorier om rasöverlägsenhet och att förbjuda organisationer som verkar för rasism. Yle bör jobba i enlighet med konventionen.

Diskriminering och rasism innebär maktmissbruk och statliga aktörer ska ta ett ansvar för att jobba emot dessa mekanismer. Diskriminering sker på alla plan i samhället: när det gäller tillgång till boende, i rekryteringsprocesser, när det gäller studiemöjligheter etcetera. Det är oansvarigt och oetiskt av Yle att öppna upp för och ge plats åt nationalsocialism, via enskilda individer. En ansvarsfull redaktion skulle ha utrett andra sätt att väcka debatt på som skulle bana väg för en större förståelse för vikten av att bygga demokratiska samhällen där respekt för den andra står i centrum.

Yle borde synliggöra de verktyg, det arbete och de ansträngningar som görs i Finland för att skapa ett samhälle där mångfald uppskattas. Ansvaret överlåts i en dokumentär till tittaren, och i praktiken har tittaren inte en möjlighet att gå i dialog med de intervjuade personerna.

Har producenter och journalister kunskap om konventioner som förpliktigar statliga aktörer att främja allas lika rätt till ett liv fritt från diskriminering? Public service bör följa de konventioner för mänskliga rättigheter som Finland har förbundit sig till, Finlands grundlag och europeisk lag.