Beundransvärd presentation av Vivaldi och hans beundrare

Bild: Skivkonvolut

Finländska barockorkesterns skiva presenterar beundrare från både Bachs och våra dagar.

Barock

Moramoramor

Musik av Bach, Tiensuu och Vivaldi. Finländska barockorkestern, Antti Tikkanen, musikalisk ledning, violin och altviolin, Topi Lehtipuu, tenor. (Fiborecords)

Auli Särkiö-Pitkänen fångar i sin verkpresentation läsarens uppmärksamhet med ett par i sig självklara, men ändå på sätt och vis smått överraskande konstateranden. För det första att det var Vivaldi som skapade den moderna solokonserten, som med sina virtuosa drag lever vidare än i dag.

För det andra att det var Vivaldibeundraren Bach som, med Vivaldis konserter som modell, skapade klaverkonserten i den form vi känner den i dag. Och inte skall någon tro att den Rossinifeber som grasserade i Wien på 1810- och 20-talet, och som Schubert smittades svårt av, var den första i sitt slag. Ett sekel tidigare drabbades Dresden av en italiensk fluga vid namn Vivaldi, som nästan över en natt blev nejdens store hittonsättare.

Detta återspeglas på ett skojigt sätt på Finländska barockorkesterns första utgåva på eget märke, där den stil- och affekthistoriskt intresserade kan jämföra Bachs och Vivaldis alster. Så är till exempel de så kallade Brandenburgkonserterna, eventuellt skrivna redan i Weimar vid mitten av 1710-talet, inspirerade såväl av Vivaldi som av den av Corelli uppfunna concerto grosson med sitt växelspel mellan solistgruppen och musikerkollektivet.

Hängivet och lustfyllt

Detta kan man, bland annat, beundra och euforiskt hänge sig åt på plattan Moramoramor, där Fibo och primus motorn Antti Tikkanen presterar ett schvungfullt barockspel av hög internationell klass. Tredje och femte Brandenburgkonserterna sitter som gjutna medan Vivaldis g-mollkonsert, Per l'orchestra di Dresda, samt konserten för fyra violiner RV 553 med eftertryck visar hur kort steget mellan den rödhårige venetianaren och den tyskaste av tonsättare kunde vara.

Som effektivt kitt dessa emellan hittar vi Jukka Tiensuu, den första finländska samtidstonsättare som skrivit för periodinstrument. Hans hejdlöst svängiga Mora för tenor och barockorkester (2012) rockar stundtals lika hårt som Vivaldi och han bidrar även med en nog så adekvat långsam sats, Brandi, till Brandenburgtrean.

I den femte Brandenburgaren kan vi åter beundra Petteri Pitkos snärtiga cembalospel liksom, överlag, ett lika hängivet som lustfyllt barockmusicerande och Topi Lehtipuu tar ut Morasvängarna med besked.

Mats Liljeroos Musikkritiker

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42