Bestraffa mobbarna i stället för att premiera dem

Bild: Wilfred hildonen

Mobbaren blev premierad med ett stipendium, för att vara en god kamrat.

Med anledning av FNB-texten (HBL 31.10) "Skolbyte för mobbare väcker vissa tvivel bland experter" kan jag berätta att jag som far till ett mobbat barn i fem års tid fick följa med hur Kiva skola-systemet fungerade. Jag satt varje år med klassläraren på utvärderingssamtal och påpekade att mobbningen av min son fortsätter.

Att kalla professor Christina Salmivalli expert på området är att ta till väl starka ord när vi i dag vet att mobbningen i skolorna är ett stort problem och Kiva-programmet fortfarande står i startrutan. Salmivalli påstår att mobbaren vanligtvis inte är ensam och att mobbandet sker som gruppmobbande. Hon har delvis rätt. I gruppmobbning är det svårare att hitta den skyldiga. Då ett enskilt rötägg mobbar en enskild elev borde det vara synnerligen lätt att hitta den skyldige.

Påståendet att det inte är "av denna världen att det skulle finnas bara en, ond mobbare" visar att Salmivalli inte riktigt har klättrat ned från sin kateder och stiftat bekantskap med verkligheten på skolgården. I vårt fall fortsatte pinan i fem år och först när mobbaren knuffade ner vår son för trapporna och han nästan förlorade tummen, som fastnade i trappräcket, fick vi nog och anhöll att få vår son förflyttad till en annan skola.

Före skolbytet, efter åtskilliga påtryckningar på skolans rektor, fick vi ett möte till stånd mellan oss och mobbarens föräldrar hos rektorn. På mötet förklarade mobbarens far att hans son aldrig berättat om dylika svårigheter. Jag tolkade uttalandet som att skolans rektor aldrig kontaktat mobbarens föräldrar. Om detta är Kiva-programmets tillvägagångssätt upprepar jag att programmet helt enkelt inte fungerar.

Skolbytet var en räddning och mobbandet tog slut med en gång, men den gamla skolan premierar mobbarna. Skolans signal till mobbaren är fel. Mobbaren lär sig aldrig att respektera människovärdet eller att följa sociala spelregler. Mobbaren blev premierad med ett stipendium, för att vara en god kamrat.

Vår son försöker med hjälp av psykologer reda ut den skada som mobbaren åstadkommit.

Salmivallis uttalande att mobbaren inte skall flyttas för att mobbaren fortsätter att mobba i den nya omgivningen är ett av de mest absurda påståenden som jag träffat på i mobbningsdiskussionen. Skolvärlden lever sitt eget liv, men vårt samhälle har till all lycka lagar som bestraffar de skyldiga. Likaså arbetslivet. Skolan som skall vara en förberedelse för vuxenlivet har sina egna lagar.

Riksdagsledamot Tiina Elorantas (Sannf) förslag till ändring underskriver jag till 100 procent och hoppas att förslaget går igenom. Jag tror att den här metoden är snabbast. De skyldiga skall bestraffas.

Jag läste någonstans en artikel där skolväsendet beklagar sig över att föräldrarna flyttar över uppfostringsansvaret till förskolan och grundskolan. Månne det nu riktigt är på det sättet? Först har samhället sett till att lärarnas "vapen" att hålla eleverna på mattan fråntagits. Elever med god hemuppfostran kan häva ur sig vad som helst utan att bli bestraffade. I hemmen står föräldrarna helt utan "vapen" för att barnen tror att de måste kolla hos skolkuratorn om deras skyldighet är att lyda. Skolkuratorn kan inte kontakta hemmet på grund av tystnadsplikt.

Så ser det ut i dagens Finland.

På min tid när finskläraren örfilade upp mig visste jag exakt vad det berodde på. Man hade respekt för sina lärare och jag vet att mina samtida håller med mig. Lärarna var lärare med befogenheter.

Dagens situation är ynklig.

Peter Freudenthal Helsingfors

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00