Beroende av liv och rörelse

Bild: Wilfred Hildonen

Träningsberoende. Finns inget ord i den svenska vokabulären som jag avskyr mer. Missvisande och vridet.

Det är uppenbart att jag är beroende av träning. Precis som jag är beroende av hälsosam kost och mycket sömn. Det borde alla människor vara.

Men i dagens samhälle är det inte normalt att vara aktiv. Det är normalt att sitta stilla. Sitta stilla i bussen, sitta stilla framför datorn, sitta stilla i tåget, sitta stilla framför tv:n. Folk som tränar måste vara avvikande. Träningsberoende.

Folk undrar ofta hur jag orkar träna så mycket. Jag undrar hur folk orkar sitta stilla så mycket. Det är inte naturligt. Det är sjukt. Rörelse är naturligt.

Enligt de grötmyndiga UKK-rekommendationerna ska en vuxen motionera 150 minuter i veckan och dessutom träna muskelkondition eller koordination två gånger i veckan. Det är löjligt lite med tanke på att största delen av befolkningen inte rör sig alls annars i sin vardag.

Jag förstår att det finns hinder för att röra på sig. Tidsbrist. Ledbesvär. Sjukdomar. Men tidsbrist är en ursäkt. Och motion är medicin. Dessutom: ledbesvär blir bara värre av att inte röra på sig.

Utseendekraven har spritt sig inom yrkeslivet, berättade forskaren Mira Karjalainen för Yle nyss. Förut var det mest flygvärdinnor som måste se bra ut för att vara kvalificerade. Nuförtiden kryllar näringslivet av vältränade alexander stubbar – eller åtminstone är det idealet – och det framkallar enligt Yles artikel ångest hos många.

Varför? Det är väl en positiv trend att allt fler inser värdet av att röra på sig och leva sunt.

Inte ens någon av ministrarna är ens längre överviktig, konstaterar skribenten – förutom då Timo Soini, som kommit fram via en folklig proteströrelse. För att vara folkets man krävs det att vara lite rund? Fy.

Övervikt är ett känsligt ämne. Men vältränade människor stämplas ofta som för smala, träningsberoende eller annars bara smilfinkar. (Träningsberoende kan bli ett problem, men det är ett marginellt fenomen i jämförelse.)

Forskarna Juho Härkönen och Pekka Räsänen konstaterade enligt Yle redan för tio år sedan att överviktiga – i synnerhet kvinnor – är sämre avlönade än smala människor. Var ligger då problemet? I den inbyggda orättvisan som gör att överviktiga hamnar längre ned i arbetslivets hierarki, eller att övervikt är en veritabel folksjukdom? Frågan är förstås mer komplicerad än så, med invecklade orsakssamband och hälsopolitiska aspekter.

Det finns förstås ingen garanti för att en vältränad människa är mer effektiv i sitt jobb än en otränad människa, så länge vi inte snackar om att vara typ skogshuggare eller brevbärare i en skyskrapa. Jag får spader varje gång någon förklarar att motion och bra kondition hjälper en att orka i arbetslivet – det måste väl vara världens sämsta motivationsfras? Ät en morot, jogga en halv timme och betala mer skatt.

Jag tycker det är roligt att träna. Ännu mera kul att träna hårt – och bäst av allt att tävla. Har inte ägnat mitt utseende en tanke. Förutom det att det är viktigt att ha rätt stil i simhallen, på cykeln, eller på löprundan. Svart. Vitt. Matchande färger. Åtsittande. Inte fladdrande. Aldrig rött. Väsentligt. Följ mig inte på Instagram om det här förorsakar ångest. Ta en promenad i stället. Eller gå till stallet. En golfrunda. Moppa golvet. Vad som helst som är din grej.

Marcus Lindqvist Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00