Beredd på det värsta

Ska inte vara för bekvämt. Jörgen Härmälä beskriver familjens stuga i Larsmo som en oas. – Vi har varken el eller året runt-vatten. Utedasset och hygienutrymmena är inte beroende av el och en del av vårt vatten tar vi direkt ur Larsmosjön. Bild: Eva-Stina Kjellman

Oroliga tider ökar intresset för reserven och beredskapsutbildningarna. – Västvärlden har levt så länge med stabilitet att kunskapen om hur man klarar sig med mindre fallit i skymundan, säger Jörgen Härmälä, utbildare inom Försvarsutbildningsföreningen i Mellersta Österbotten.

Ålder: 56.

Bor: I ett egnahemshus i Forsby, Pedersöre.

Familj: Hustru och fyra barn.

Utbildning: Yrkesutbildad inom svetsning och plåtbearbetning. Har tidigare jobbat som yrkestrafikant och försäljare inom IT-branschen.

Jobb: Verksamhetsledare på Varaosa-alan yhdistys ry med fokus på utveckling av branschens IT-plattform.

Fritid: Aktiv i Jakobstadsnejdens reservister (PJ-RES), Landskapstrupperna i Österbotten och Mellersta Österbottens försvarsutbildningsförening (MPK). Deltar i Försvarsutbildningsföreningens verksamhet tio till tolv dygn per år. Även verksam inom Folkhälsan.

Senast lästa bok: Thrillern Jäätyvä helvetti av Ilkka Remes (2015). "Den handlar om en situation när el- och kommunikationsnäten i Finland bryts, och det finns en extern makt som vill skapa oreda genom att vända människorna mot varandra."

Tre saker jag skulle ta med till en öde plats: En sak räcker, min rinkka. Den står färdigpackad med mat och utrustning så att jag klarar mig en vecka var som helst. Måste jag plocka den isär väljer jag Peltonens sissi-kniv, ett tändstål och en vattenflaska.

– Min enhet inom frivilligförsvaret har fått många nya medlemmar. Tidigare var vi ett rätt så gubbigt gäng men under den senaste övningen deltog flera 25-åringar. Det är bra med en blandning.

Försvarsutbildningsföreningen i Mellersta Österbotten (MPK) bygger på att alla har någonting att tillföra samhället och försvarsviljan. Jörgen Härmälä, aktiv inom MPK som bland annat ansvarar för utbildning av reservister, förklarar trenden med det förändrade världspolitiska läget med flera konflikthärdar i närområdet.

– De senaste åren har vi dessutom upplevt ett par stormar som förorsakat längre elavbrott vilket gjort oss uppmärksamma på hur sårbara vi är. Ett av problemen är att vanliga finländare inte har koll på sitt eget elberoende, samtidigt som samhället upplever en energikris. Hittills har vi tagit för givet att relationerna till de länder som vi importerar el ifrån är goda men vi vet inte vad framtiden för med sig.

Härmälä hänvisar till obekräftade källor när han säger att det krävs endast tolv personer med varsin bultsax på strategiska ställen för att släcka ner hela stamnätet i Finland.

– Det var redan nära ögat att stamnätet kollapsade när en enhet vid kärnkraftverket i Lovisa oplanerat måste tas ur bruk i november 2015, konstaterar han.

En förfrågan från försvaret samma höst resulterade i att Härmälä i våras höll en första kurs i beredskapstänkande för privata hushåll i Jakobstadsregionen. Tillsammans med 40 deltagare bollade han scenariot med ett omfattande elavbrott som varar i fyra veckor. Samma kurs ska hållas på flera orter kommande höst.

Nu har västvärlden levt så länge med stabilitet att kunskapen om hur man klarar sig med mindre fallit i skymundan.

Vad händer om vi plötsligt blir utan el för en längre period?

– Bostaden blir kall och kylskåpet och frysen varm. Det kommer inget vatten ur kranen och det går inte att spola i toaletten. Hissar fungerar inte och telefonen fungerar i cirka två timmar. Vi kan inte tanka bilen och det går inte att betala med kort. Importen av livsmedel stannar av. Sjukvården och åldringsvården kollapsar.

De starka orden till trots tar han avstånd från det så kallade prepper-fenomenet, det vill säga en livsstil som går ut på att praktiskt alltid vara förberedd för ett katastrofläge, och amerikanska katastrofentusiaster som bygger bombskydd på bakgården.

– Poängen är inte att skrämma folk utan att påminna om att samhällets stödfunktioner inte kan tas för givna. Det handlar om sunt vardagstänkande. Krigstidens och efterkrigstidens generation behärskade naturligt de här sakerna. Nu har västvärlden levt så länge med stabilitet att kunskapen om hur man klarar sig med mindre fallit i skymundan.

Enligt Härmälä ser premisserna för en plan B vid ett längre elavbrott olika ut beroende på om vi bor i en stad eller på landet. Bland det första vi borde tänka på är hanteringen av urin och avföring.

– Få som bor i höghus vet att avföringen samlas i en slasktank i källaren innan den pumpas vidare ut i avloppsrören. Fortsätter man använda toaletten en längre tid kommer innehållet slutligen att börja stiga uppåt. Det är bra att i samband med bolagsstämman komma överens om att vid nödläge bara kissa i toaletten.

Nöden kan bli stor. Något av det första som man borde tänka på vid ett längre elavbrott, oavsett om man bor på landet eller i en stad, är hanteringen av urin och avföring. Bild: Eva-Stina Kjellman

Människan klarar sig tre minuter utan luft, tre dagar utan vatten och tre veckor utan mat.

– Om du har tillgång till en gård och behöver sätta upp ett avträde så gräver du en grop i marken och spänner upp en presenning med hjälp av fyra stolpar för att förhindra insyn.

När det gäller mat och vatten har Härmälä en tumregel: människan klarar sig tre minuter utan luft, tre dagar utan vatten och tre veckor utan mat.

– Men redan efter tre dygn utan mat kommer de värsta sidorna i människan fram, tillägger han.

Han rekommenderar ett hemförråd med mat som räcker för två till fyra veckor.

– Konservburkar har inte nödvändigtvis lång hållbarhet. Fokusera på torrvaror. Behöver jag ett paket spagetti så köper jag två och ordnar dem i skåpen så att jag äter av de äldsta först. På det sättet hålls varorna färska. Enligt Härmälä kan vi i Finland dricka så gott som allt vatten i sjöar, åar och tjärn bara vi renar det genom att koka det våldsamt i sex till åtta minuter.

– Men saltsmaken i havsvattnet har jag inte lyckats få bort trots kokning, så helsingforsarna tvingas cykla till Esbo eller Vanda efter vatten. Använd sunt förnuft: Undvik mat och vatten som smakar illa.

Värme: Hur håller vi vår bostad varm utan el? Har vi en stuga med bättre uppvärmningsmöjligheter som vi kan flytta ut till?

Mat: Varifrån får vi mat när en vecka har gått? Hur tillreder vi mat utan el? Vatten: Hur länge har vi vatten när eldistributionen avbryts? Kan vi lita på kommunens vatten? Hur lagrar vi vatten? Hur länge kan vi lagra?

Kommunikation: Varifrån får vi information om läget? Hur når vi varandra utan telefoner? Hur hittar vi varandra utan GPS? Vem hjälper de som är i nöd?

Avlopp: Fungerar toaletten i höghus? Fungerar toaletten i hem med exempelvis reningsverk?

Fåren bräker på andra sidan vägen från Jörgen Härmäläs sommarstuga i Larsmo. Huvudbyggnaden, en gammal bondgård som flyttats dit från Purmo, står på samma plats som Härmäläs svärmors tidigare hemman. En bit ifrån står en bastu och cirka hundra meter bort ligger Larsmosjön.

– Många stugägare ser det som en form av rekreation att flytta ut till stugan. Den som är van att leva en del av året utan el och vatten har ett beredskapstänkande, säger Härmälä som vid ett nödläge raskt skulle överge familjens hus i Forsby och flytta till stugan, eller närmare bestämt till bastubyggnaden.

– Den blir snabbt varm och vi kan sova och sköta hygienen där samt laga mat på vår vedeldade Jøtul-spis. I storstugan finns ett kylskåp som fungerar med gas. Härmälä lyfter på locket till en träbänk innanför dörren. Under det finns två vanliga bilbatterier som, liksom vägguttagen, fungerar med tolv volt. De räcker till för att familjen ska kunna ladda mobiltelefoner och få belysning.

– Ledlampor drar lite ström. Sommartid behöver vi dem bara om kvällarna. Under en normal sommar använder jag två batterier som jag delvis laddar hemma i Forsby.

Att klara sig med enkla medel kräver både tid och ansträngning. När Jörgen Härmälä sitter i solskenet på stugans terrass medger han att han blev, som han beskriver det, en medmänniska först i fyrtioårsåldern. Med den insikten kom engagemanget i Jakobstadsnejdens reservister (PJ-RES), Landskapstrupperna i Österbotten och Mellersta Österbottens försvarsutbildningsförening (MPK).

Härmälä har inget emot den moderna utvecklingen, men att ett par saker bekymrar honom.

– Det är en utmaning att fjärrvärme och centralvärme drivs med elpumpar. Och vad bilbränsle beträffar finns det bara en handfull servicestationer med reservgeneratorer.

Avvecklingen av kopparnätet till förmån för fiberkabel gör kommunikationen sårbar. Vid ett elavbrott tar det, enligt Härmälä, bara femton minuter innan masten justerar ner frekvensen från 4G och neråt för att spara ström. Inom två till fyra timmar tar reservbatterierna slut och masten slocknar.

– Även om man kan ladda mobilen så får den alltså ingen kontakt med masterna. För människor som vant sig vid ett konstant informationsflöde kan det bli mentalt tungt att inte vara uppdaterad. I slutändan skulle vi säkert cykla mellan husen för att få veta vad som händer.

Hur länge skulle du klara dig isolerad på din sommarstuga?

– I princip hur länge som helst. Vi har ett vedförråd och skog för åratal av uppvärmning. Det finns ett utedass, vatten och fisk i sjön och bär i skogen. Och, tillägger han med glimten i ögat, inte att förglömma: grannens får.

Drickbart vatten. – I Finland går så gott som allt vatten i sjöar, åar och tjärn att dricka bara vi först kokar det våldsamt, det viss säga med stora bubblor, i sex till åtta minuter. Men undvik att ta vatten i närheten av djurshushållning, säger Jörgen Härmälä. Bild: Eva-Stina Kjellman

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning