Berättelser från andra sidan gallret

NOVELLER

Curtis Dawkins

Det grå hotellet

Översättning av Erik MacQueen

Natur & Kultur 2018

En hel samling noveller ur ett livet bakom galler-perspektiv av en skribent som tillbringar sina dagar och år där, och verkligen vet vad det handlar om. Det är något exceptionellt, också i USA där 2,5 miljoner människor sitter inspärrade.

Så har också Curtis Dawkins debut Det grå hotellet väckt intresse runtom i världen. Han hade kämpat med ett alkohol- och drogberoende under större delen av sitt liv när han 2004 rökte en laddning crack, plockade på sig ett av de i USA så heliga handeldvapnen, och bröt sig in i ett hus där han stal pengar. Och eftersom revolvern fanns till hands kunde han också göra det katastrofala misstaget att döda mannen som ertappade honom.

Domen blev livstidsstraff, utan möjlighet till förhandsbenådning, och för de flesta skulle den offentliga historien ha slutat där. Men det speciella med Dawkins var att han också hade en universitetsexamen i Kreativt skrivande. Därtill är hans partner, som han har tre barn med, lärare i just det ämnet.

Så som han skriver i efterordet: "Inom ett dygn efter att man hört fängelseportarna slå igen inser man att man antingen kommer att gräma sig över det förflutna in i döden eller lära sig att leva i nuet. För mig är litteraturen en stor del av det nuet, och jag klamrar mig fast vid den som en livbåt som dagligen driver fram ur dimman."

Som en pusselroman

Dawkins navigerar med säker hand inom en amerikansk berättartradition, i skärningspunkten mellan Raymond Carver och Richard Ford. Han levererar till och med en liten blinkning till Carver, som skrivit en novell om några killar som hittar ett lik på vägen mot fiskevattnen men ändå åker vidare – hon har ju inte bråttom någonstans, konstaterar de och slår inte larm förrän på hemvägen. I Dawkins novell möter vi en kille som med tyngder sänkt ner sin (av dottern dödade) hustru i sjön – och därefter fortsatt att fiska.

Det går också utmärkt att läsa den här novellsamlingen som en pusselroman, eftersom både protagonisten och miljöerna genomgående är desamma. Då de enskilda texterna är förhållandevis korta blir den möjligheten en fördel; som läsare kastas man inte hit och dit, utan får i lugn och ro växa in i ett sammanhang man definitivt inte tidigare befunnit sig i.

Det riktigt intressanta – vid sidan av att det här ju är välsvarvade noveller, strikt realistiska utan onödiga utsvävningar, fraser eller ord – är att det inte alls är något nattsvart elände eller våld som serveras. Dawkins beskriver ett dagligt vardagsliv, som måste levas också om det begränsas av murarna, väktarna och kanske också av ett tidvis dåligt samvete. Han prickar tonsäkert in den tristess och ensamhet – och fångvaktarnas likgiltighet – som snarare än våldsamma konfrontationer eller sadism är fångarnas problem.

Texten och internernas tankar och mentala tillstånd framskrider i smidig kongenialitet, och varje dag har sin egen plåga – men också sina små ljusglimtar, för var och en som kan se och ta vara på dem. Också på det gråa hotell som alltid tycks vara fullbokat.

En av dem är den skrovliga, rörande gemenskapen mellan män som inte valt men blivit tvungna att acceptera varandra. "Det är en grej mellan fångar när någons känslor syns, man tittar bort och tystnar. Det är en gräns vi alla respekterar."

Fängelsejargongen

Dawkins demonstrerar också vilken uppfinningsrikedom och kreativitet man i fängelset är tvungen att uppbåda. Det är i slutändan trots allt möjligt – när allt får ta den tid det behöver – att åstadkomma mycket med minimal utrustning.

Och så är han i sitt esse när han prickar in fängelsejargongen. Det lär knappast råda någon tvekan om att den är autentiskt avlyssnad, men den återkommande jag-berättaren tröttnar emellanåt också på allt snack. "Folk pratar alldeles för mycket här. Ingen bryr sig om vad de har att säga och jag tror verkligen att vissa stannar här eller väljer att komma tillbaka eftersom de tycker om att prata och folk på utsidan har ledsnat på att lyssna på dem."

Till slut återstår bara den naturliga frågan: skulle de här texterna kännas lika fascinerande ifall man som läsare inte visste att författaren faktiskt avtjänar ett livstidsstraff och skrivit sin bok om fängelseliv i fängelset?

Något svar går inte att ge, eftersom det nu en gång för alla är så att vi känner till författarens liv. Men som litterära texter fungerar de här novellerna alltid utmärkt, med eller utan den bakgrundsinformationen.

Henrik jansson Författare

Hur du kan få en låg låneränta

När man tecknar ett lån finns det många lånegivare som tycks ge bra villkor, men som sedan tar ut både dolda räntor och oförutsedda avgifter. Trots att det idag är riktigt vanligt att ta lån så kan det vara svårt att veta vad man ska leta efter och tänka på när man lånar pengar. Därför sammanfattar vi här några av våra bästa tips för att hjälpa dig att hitta rätt i lånedjungeln. 14.6.2018 - 14.03